Direktlänk till inlägg 13 augusti 2013

En westerndåres försvarstal?

Av Maria - 13 augusti 2013 22:48

Samtidigt som vi här i huset kryssar mellan livestreamarna från EM och NSBA World Show för att få njuta av den ena prydliga ritten efter den andra, så rasar debatten kring ”westernridning ” på fejan och säkerligen annorstädes.


 Självklart försvarar jag inte det som visas på bilderna från ”Chappen” . Jag tycker bilderna (och handlingarna) är förskräckliga!  Jag tycker också fotoobjektens reaktioner, bortförklaringar och hot om polisanmälan är patetiska. Hur i hela friden kan man bli kränkt av att någon fotograferar när man rider på en stor tävling inför publik? Det man gör har man ju redan frivilligt valt att visa upp för publik?


Om man får se sig själv på en sådan bild finns det i min värld bara två värdiga reaktioner:


1)      Hu, ser det ut så där? Vad håller jag på med? Hem för tänka om och utveckla mig!

2)      Så där SKA det se ut när man rider XXXX. Jag står för vad jag gör och tycker det är rätt.


Så kan jag sedan som ”western”-konsument välja bort att träna för, eller ens titta på när alternativ 2-ryttaren  rider. Då vet jag i alla fall vad vederbörande står för. Det är också mycket troligt att jag väljer bort grenen som helhet om det alltid är så där det ser ut. Vilket jag befarar när det gäller tidsgrenar, då ”fort” och ”djurvänligt” inte brukar gå hand-i-hand i hästvärlden.


Så bra jobbat av Sofie som lyfter upp frågan till debatt, vågar ta skit och dessutom bemöter så många av de idiotiska kommentererna på ett rakryggat och väldigt moget sätt för att, enligt uppgift, bara vara 15 år gammal! Hatten av för dig! Det behövs många fler Sofior inom hästsporten!


Men i debatten blir jag väldigt trött på att ”Western” beskrivs som vore det EN gren. Man pratar om Hoppning, Dressyr och Western. Vad som är värst, vad som är bäst. Ingen som helst nyans, det brukar ju tyvärr vara så i debatter.


Western består av så många olika, minst 25, säkert fler, vitt skilda grenar med olika fokus, regler och syften. Det vi ivrigt följer på våra datorskärmar från Kreuth och Tulsa idag står säker lika lång från barrel racing och pole bending som galopptävlingar gör från dressyr.


När jag ville starta om med ridningen som vuxen visste jag att jag inte ville rida så som jag blev lärd på ridskola som barn och ungdom. Jag vill inte klämma, trycka, dra, spänna in och piska på.  Att det blev westernridning jag istället  provade på var en slump. Ett test för att se om det var det jag letade efter. Eftersom jag av samma slump hamnade hos Anki fick jag lära mig att rida igen, från grunden. Nu med sits och vikthjälper. Länge i sidepull, innan jag ens blev betrodd med bett…

Hade jag hamnat hos någon annan av de lokala westerntränare som fanns tillgängliga på den tiden hade jag förmodligen letat vidare efter ett tag. Kanske ramlat in på AR eller så…vilket jag ju gjort delvis till slut ändå…

Men i de grenar som Anki representerade fanns precis de möjligheter jag letade efter. Så jag blev kvar. Blev ”westernryttare”. Inom det som kallas allround performance grenarna, fram för allt  Trail och Western Horsemanship (som inte har ett smack med Natural Horsemanship att göra, ännu ett tröttsamt förvecklingsområde som vi kan ta en annan gång…)


Läs här beskrivningen av AQHA Western Horsemanship:

The western horsemanship class is designed to evaluate the rider’s ability to execute, in concert with their horse, a set of maneuvers prescribed by the judge with precision and smoothness while exhibiting poise and confidence, and maintaining a balanced, functional and fundamentally correct body position. The ideal horsemanship pattern is extremely precise with the rider and horse working in complete unison, executing each maneuver with subtle aids and cues. The horse’s head and neck should be carried in a relaxed, natural position, with the poll level with or slightly above the withers. The head should not be carried behind the vertical, giving the appearance of intimidation, or be excessively nosed out, giving a resistant appearance.


