Vi har varit på kurs idag, mitt lilla klickermonster och jag. Favvokollegan Anna hade ett återbud på endagskursen i Fritt följ. Eftersom jag oftast blir kallsvettig av kriteriesättningen när jag ska träna fritt följ med sprattel-Tosca (och därför oftast hittar på ursäkter för att inte träna just detta med henne, däremot gärna med pålitliga gamla Stella-bella) så var det ett ypperligt tillfälle att ta tjuren vid hornen.  Givetvis också ett utmärkt tillfälle att få träna med lilla gaphalsen i realistisk kursmiljö.

 För mig  som inte tänker agilitystarter, så är detta idealposition i buren: Liggande, alla tassar inne. Det är det läget som leder till frisignalen!

* Tosca - JA!  (= frisignal)

Och attans vad nöjd jag är! Hon skällde vid ett (1 !!!) tillfälle på planen under hela dagen. Tre små skall på eftermiddagen när Anna och jag flamsade runt lite och tappade strukturen i en halv minut efter lunch. Då sa jag bara "lägg dig" och pausade några sekunder och bjöd in igen efter 10 sek total tystnad utan svansvift. I övrigt tyst både under arbete och i paus, med och utan bur. Till och med när jag utmanade henne genom att börja prata instruktörsmässigt till mina kurskamrater (som säkert bara trodde att jag var väldigt engagerad i deras planer för framåtsändande).

Detta var ju inte möjligt tidigare då hon struntade i signal för paus och bara hoppade runt och gapade vad jag än gjorde. Men genom idog värdeladdning av "lägg dig", f f a i stallet där det ofta är extremt nödvändigt av säkerhetsskäl att kunna parkera hunden långa stunder i taget, så är det nu användbart både som time-out och pausläge.

Pausläge utan bur

Upplägget är att om jag ber om paus för att hon gastar kommer ingen konkret förstärkning, ber jag däremot om paus för att det är dags för paus får hon konkret belöning för "lägg dig".

Jag passade också på att burleka med båda hundarna i kursmiljö. Det stressade en av mina kurskamrater som inte nog tydligt kunde påtala hur farlig hennes schäfer var.  Så jag såg till att hålla mig inom armslängd från burdörren, för att hinna stänga om schäfern nu ville äta lagotto till mellanmål. (Det ville den inte!) Att nån lagotto skulle sikta på schäfern kändes högst osannolikt, i deras värld fanns just nu bara matte, buren och möjligtvis ryggsäcken.

Fria följet då, ja det kändes i sammanhanget underordnat! Anna är som vanligt full av  av matnyttiga råd och osviklig förmåga att läsa varje hund, så självklart gjorde vi vissa framsteg även där.

Sista passet var det påtagliga förbättringar i Toscas tidigare alltför framskjutna och flackande position. Det som verkade fungera mest effektivt på henne var att hela tiden växla mellan steg bakåt och framåt, samt massor av stjärt in ( sväng åt vänster). Plus att sluta curling-klicka för lite av varje förstås! Fast lite förstärkande var det nog allt för matte att se att när klickandet överläts till Anna, så råkade även hon klicka för ett och annat icke önskvärt! Vem påstod att detta skulle vara enkelt?

Eftersom jag kom invalsandes i sista minuten missade jag namnen på mina kurskamrater men här är några av deras härliga hundar i arbete:

 Ung wachteltik i bra postion med tassarna bakom mattes tår

Choice hänger med i svängarna.

Choice - vilket underbart namn för en klickerhund!

Maximus behövde lite mer tändning i träningssituationen, och säg den hund som inte leker med Anna!

Briard-garnityr!