Har lämnat bilen på service idag och fått en lånebil. Genast förvandlades jag från gårdagens  kverulerande utvecklingsmotståndare till framåtsträvande teknikfantast. En mycket frustrerad sådan, då lånebilen visade sig vara från stenåldern, i alla fall om man jämför med min egen. Man skulle nämligen stoppa in nyckeln i ett hål och vrida om för att få igång den. Dessutom förväntas man växla alldeles själv!

Och när man ska backa måste man tänka och titta på egen hand också! JOBBIGT det blev! LÄNGTAR efter min egen bil!

På jobbet blänger jag och nya telefonen på varandra. Vi har inte inlett något samarbete  - ännu.

PS; Jag fick precis ett veckobrev från äldsta dotterns lärare där de nu kräver att alla eleverna ska utrustas med och lära sig använda en kalender! En vanlig, riktig IRL kalender, för att få bukt med alla bortglömda läxor.   

eller Veckan då jag blev gammal och gnällig

Det började lite smygande redan vid terminsstart. Intranätet byttes ut mot något som hette Portal, och jag hittade plötsligt ingenting.  Men jag skyllde på att jag råkade vara sjuk när det var personalutbildning i detta nya universella skoladministrationsinstrument. Samt fann tröst i att större delen av personalen svor långa ramsor, t o m de som upphöjts till "Superanvändare" och gått på extra kurser.

Jag är inte en teknikfientlig person. Inte heller har  jag (tidigare) tyckt mig ha svårt att lära mig nymodigheter. Men den här Portalen fick jag liksom inte in foten i. Helt klart fanns här både barnsjukdomar och sjösättningsproblem. Så min strategi blev att ligga lågt och vänta på att alla andra skulle bli varma i kläderna så man kunde börja fråga runt lite och få vettiga svar. ( t ex varför det i Huvudkalender mitt på skärmen är alldeles tomt, medan man hittar massor av relevanta begivenheter längst ned till höger i en ruta som heter "Alternativ test kalender"

På detta följde ett nytt "säkrare" inloggningsförfarande till datajournalen. Med totalt driftsstopp som följd och timmar i supporterköer medan backloggen växte oss över öronen på mottagningen. Förton telefonsamtal senare var vi inne och kunde konstatera att, förutom sladdar, dosor, kort och nya pinkoder att hålla reda på, så har allting liksom blivit segare och dessutom blir vi med jämna mellanrum utkastade ur systemet.  Aber man gewöhnt sich daran. Man hittar sina strategier och får jobbet gjort ändå, på något vis. Sköterskan har t ex upptäckt att om man klickar på något annat på skrivbordet när det börjar hacka, så går den i gång igen.

Så var det dags för ny telefonväxel också. Nytt informationsmöte, jag var frisk, jag var på plats, jag var taggad (nåja), i alla fall fast besluten att FÖRSTÅ! Telefonen är ett tämligen viktigt arbetsredskap. Två konsultkostymer berättade om fantastiska möjligheter att koppla ihop telefon och dator och kommunicera via gränssnitt fast man var på möte. Nya inloggningar och pinkoder, men what the hec. Tänk så fenomenalt att uppringande kan få höra att man är på lunch till 13.08 och sedan på möte till 14.47.  Bara man använder sin Outlook-kalender  och kopplar upp sig mot Gränssnittet så skulle vi spara så mycket telefonisttimmar och göra kunderna så glada.

Om ni kan föreställa er ljudet av ca 100 medarbetar som alla samtidigt drar i den mentala nödbromsen, lägg in det här:.........................

Outlookalendern?!? Ni menar det där rutsystemet som sitter fast inuti i min dator, som inte ens är släpbar eftersom den t o m  är fastskruvad i mitt skrivbord? Finns inte en sportsocka att ni får mig att använda den, så länge jag förväntas röra mig (i språngmarsch) mellan olika mötespunkter över ett helt hektar mycket kuperad terräng.

Nej ni, min planering, mina minnesfunktioner, min organisationsförmåga, bär jag runt under armen, på hederligt gammalt stenåldersmanér.

Mitt  f###ing gränssnitt ser ut så här:     (Obs! tog ett uppslag långt fram av sekretessskäl. Har liiite mer än så här en normal arbetsvecka....)

Tänker inte ägna mig åt dubbel bokföring, så det får bli gamla hederliga " koppla till röstbrevlådan" när jag inte kan svara i telefonen.

Om jag hittar knapparna på den nya telefonen, vill säga...

Idag när jag gick på möte hade jag 1 st fungerande telefon på skrivbordet. När jag kom tillbaka hade jag 2 st telefoner, men båda saknade uppkopplingston. Jag var för trött för att forska vidare i fenomenet så jag gick hem. Kan tänkas att det blir en väldigt lugn och stillsam dag på jobbet i morgon?