”Ryttaren  och hästen arbetar i fullständig samklang” – är det inte det alla vi ryttare  drömmer om?

Nu står det säkert sådant här i dressyrregelboken också. Det räcker ju inte med orden och visionerna, man måste ha ett öga på utförandet också. Samt utrustningen.

Japp, jag måste ha stångbett i många klasser som jag rider. Men det finns massor av olika typer av stångbett, och bäst av allt, jag behöver knappt använda handen. Tygeln kan vara slak om jag tränat min häst på rätt sätt. Sporrar behöver jag inte alls ha. Inga nosgrimmor får finnas. Så för mig, som klickertränande, AR-fuskande westerntant uppstår en massa intressanta träningsmöjligheter för att uppnå de mål som finns beskrivna i domarkompendiet!


Det gör det inom Trail också:

                          This class will be judged on the performance of the horse over obstacles, with emphasis on manners, response to the rider and quality of movement. Credit will be given to horses negotiating the obstacles with style and some degree of speed, providing correctness is not sacrificed. Horses should receive credit for showing attentiveness to the obstacles and the capability of picking their own way through the course when obstacles warrant it, and willingly responding to the rider’s cues on more difficult obstacles. While on the line of travel between obstacles, the horse shall be balanced, carrying his head and neck in a relaxed, natural position, with the poll level with or slightly above the withers. The head should not be carried behind the vertical, giving the appearance of intimidation, or be excessively nosed out, giving a resistant appearance.


Här och i ett helt knippe westerngrenar till, finns verkligen utrymmet att träna etiskt, hästvänligt och långsiktigt hållbart och samtidigt sikta på en hög tävlingsmässig nivå.  Självklart finns det rötägg, klantarslen och folk som sätter vinster  framför hästens välfärd inom dessa grenar också. Men grenarna i sig har en fantastisk potential för att vara hästvänliga med rätt träningsupplägg.


Tyvärr syns ju dessa grenar sällan för publik. Så fort det ska visas lite western någonstans väljer man grenar där det sprutar grus. Det är för sorgligt att publiken flockas till High Chaparall spektakel medan läktaren gapar tom under Trail och WH på  EM. Att det som drar publik förmodligen är det som är minst hästvänligt och att folk blir uttråkade av balanserade, lugna, harmoniska ritter. Häst och människa i samklang säljer inte biljetter, häst och människa i konflikt gör tydligen det…


 


Men som underbara husfar D på jobbet alltid säger, vi jobbar oförtrutet vidare.  Tränar våra grenar på vårt eget vis och njuter när andra visar upp lugna, harmoniska ritter på hästar som ser ut att må bra och trivas med livet! Och vi vägrar låta oss buntas ihop i något allmänt westernslaskfack!


Till er som nu ivrigt utropar western till det värsta som drabbat hästvärlden, och baserar denna uppfattning på bilderna från chappen, ett besök på en lokal klubbtävling eller möjligen din stallgranne som äger en westernsadel och brukar vara dum mot sina hästar - ta er lite tid och studera flera westerngrenar på tävlingar av lite högre kvalitet.  (Det skulle vara svårt att bestämma sig för om man gillar fotboll genom att enbart se en KORP-match)  Passa på nu hemma i soffan denna vecka på länkarna ovan! Du kommer säkert att se saker du inte gillar och saker du inte förstår. Men kanske ser du också något som verkar intressant och utvecklingsbart? Åtminstone bör du kunna lägga märke till att det finns en enorm spännvidd och variation under paraplyet WESTERN.


 

 
 
Marianne Jordhén

Marianne Jordhén

14 augusti 2013 07:37

Mycket bra, berikande och tänkvärt skrivet!!! ♥ Tack för detta!!!

http://welshcob.bloggplatsen.se

Maria

14 augusti 2013 20:06

Tack Marianne :)

 
jennie Moliner

jennie Moliner

14 augusti 2013 09:22

Det är en fröjd att läsa, liksom alltid i din blogg, vettiga rader som annars lyser med sin frånvaro bland alla snabba "slask" kommentarer som cirkulerar.

