Nu har vi ju ingen painthäst, men eftersom det erbjöds Allbreedsklasser och NSBA så kunde Ebba & Hottis ta chansen och tävla nästan på hemmaplan idag.

Det var Hottis andra uppsuttna tävling och precis som förra gången valde Ebba att bara köra Hunter under Saddle. Tre klasser totalt, först en Allbreeds och sedan NSBA Open och NSBA Non Pro. Dömde gjorde Pierre Ouellet från Italien.

Vi började dagen med att överraska oss själva med rekord i lastning. Släp kopplat, grejer inpackade, häst hämtad och inlastad på 15 minuter. Resan till Jälla tog dessutom bara en halvtimme, så vi var på plats i väääääldigt god tid.

En så ung häst som Hottis vill man inte trötta ut med för mycket framridning, samtidigt som han är i värsta tittåldern och behöver se sig omkring och bekanta sig med saker. Så det är en balansgång!

Inte behövdes så mycket tid till grooming heller med Hottis nya skinhead-frisyr. Det är ju annars förtvivlan över den ostyriga manen som brukar ta mest tid i förberedelserna.

Det var framriding på utebanan och det tyckte korna var intressant. Först kom en spejare, senare hela hjorden. Det orsakade lite tumult och Ebba blev osäker på om hon verkligen ville in på framridningsbanan ö h t. Inte pga av korna, utan pga de uppstissade hästarna och de nästan ännu mer uppstissade ryttarna. Men till slut valde hon att gå in på utebanan och började med att till fots visa Hottis kossorna. "Intressant" sa Hottis, men inte så mycket mera. Så då var det bara att värma igång.

Nu trampar jag säkert på någons ömma tå, men det här är en käpphäst! Jag tycker verkligen att om man tävlar westernhäst, även om det är en gångartshäst,  så går man INTE omkring och gnäller över  att det råkar finnas nyfikna kossor i landskapet. Att klaga på oönskade kor PÅ banan må så vara, men kossor BREDVID, näe. 

Åker man på en tävling förlagd på en lantbruksskola så kan där förekomma lantbruksdjur. Ingen överraskning.

Åker man på ett nationellt mästerskap för quarterhästar så SKA där finnas kossor och kosseklasser. Det är en del av det kulturarv vi förvaltar när vi köper oss en quarter eller paint, så bit ihop bara och gör det bästa av situationen! Träna för tusan! 

(Eller byt till en annan ridinriktining där det är kutym att gnälla på allt som låter eller rör på sig)

Så färdigtbitchat, tillbaks till tävlingen:

Det blev tid att rida i ridhuset också innan första Hunterklassen, så förberedelserna gick så bra som man kan önska sig!

Hottis första klass var Hunter under Saddle Allbreeds, och den var ganska full eftersom de flesta ville ha den som uppvärmning innan de officiella klasserna. Hottis var lite spänd och hade pyssel med galoppfattningarna. Han tyckte också att det fanns något läskigt på marken på övre kortsidan som man måste hoppa över... Men bitvis såg han även fin ut, så det var blandad kompott. En fjärdeplacering inleddes dagen med.Sedan kunde Ebba hoppa av och vila hans rygg lite medan paintarna körde sina officiella Hunterklasser.

Här skulle man kunna tro att det diskuteras banor, men man behöver ju inte lära sig något mönster i Hunter. I stället förklarar Ebba hur man rider in på banan i en NSBA-klass, vilket tydligen tävlingens yngsta deltagare hade bättre  koll på än domare och arrangörer...

NSBA har ju lite egna regler för hur klassen inleds och hur man delar ut priser efteråt. Mycket går ut på att verkligen presentera de deltagande ekipagen med härstamning och uppfödare. Ganska trevligt, tycker jag. Men när arrangören är ovan så kan det ta lite väl mycket tid.

Så nu är alla ekipagen på banan (men ryms ej i bild), nu kan de börja!

Lagom till NSBA-klasserna hade Hottis hunnit slappna av och kunde jobba på ett mer avspänt sätt.

Nu blev alla galopperna rätt! Fast snyggast tycker jag att han är när Ebba lyckas få en långsida för sig själva och kan fräsa på i ökad trav!

I NSBA Open blev det en andra placering och sedan blev det repris på det i NSBA Non Pro som hade ännu fler deltagare. Det var en riktigt nöjd ryttarina satt av sin lilla finniga guldklimp.

Hottis fick nu hänga med polaren Joey i en hage medan vi passade på att mingla runt och titta på andra klasser. Två coola killar som varken tycktes särskilt exalterade över att träffas så här på bortaplan eller bekymrade över när man skulle ta dem åt var sitt håll! Joey hade en lång dags väntan på Pleasureklasserna, medan Hottis nu var klar med sitt.

Vi bänkade oss för att följa Trailklasserna. Först banvandring. Då upptäckte domaren att han inte hade byggt riktigt klart, och så fick alla ekipagen vänta medan han gjorde om gjorde rätt. Såg lite kul ut.

Vänta nu, hur skulle jag ha det med galoppbommar nu igen...?

Ett mönster med mycket backa in i hinder...

En av få som lyckades få lite flyt i den knixiga banan var Carro på Miko.

Öppna grinden, och sedan blir det ännu mer backa...

 
Jeanette och Zam (bredvid fjordingen till vänster) gjorde också fina rundor och vann inte bara Allbreeds Trailen utan även båda NSBA-klasserna.

Finbesök på läktaren! Det var inte i förrgår han kom och tittade. Vilket inte hindrade honom från att genast påta sig rollen som Expertkommentator.   Helt opartiskt tyckte han Ebba red snyggast av alla!

Allt som allt en fin dag för alla inblandade   Stort tack till SPHA och alla tappra funktionärer för en trevlig och avspänd tävlingsdag!

 Vi uthärdade inte ända fram till Pleasureklasserna, men rapporterna gör gällande att Joey skötte sig fint. Kanske skriver Susanne ett eget inlägg när hon hunnit packa upp sina prylar, mockat ur nattbox och transport och alla andra efter-tävlings-sysslor?

 

Elin

7 juli 2013 20:12

Stort grattis till Ebba och Hottis :)

Kan inte annat än att hålla med dig. Tycker att det som premierar en westernryttare är en miljötränad häst. Lite kossor på andra sidan staketet får man tåla. Det känns lite löjligt när westernryttare börjar gnälla om kossor.

http://beautyalices.blogg.se

 

Susanne

7 juli 2013 22:34

Nu så! http://susanneskommentarer.blogspot.se/#!/2013/07/summer-uppland-paint-show.html

 

Chris - westernryttare

14 juli 2013 22:46

Kul att det gick så bra för dem :) Håller verkligen med ang kossorna! Man kan inte skylla på sådana saker. Min häst blev rädd för en joggare - inte är det joggarens fel liksom!

http://chrissiep.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...