Idag var det dags för grundkursen i Belöningsbaserad hästträning, del 1 med Carolina Fransson.

9 deltagare med varierad erfarenhet av belöningsträning sedan tidigare. Några har redan börjat med sina hästar, andra har klickertränat hund men inte provat på häst, några vet kanske inte om de vill prova än och vill först lära sig mer om det hela innan de bestämmer sig. På Carolinas kurser är alla perspektiv välkomna. Hon presenterar träning med positiv förstärkning på ett sådant sätt att man själv kan välja sin ingångsnivå och i vilken utsträckning men vill använda belöningstänk i sin hästträning.

Dagen började med en teoriförmiddag. Med lite inledande teknikstrul och jonglering av projektor. Eventuellt var det den anrika internatbrödrosten som inte helt samsades med övrig teknik om eltillförseln?

Medan solen lyste frestande utanför fönstren gick Carolina igenom grundläggande byggstenar inom belöningsbaserad träning, med exempel både från hästvärlden och andra djurslag.

Mycket att fundera på för deltagarna. Jag ser fram emot några blogginlägg med deras egna reflektioner   

Jag hann ju inte vara med och lyssna på alla frågor och diskussioner eftersom jag hade lite andra åtaganden...

Efter lunchen var det dags för praktiskt arbete med livs levande hästar. Hottis och Alex fick vara demohästar. Hottis har ju viss erfarenhet från tidigare, för Alex var det första mötet med klicker.

Hästarna hade var sin liten inhängnad för att de skulle kunna vara helt lösa under träningen. De hade också tillgång till grovfoder hela tiden för att ha något att sysselsätta sig med medan de väntade på sin tur. På det viset behöver de inte bli frustrerade över att inte komma åt maten/godiset. Dessutom blir ju valet att engagera sig med människan mer aktivt när de kan välja mellan att äta direkt ur påsen eller interagera med människan för att få en liten godbit.   

Man kan välja att stå utanför avspärrningen när man gör det första övningarna, för att skapa lite distans mellan sig och hästen utifall att den blir väldigt "på".

Nu var både Hottis och Alex båda väldigt sansade, så det gick bra att träna med människan inuti inhägnaden.

För att det inte ska bli stökigt och brötigt är det bra att börja med spelreglerna kring godishanteringen. Hästar är matorienterade och har utmärkt luktsinne. Därför kan de bli rätt närgångna när en människa har godis i fickorna. För att det ska gå att träna med matbelöningar utan att bli jobbigt och obehagligt så måste en klickertränad häst ha en förståelse för att man snabbare har chans på belöning om man håller sig borta från godiset.

Här en liten filmsnutt på den kanske allra viktigaste grundövningen  -  hur man formar fram att hästen ska hålla huvudet borta från godiset:

Hottis har sedan tidigare en ganska bra förståelse för att hålla undan huvudet, men det var både nyttigt och roligt för honom att få upptäcka att konceptet gäller även andra människor .

Kolla mulformen, den betyder "kolla, jag håller ju huvudet rakt, snart ska hon klicka!"

Carolina visade med båda hästarna, sedan fick de som ville testa.

Hon visade även nostargetövningar. Targets är också en bra start på belöningskarriären.

Det krävs mängdträning innan man som männsika känner sig bekväm med att hantera alla tillbehör och får flyt i in egen motorik.

Men övning ger färdighet, både för häst och människa!

Torrträning på varandra, utan häst,  är ett bra sätt att öva upp tekniken utan att förvirra hästen.

Ganska kul också, speciellt för den som tittar på   

Dagen avslutades med fika (så klart) och en diskussion kring för- och nackdelar med att välja ett belöningsbaserat perspektiv på hästträningen. Vill man använda belöningstänket i vissa delar eller i hela sin hästhållning? För- och nackdelar med det?

Hur mycket initiativ vill man att hästen ska ta i träningen? Vad känner man själv sig trygg och bekväm med?

Hur vill man att relationen häst-människa ska se ut?

Tanken med Grundkursens del 1 är att ge deltagarna verktyg så man vågar testa  på att belöningsträna lite.  Vill man sedan fördjupa träningstekniken rekommenderas del 2. Vi kan ordna den på Nytorp eller hos Carolina i Almunge, om intresse finns, och då kan man delta med egen häst. Plats för ca  5 deltagare på den kursen.

Eftersom vi missade förra Trailträningen pga Hottis kolik, så hade det ju hunnit gå 4 veckor sedan sist. Men igår kunde vi vara med igen. Det var 4 ekipage utifrån inbokade, varav minst 3 hästar som Boogie aldrig sett förut. Så min plan var att värma upp på utebanan, gå in ganska sent och bara göra något litet enkelt under den allmäna träningen, och sedan  vara med och köra hela banor. Tanken var att testa av mitt "strunta i framridningen" koncept under lite tävlingslika förhållanden. Nu menar jag ju inte "strunta i uppvärmning", men eftersom Boogie knyter ihop sig så i trängsel så tänker jag värma så mycket det går på annan plats, och så lite som möjligt på vanliga framridningsplatsen. 