Men oj, oj, oj, vad allt det här får mig att känna mig gammal! Som om jag inte längre är kapabel till nyinlärning.

Facebooktokerierna  har ju inte gjort veckan lättare heller... Känns lite så här faktiskt....

Nu blir det Stevie Ray Vaughan en stund innan nattinatti. För att han inte ändrar på sig stup i ett. En fördel med avlidna musikidoler... Dessutom kan han spela SAMMA låt i 10 minuter. Känns bra för själen idag. Min gamla, trötta, förändringsfientliga själ...

Men ni kan bara se det här, jag tänker banne mig inte CONNECTA!

 fast jag är inte helt 100  på att det är menat som  humor...

Däremot är jag rätt säker på att det bara är när man har vänner på "bonnlandet" i Texas som man får sånt här skickat till sig   

Hmm, kommer osökt att tänka på Josh Thompson:

Lite humor kan behövas en måndagsmorgon som denna. (I väntan på att Snabbköpskassörskan ska blixtra till   )

Ett lite urval ur skörden ens vänner förser en med i det sociala medieflödet...

*** Adult Truths ***

1. Sometimes I'll look down at my watch 3 consecutive times and still not know what time it is.

2. Nothing sucks more than that moment during an argument when you realize you're wrong.

3. I totally take back all those times I didn't want to nap when I was younger.

4. There is great need for a sarcasm font.

5. How the hell are you supposed to fold a fitted sheet?

6. Was learning cursive really necessary?

7. Map Quest really needs to start their directions on step 5 as I'm pretty sure I know how to get out of my neighborhood.

8. Obituaries would be a lot more interesting if they told you how the person died.

9. I can't remember the last time I wasn't at least kind of tired.

10. Bad decisions make good stories.

11. You never know when it will strike, but there comes a moment at work when you know that you just aren't going to do anything productive for the rest of the day.

12. Can we all just agree to ignore whatever comes after Blue Ray? I don't want to have to restart my collection...again.

13. I'm always slightly terrified when I exit out of Word and it asks me if I want to save any changes to my ten-page technical report that I swear I did not make any changes to.

14. I keep some people's phone numbers in my phone just so I know not to answer when they call.

15. I think the freezer deserves a light as well.

16. I wish Google Maps had an "Avoid Ghetto" routing option.

17. I have a hard time deciphering the fine line between boredom and hunger.

18. How many times is it appropriate to say "What?" before you just nod and smile because you still didn't hear or understand a word they said?

19. I love the sense of camaraderie when an entire line of cars team up to prevent a jerk from cutting in at the front. Stay strong, brothers and sisters!

20. Even under ideal conditions people have trouble locating their car keys in a pocket, finding their cell phone, and Pinning the Tail on the Donkey - but I'd bet everyone can find and push the snooze button from 3 feet away, in about 1.7 seconds, eyes closed, first time, every time

Och så en personlig Berglin favvo:

Nu är det höst på riktigt. I alla fall känns det så när vi har vår första stallhelg efter sommaren med uppstallade hästar. Komplett med lera, geggiga tecken och kladdiga boots.

Fin höst,  i alla fall då solen skiner! 

  Grabbarna körde naket

medan gubbarna var påklädda när jag skulle släppa in på fredag kväll.

Árbetsveckan efter semestern på Mallorca har varit extremt intensiv. Det var lugnt innan jag åkte, sedan gick tydligen proppen ur eller något medan jag var borta. Så någon ork för egen ridning fanns inte alls i går.

Boogie fick nöja sig med lite promenad med hundarna, som ju också måste få sitt.

   Hottentotten hade nog gärna följt med. Men han har ju haft en full skolvecka med Fröken, och dessutom har jag inte körkort och licens på honom...

Eftersom Boogie är en liten häst med stor aptit klurar vi ständigt med hennes foderstat. Hon kan inte få vara tjock, för hovarnas skull inte minst, men det förstår hon ju inte själv. För att hennes lilla kvällsgiva ska räcka lite längre, experimenterade jag med dubbla hönät igår.

Otroligt onödigt, tyckte Boogie som blev riktigt lack när maten var så tillkrånglad.

   Bättre att försäka livnära sig på spillet på golvet i stället för att leka giraff.

Men nätet var tomt när vi kom i morse. Vi ska komplettera med lite halm också under vintern har vi tänkt.