Tack för att du på detta vis för mångas talan som vi så enkelt kan sprida genom att länka till din blogg:)

http://www.hbgard.se

Maria

14 augusti 2013 20:05

Tack Jennie :)

 
Ingen bild

Jenny

14 augusti 2013 09:47

Så himla bra skrivet.
Angående publikmängden på Chappen så är det nog så att det är närheten till westernbyn som gör att det blir så stor publik. Det finns saker att göra även för icke tävlingsintresserade familjemedlemmar. Medan det på EM och VM mest är hästtävlingar för hela slanten. Vår familj är en sådan familj - jag vill se tävlingarna och resten är inne i westernbyn. Kanske är det även priset på biljetterna som är avgörande? Bara en liten tanke.

Maria

14 augusti 2013 20:05

Tack Jenny!
En fråga, står man ut med att titta på dålig ridning för att det är billigt inträde? Vill man ens bidra med en liten slant till något som inte känns bra i maggropen?

 
Ingen bild

Lotta Nordh

14 augusti 2013 10:33

Hatten av för dig, underbart skrivet. Jag håller med dig till fullo.

Maria

14 augusti 2013 20:01

Tack Lotta :)

 
Ingen bild

Jan Strömberg

14 augusti 2013 12:33

Jag har bilder från NSBA och SPHA tävlingar här i Sverige med samma våldsamma tygeltag i olika grenar! Problemet är större än tidsgrenarna på Chappen tyvärr, det förekommer överallt där det rids i tävlingsform och ska vi få bort det så krävs nog mycket mer än att försöka peka ut enskilda evenemang eller grenar.

Maria

14 augusti 2013 20:01

Ja det tror jag absolut att du har, Jan. Som jag skrev behövs det fler Sofie inom hästvärlden. Du kanske kan vara en?
Men min poäng här var att lyfta att det finns grenar inom western där det är fullt möjligt att träna och tävla etiskt och hästvänligt. Att sedan inte alla utövare gör det är en annan sak. Vad gäller saker som ska gå på tid tror jag envist att det är där risken är som störst för lite hårdare tag, "i stridens hetta." Då kan du ju dessutom belönas för dina hårda tag genom en bra placering. Tar du i hårt i grenar som premierar lätt kontakt och små hjälper får du i alla fall inte rosett...

 
Ingen bild

Lana

14 augusti 2013 14:15

Mycket bra skrivet Maria!!

Maria

14 augusti 2013 19:51

Tack Lana :) Ses snart!

 
Ingen bild

Helena

14 augusti 2013 20:22

Jenny: Tyvärr är det ju så att på Chappen ser man en stor skillnad på mängden folk på läktaren även mellan barrel/pole gentemot tex trail/working cowhorse osv. På barrel/pole så kommer man ju knappt åt att titta, medan man på trailen kan räkna med att lätt få en bra plats.
Barrel/pole är en publikfriande gren, varför har jag aldrig riktigt förstått för jag själv blir mest uttråkad (dock har jag inte så ont av att se lite hårda inbromsningar men när det rycks och slits och fläng-rids så är jobbigt att titta). Men det är så jäkla tråkigt att det alltid är det som ska visas upp.
Jag personligen gillar ju reined cowhorse, cutting och andra fina kossegrenar (dock inte dom kossegrenar där det rycks i munnen, för det finns massa olika grenar även inom kosseklasserna).