Nu blev det inte riktigt så i går, då det försiggick annan verksamhet på utebanan som jag bedömde skulle vara ännu mer pressande för min lilla tant. Så jag värmde i ridhuset i alla fall, och det gick förvånansvärt smidigt trots 6 hästar till, varav 4 "okända". Haha, man vet liksom aldrig i förväg hur det utfaller, så man får ha både plan A, plan B och plan C...

Jag var lite upptagen med att hålla koll på min ridning och min förstärkningsfrekvens, så det blev inte så systematiskt fotograferat. Jag verkar ha missat alla våra trevliga gäster med kameran, utom Petter och Jacopine!

Jag hade laddat fickorna med extra hög belöningskvalitet, eftersom gruppträning är en svårare miljö. Dessutom blir det ju kedjor med flera moment i följd, så då kan man också behöva betala extra bra. 

Banans utmaningar var att få bra flyt över galoppbommarna. Samt sidepassen, där både hästar och ryttare verkade ovana vid att röra sig mellan två bommar . Somliga ryttare envisades konsekvent med att sidepassa över bommen med cavalettistöd, krukväxter och allt.  Jaja, vill man krångla till det för hästen så... 

För Boogie var nog den största svårigheten att ta det lungt över alla skritthinder på "hemrakan". 

Collecting ring blir snabbt ett gemytligt tillhåll för hästarna, där de softar tillsammans i sin nya "pseudoflock". Så ditt vill man gärna tillbaka, fort...

När man bygger kedjor med en belöning i slutet, så vill hästen också gärna komma till slutet, fort..

Så dubbel förstärkning för Boogie i slutet av banan, när den slutar i riktning mot flocken.

Då gäller det att hålla på kriterierna för att inte utveckla en speedtrailhäst. 

Jag kände genast att jag behöver bygga upp ett högre värde för förhållande signaler! Har ju jobbat mycket med framåtandan på sistone, så nu behöver det balanseras igen   

Det var fler än Boogie som gärna ville fort tillbaka till gruppen. Därför är det så bra att träna just på att lämna och gå ut själv på banan, även med de mer oerfarna hästarna där ryttare/förare inte känner sig mogen för hel bana. Då kan man ju träna på att bara gå iväg ut på banan och göra något enkelt, så det blir trivsamt att lämna "flocken" och göra något med bara sin människa en lagom lång stund innan man går tillbaka igen. Söndagens ekipage vara alla duktiga på att ta tillfället i akt och träna på det, helt opretantiöst utan överkrav i själva banan. Guldstjärna till alla!   

Boogie följer intresserat vad som pågår. Hon var rätt ointresserad när Penny och Alex körde bana, men studerade noggrant  de nya hästarnas ritter. 

Hon har också väldigt egna åsikter om var hon ska fickparkeras efter sina ritter, och visar tydligt var hon tycker det finns en bra lucka. Eller var man kan göra en..

Jag förstår att mina träningskamrater blir lite kallsvettiga, med tanke på vilka "stinky faces" hon kan ge dem ute på banan. Men i collecting ring och när man kläms ihop på led t ex i WH, litar jag helt på henne. Det är en annan situation, där hon känner sig trygg och avslappnad. Hennes issue är hästar i rörelse, inte pausade hästar. 

Zickzack-travbommarna var enkla, tyckte de flesta hästarna!

Från travbommarna in i ryggnings-L och backa i vinkel.

Sedan galoppbommar

Jacopine, som egentligen är reininghäst, tycker att det är lite mycket snubbelpinnar utlagda, men försöker med gott hjärta, och blir duktigare för var gång!

Galoppbommarna på volt krävde att man hittade en linje som passade just ens egen hästs språng. längre in på volten för kortgalopperande, längre ut för den som har större språng.

Glädjande nog var det flera som verkligen gick banan, med banskiss i handen innan de red. Bra tävlingsträning för ryttaren! 

Så den utmanade "hemrakan" med flera lugna precisionshinder i följd. Sidepass, bro med bom, vända i box och skrittbommar ut. Var för sig inte så svåra saker, men knepigt om hästen vill skynda! 

Nästa Öppna Trailträning är den 6 april.

Gången därpå blir på Annandag påsk, den 21 april, eftersom det är dressyr-clinic i ridhuset lördag-söndag. 

Sedan får vi se, det är mycket clinics och tävlingar i maj-juni, så vi kommer nog inte att hålla samma intervall mellan träningarna pga diverse krockar. 