Idag gick vi upp riktigt i ottan och skickade ut alla hästar i solen så vi hann mocka alla boxarna innan Ankis clinic började. Att ha stallhelg när det är clinic är nämligen inte alltid det lättaste. Alla rutiner kommer av sig när det hela tiden är hästar på fel plats vid fel tidpunkt (sett ur personalperspektiv). Men vi hade bra snurr idag, Ebba och jag, så det mesta var klart innan deltagarna kom och "rörde till det"   Så vi kunde sedan bara hänga och mingla i godan ro. Vi hade nog kunnat vara med själva också, om vi vetat att det skulle gå så här smidigt med stalljouren. Nu fick det bli galoppintervaller på ängen och sedan en låååång skrittrunda i solen i stället.

Snart dags att åka tillbaka och plocka in gänget igen.

Avslutar med en liten fin låt om en speciell häst, som tydligen var bra på att ta sig fram igenom leran i Arkansas...

e

Carolina på OHR har mycket spännande på gång i höst, bl a den här:

Klickerträning för häst - grundkurs

Kursen hålls av häst- och hundtränaren Ann-Louise Ryrvik från hundskolan Canis avd. Trestad tillsammans med Carolina Fransson från OHR utbildning. Fokus läggs på grundläggande teori och introduktionsövningar men kursen tar även upp hur klickerträning kan tillämpas vid ridning och vardagshantering. Se nedan för mer detaljerat upplägg.

Den praktiska undervisningen med hästarna anpassas individuellt utifrån ekipagens förkunskaper och önskemål. Du är alltså välkommen oavsett om du aldrig provat klickerträning tidigare eller om du kommit en bit på väg men vill ha lite ny inspiration.

KURSUPPLÄGG

Lördag - teori och demonstrationer

Förmiddag:
Ann-Louise ger oss en inblick i klickerträningens fantastiska värld. Grundläggande teori varvas med exempel från hennes innehållsrika häst- och hundtränarliv. Vi får också veta hur lite klickerdosa och godis egentligen behöver ha med klickerträning att göra och hur inställningen till träningen är en av de absolut viktigaste ingredienserna…

Eftermiddag:
Vi börjar med några praktiska demonstrationer om hur vi kan introducera hästarna till träningen. Sedan tar Carolina vid och berättar om hur hon använder klickerträning och andra belöningsbaserade tekniker i ridning och vid vardagshantering. Exempel på tillämpningsområden som tas upp är bl.a lastning, skoning, veterinärundersökning, arbete från marken och grundläggande ridträning.

Söndag – praktisk dag

Lektioner med ekipagen samt eventuellt hästfria övningar med alla deltagare.
Varje ekipage har en grupplektion på förmiddagen och en individuell lektion på eftermiddagen som utgår ifrån hästarnas kunskapsnivå och deltagarnas egna önskemål.

Vem kan delta?
Kursen riktar sig till vuxna. Grundläggande kunskap om inlärningsteori behövs för att kunna tillgodogöra sig kursen ordentligt. Vi rekommenderar därför att t.ex gå en introduktionskväll som förberedelse. Kontakta oss om du inte har möjlighet att delta på ett redan inplanerat datum så planerar vi in en träff som fungerar för dig, t.ex kvällen innan kursen.

Vad ingår?
Undervisning i liten grupp (max 6 deltagare med häst samt 6 deltagare utan). Oavsett om du deltar med eller utan häst så blir du involverad i träningen. Fika ingår. Lunch och uppstallning går att köpa till.

Anmäl här

För några år sedan höll Tosca en hel grupp klickerinstruktörer på fortbildningsträff sysselsatta med att försöka sträcka hennes platsliggningskapacitet bortom 5 meter och 7 sekunder. Trots alla goda råd och infallsvinklar fick vi inte till det.

Att ligga stilla och vara på avstånd från matte låg absolut längst ned på Premacklistan, kan man säga.

Med tiden gav jag upp, och tänkte att just denna hund får nog slippa att bli tävlingshund,  i alla fall i annat än snygghet. Att stå stilla nära matte går nämligen prima. Hon har stått (och sprungit) ihop både svenskt o norskt utställningschampionat.

Men vi slutade träna platsliggning för lydnad.

Däremot har vi tränat och underhållit diverse olika säkerhetsbeteenden i stallmiljön. 

Så jag har numera en hund som dels har Lägga sig och vänta som defaultbeteende så fort jag pysslar med annat.

   Kolla matte, jag har lagt mig! (Stella däremot spanar oroligt efter läskiga hästar och kan inte koppla av)

Samt en hund som man kan kommendera att lägga sig, och som ligger kvar även om jag går 500 meter in i en hage, inspekterar ett gäng hästar och kommer tillbaka 20 min senare...

Även om stress-Stella* reser på sig och trampar runt, är Tosca helt stabil

Sug på den...

*Stella har däremot inte haft problem med tävlingsmässig platsliggning.