Åh, ljuva fredagslycka att få ha hästen för sig själv, galoppera längs doftande rapsfält och sedan njuta av en välblandad G&T i solen på verandan medan barnen leker agility med hundarna på gräsmattan och mannen är alldeles nöjd med bredbandskapaciteten. Ungkatterna samarbetar kring ett sorkprojekt i åkerkanten och gammkattan solar vid mina fötter. I köket ligger middagen färdig och bara väntar på att bli utburen.

Jag lovar, livet blir aldrig bättre än så här!

Vårterminens sista omgång kurser är ordentligt igång. Som alltid i mötet med nya elever blir det en del diskussioner kring klickerträningens grundförutsättningar.

1. Vi använder positiv förstärkning, negativt straff och utsläckning för att påverka hundens beteende. Vi använder INTE negativ förstärkning och positivt straff.

Som vanlig hundägare inte har man förstås inte  kläm på innebörden i alla inlärningspsykologiska termer. När man går kurs hos oss är målsättningen att man ska få förståelse för hur beteende påverkas av konsekvensen beteendet får, och hur olika val jag gör i träningen påverkar effektiviteten i min träning.

Men stoltserar man med instruktörsutbildningar från välrenommerade institut blir jag lite förvånad när man  t ex hävdar att "korrigering" är nåt annat än ovanstående, en helt egen typ av konsekvens!

När ett stimulus tillförs beroende av ett beteende OCH sannolikheten för beteendet reduceras, så är det frågan om positivt straff, oavsett om du väljer att kalla ditt stimulus för korrigering, tillrättavisning eller information.

(Positiv = betyder här endast att något tillförs. Konsekvenser som innebär att sannolikheten för beteendet minskar definieras som straff)

Nu är det inte så att himlen ramlar ner och klickerpolisen kommer och arresterar en för att man använder positivt straff vid enstaka tillfällen. Det kommer att hända alla! T ex att man råkar snubbla på hunden eler klämma den i en dörr. Då har ju beteendet vara nära dina fötter eller smita ut genom en dörr utsatts för positivt straff.  Du kanske tappar humöret i en pressad situation och återfaller i gamla tränarvanor? Du kanske måste åtgärda något mycket akut i form av en sk brandkårsutryckning?

Din karriär som klickertränare är inte över för det! Har du en känslig hund, kanske du däremot får brottas med bieffekter av (den oplanerade) bestraffningen under en period. (Jag har tidigare haft ett elände med stegförflyttningar åt vänster med Stella som kastat sig ut i sidled så fort benet rör sig mot henne. Har säkert råka trampa minst lika många gånger på Tosca, men det har inte bekymrat henne på samma sätt.  Här skulle man kunna ha en liten teori om betydelsen av aversiva stimuli för crossoverhundar resp. klickerhundar....)

Däremot ska man vara förbaskat medveten om att användandet av bestraffning, aversiva stimuli eller vad man  nu vill kalla det alltid har bieffekter. Hur allvarliga vet man kanske inte förrän i efterhand. Hunden vet inte om du planerade att straffa den eller om det bara blev så. Hundar är specialister på att associera vissa stimuli med vissa händelser. Det ligger ett stort överlevnadsvärde i att ha koll på sk diskriminativa stimuli, saker i miljön som talar om vilka konsekvenser ett beteende troligen får.

Matte i rummet, skinkmacka på bordskanten = stor risk för arg röst och hårda händer när man tar mackan i munnen.

Ingen i rummet, skinkmacka på bordskanten = liten risk för arg röst och hårda händer när man tar mackan i munnen.

Men om man arrangerar bestraffningen så att det inte märks att den kommer från mig då?

Rent tekniskt är det mycket svårt att göra då hundarna är så duktiga på att urskilja små kroppsrörelser vi gör. Dessutom blir vår blotta närvaro DS för ökad risk för bestraffning.

Matte i rummet = ökad risk för vattensprut i ansiktet

Matte inte i rummet = liten/obefintlig risk för vattensprut i ansiktet.

Speciellt halsband på = ökad risk för citronspray

Annat halsband på = ingen risk för citronspray

osv

Förutom de biverkningar som bestraffningar har i form av rädslor, stress, försvar, motstånd, osv så får man som klickertränare problemet att utebliven korrigering kan få ett så stort informationsvärde för hunden att negativt straff, utebliven belöning förlorar sitt informationsvärde. Så länge jag inte blir tillrättavisad är jag på rätt väg, tycks hunden resonera. Utebliven chans till förstärkning talar inte om för hunden att den  borde ändra beteende, försöka något annat. När man  förlorar ett av sina klickertränarverktyg och träningen inte går framåt, är det lätt som crossovertränare att hemfalla i gamla vanor, korrigera lite och så är man inne i en knepig cirkel där hunden aldrig får chansen att upptäcka informationsvärdet i negativt straff. Som tränare upplever man då att hunden inte förstår om man inte får tala om vad som är fel. Tränaren själv är under kraftig negativ förstärkning då en hund som inte förstår träningen är ett väldigt aversivt stimuli för människan. Då kanske det är väldigt frestande att lura sig själv med hemsnickrade teorier om "informativa korrigeringar" för att rättfärdiga sitt träningsupplägg?

Som hundägare har man ett ansvar mot omgivningen  är ett annat motargument som brukar framföras när vi talar om en hundfostran utan bestraffningar.

Absolut, det gäller även klickertränare! Men det finns ingenting som säger att jag måste fostra min hund med våld och tillrättavisningar för att uppfylla mitt strikta hundägaransvar!

Klickerträning är inte synonymt med passivitet och låt-gå mentalitet hos hundägaren. Tvärtom tycker jag att många av mina elever är oerhört ansvarsfulla hundägare som mer noggrannt ser till att ha hunden under uppsikt och kontroll jämfört med de hundägare som förlitar sig på sitt  "NEJ"!

Eftersom man blir väldigt medveten om hur beteende faktiskt påverkas (t ex av möjligheten att få fullfölja beteendet) ser man till att stoppa, avbryta  och förhindra innan det ens ägt rum. Och givetvis utveckla de beteenden man vill ha så hunden vet vad den ska göra i olika situationer.

Både som hare och som joggare tror jag man föredrar att möta den skvallrande klickerhunden jämfört med HIT!   NEEEEJ HIIIT SA JAG! hunden....

Det är inte klickerträning att stå och titta på när hunden drar iväg, jagar katter , välter barn och kissar på grannens veranda. Man hindrar och stoppar hunden  (sk brandkårsutryckning), ber alla inblandade om ursäkt, betalar vad man är skyldig, och sedan går man hem och tränar på katter, barn med glass och löptikar! (Och man slår inte på hunden för att göra grannen nöjd! )