Maria

14 augusti 2013 20:49

Vi människor dras väl till det som är lite dramatiskt och till det som är lätt att förstå. Grenar som går på tid är lätta att förstå även om du inte tävlat själv. Det är enklare att hänga med på vem som vann 200 m fjärilssim än att förstå vad som händer i simhopp t ex.
Precis, även inom boskapsgrenarna finns en enorm variation och cowhorse kan vara riktigt fint om man tittar på rätt ekipage :)

 
Ingen bild

Helena

14 augusti 2013 20:27

Sen tycker jag för övrigt inte att det är bra med sådana som Sofie. Jag tycker det är att hänga ut folk på ett fult sätt. Jag ser ingen direkt nytta i det mer än att det finns folk som blir arga/ledsna. Även om jag tycker att det är en jäkligt viktig fråga att lyfta. Men är positiv bestraffning enda sättet att få människor att ändra sig?

Maria

14 augusti 2013 21:00

Haha, frågar du mig i den här bloggen om positiv bestraffning är det enda sättet att få individer att ändra beteende? :D
Så klart det inte är! Det finns andra klurigare och roligare sätt.
Men ibland behövs det skakas om lite för att det ens ska uppstå en önskan om förändring i ett samhälle eller en organisation.
Om det börjar diskuteras hur man rider och om publiken börja vända grenen ryggen kanske det blir intressant att diskutera hur man gör sporten mer etisk och tilltalande? Stilpremier, kanske?
Jag tycker inte ens att folk har blivit uthängda i Sofies blogg. Skillnad om det varit en enskild person som fått klä skott. Här är det en hel serie, pixelerade, ryttare som får demonstrera ett fenomen. De är inte smygfilmade på sin egen bakgård, de är inne på arenan inför publik.
Att man blir ledsen över att förekomma på en sådan bild förstår jag. Som sagt, hem och tänk igenom träningsupplägget. eller om du själv tycker det är snyggt och rätt, stå för det. Men uthängd o kränkt, näe.
Med det sagt, mycket möjligt att skulle kunna finnas sådana bilder även på mig från den tiden då Boogie skenade sig igenom ett WH-mönster och jag inte lärt mig hur jag skulle träna henne för att hon inte skulle bli stressad på tävling.

 
Ingen bild

Helena

15 augusti 2013 09:39

Det var just därför jag tog upp det med positiv bestraffning, för att det är den här bloggen. Jag ser inte varför det skulle vara mer okej att använda mot människor än mot djur. Att det ibland behöver skakas om är ju precis vad människor använder som argument för att få det att låta okej att använda bestraffning på djur. Jag tycker inte det är okej på människor heller. Jag känner samtliga ryttare på bilderna och jag satt där och såg samtliga ritter. En del mindre fina än andra. Men jag vet att det är ryttare som redan kämpar för att få det att fungera bra mellan häst och ryttare. Och jag vet att det absolut inte såg ut sådär genom hela ritter. Däremot, om dessa bilder hade kommit ut förra eller förr-förra året, ja då hade jag nog inte sagt något. För då vad kvaliteten urusel på chappen, speciellt i barrel/pole. Men i år var ändå kvaliteten bra mycket högre. Man ser att folk har tränat sina hästar. Även om dom har långt kvar i mina ögon, så har dom ändå gjort en enorm förbättring. Jag tycker därför att detta är en fruktansvärt tråkig belöning dom får för sitt arbete. Och jag tycker att flera av bilderna faktiskt är orättvisa, speciellt när man vet vad det är för häst och varför det händer och har pratat med ryttaren efteråt. Varför dela stillbilder i detta sammanhang? Filmer ger en mer rättvis bild. Som tex filmen från reiningen som kom ut för några år sedan, där kunde man se lite bättre vad som hände, även om ryttaren säkert har en helt annan bild ändå.

Jag kan också se att fartgrenar är områden där man lättare tar till "hårda tag" men jag kan ändå se att dom tex i USA jobbar väldigt lätt och snyggt runt tunnorna och absolut inte drar sina hästar runt. Så det kommer säkert här med för jag vet att det är ingen barrel/pole ryttare som vill dra sin häst i munnen, det är absolut inget som man tjänar på i längden tidsmässigt. Även om man, tråkigt nog, kan bli belönad för det för stunden, för att alla andra också är lika kassa (så kassa att man måste dra sin häst runt tunnan).

 
Djurens Rätt Hästgrupp

Djurens Rätt Hästgrupp

15 augusti 2013 09:51

Väldigt bra inlägg tycker vi! Vi kan erkänna att vi när vi postade Sofies bilder på vår FB-sida skrev "western" som samlingsbegrepp. Det beror dock på det viktiga faktum som du påpekade: att western som folk känner till det är just fartgrenarna. Vi håller med om det tragiska faktum att häst och människa i konflikt verkar sälja biljetter, och det är mycket därför som vi är kritiska till tävling som helhet. Det tenderar att spåra ur till konfliktsituationer i de flesta av hästsportens grenar - men biljetterna säljer ändå, och ryttarna omnämns som föredömen.

Tack för ett bra inlägg!
Djurens Rätts Hästgrupp

http://www.djurensratt.se/hast

 
Ingen bild

Åsa L

17 augusti 2013 11:43

Jag tänkte haka på diskussionen om det är okej att använda positivt straff för att ändra någons beteende.

Jag kan hålla med om att det ofta, om det finns alternativ, är bättre att använda andra sätt att påverka beteendet hos individer. Men det beror på situationen.

Till exempel håller elstängsel hästen i hagen eftersom den någon gång blivit positivt straffad med en elstöt för att gå emot eltråden. Fördelarna med stängslingsmetoden gör dock att jag tycker det är värt att hästen utsätts för obehag när den lär sig hur stängslet fungerar.

Jag har svårt att se att djur skulle kunna ha skyldigheter mot människor. De är bara djur, och följer sin egen beteendelogik. Om vi kan få dem att samarbeta med allt konstigt vi vill göra med dem genom neutrala eller positiva metoder så okej.

Människor kan å andra sidan anses ha skyldigheter, bland annat skyldighet att inte behandla andra levande varelser illa. Hårdhänt hjälpgivning, som orsakar hästen stress, obehag och kanske smärta och skador (vi vet t ex att betselrelaterade skador är vanliga hos ridhästar) kan ses som att man brustit i den skyldigheten. Om det gick att råda bot på sådan genom positiva straff skulle det kunna ses som legitimt (även om andra förändringmetoder kanske kunde varit att föredra). (Jag har själv fantiserat om nån manick som gav mig en lite stöt varje gång jag blev hård i handen.)

Visst kan man tycka att det är bättre att visa vägen framåt och peka på goda exempel istället för på vad som är dåligt, men om man inte lyfter fram problemen och får folk att börja fundera över egen sin ridstil ser de kanske ingen anledning att ta efter de goda exemplen.

 
Ingen bild

Åsa L

17 augusti 2013 11:57

Angående tävlingar, så kan jag förstå varför Djurens Rätts hästgrupp ser problem med dem. Ryttare kan bli så inriktade på att vinna att de försöker pressa hästen.

Men det är inte säkert att det ser så mycket bättre ut "ute i buskarna".

Men kanske kan tävlingar också spela en positiv roll? Med rätt bedömningkriterier kan kanske tävlingar bidra till att sätta standarden för vad som ses som korrekt ridning (med harmoniskt samarbete och lätta hjälper). De skulle kunna ge en oberoende utvärdering om hur bra ekipaget lever upp till den, och extra belöningar (förutom de redan inneboende) för att rida väl.

Maria

18 augusti 2013 18:25

Håller helt med! Jag tycker att det i t ex AQHAs regelbok finns mycket bra att utgå ifrån. Om domare, funktionärer och tävlande bara ser till att det som står där är det som levereras och premieras så skulle det kunna se riktigt trevligt ut både på framridning och inne i klasser.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maria - 8 november 2018 15:28

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Av Maria - 30 oktober 2018 11:19

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Av Maria - 13 juni 2018 22:41


Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Av Maria - 13 juni 2018 22:36


Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Av Maria - 9 juni 2018 09:59

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...

Presentation

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5
6 7 8 9 10 11
12
13 14 15 16
17
18
19
20
21 22 23
24
25
26 27
28
29
30 31
<<< Augusti 2013 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar


Skapa flashcards