Letar efter någon bra app att rita trailbanor med på paddan. Idag har jag testat Grafio Lite.
Någon som har andra förslag?

Vet inte om den här veckan gick fort eller sakta? Förmodligen både och.

Förra söndagen hade vi trailträning på Nytorp, vår största där hittills med 8 ekipage utifrån plus hemmahästarna. Jag hade storartade planer för hur skickligt jag skulle sätta lagoma kriterier i förhållande till miljön...

 Men vi nåddes redan på väg dit av besked om att Hottis hade kolik, så för vår del blev det bara hästsjukvård.

Elin och Catrine har skrivit och fotat från trailträningen. Även vår nya trailgäst Thea med mustangen Macha bloggar   

Hottis var riktigt dålig, så jag ringde ut distriktaren på direkten. Man får ju ändå vänta innan de kan komma. Men trots distriktveterinärens ansträngningar, slutade det ändå med inläggning på Ultuna vid 19-tiden på kvällen.

Trots att han där var i de bästa händer, så var det jobbigt att lämna honom. Märkligt också att förväntas gå till jobb och skola som vanligt, medan en av ens familjemedlemmar kämpar för sin överlevnad på sjukhus.

Som tur var fick vi under måndagen besked om att de till slut fått loss stoppet och att han så småningom skulle få prova att äta lite.

Inte förrän onsdag kväll fick vi kom och hämta honom. Han blev väldigt glad när vi kom och hoppade liksom jämfota i boxen när han hörde Ebbas röst. Han är normalt sett snabb att lasta, men denna kväll satte han personbästa! Han ville inte vara kvar på Ultuna en sekund mer än nödvändigt.

Peppar, peppar har det gått bra sedan han kom hem, och med ett kilo om dagen får vi nu öka hans grovfoder. Han får gå med sina kompisar, och han får skrittas. Inget mer avancerat arbete förrän han är uppe i normaldos på grovfodret. Kraftfodret får vänta till sist. I stället får han betfor tills vidare.

Själv tycker han att det viktigaste är att få vara med grabbarna igen. Så han har fått lite återfall i att ogilla att vara själv i ridhuset. Men det löser sig säkert när han känner att han verkligen är hemma igen.

Boogie har jag knappt hunnit med alls den här veckan när det varit så mycket fokus på Hottis.

Dessutom var jag tvungen att jobba lördag   

Men idag var det äntligen vår tur att träna lite strukturerat.

Började med långtyglarna och jobbade igenom öppnor, både förvända och rättvända, i skritt och trav. Definitivt duracellkanin idag! Fin att först samla, sedan be om trav och sedan över i öppna. Nu helt utan att bli stressad av flera signaler i följd utan belöning i emellan. Den här lilla kedjan känner hon sig trygg och säker på nu, så då kan jag leka med durationer och elasticitet. Kul!

Eftersom vi verkade ha ridhuset för oss själva, släppte jag sedan lös henne och riggade upp vår löshoppningsföreberedande övning.

En bom på vardera sidan om staketet idag, och båda upphöjda. Den ena medvetet lite högre än den andra.

Boogie tycker om att välja, och på det här viset ger jag henne möjlighet att vara med och bestämma lite över kriterierna. Hon får ju hela tiden välja sida själv.

Dessutom kan hon, när hon vill, lämna övningen och gå sin väg. Vilket hon aldrig gör, men hon kan...

Boogie känner igen upplägget och började kliva fram och tillbaka över bommarna innan jag ens fått allt på plats.

När allt var uppriggat började hon med att köra multarget på plastbandet, vilket jag belönade ett par gånger. Sedan ställde jag mig i "utgångsposition" riktad rakt fram längs med plastbandet, och då började hon genast gå längs linjen. Hon kom upp i trav innan jag ens han klicka för att hon valde att gå.

När hon passerat över bommen fick hon klick och maxad belöning ( 3 polomints på raken) . Sedan fick hon klick för travövergång efter bommen och klick när vi möttes i ändan. I ändarna på linjen låter jag henne köra pusstarget några gånger för att ha en hög förstärkningshistoria där. Sedan vänder jag upp mot linjen igen och hon väljer sida.

Hon valde sidan med det högre hindret flera gånger på raken, och hade mycket fin trav och fina benlyft över. Så valde hon den andra sidan med den lägre bommen några gånger. Där hade hon lite sämre tempo. Jag valde att inte klicka om hon skrittade över bommen, men klickade om det kom en travövergång efter bommen. Samt så klart klick och pusstarget flera gånger i ändan av linjen. Vid ett tillfälle slog hon i den lägre bommen med ett bakben. Jag klickade ändå, eftersom mitt kriterium var trav över bommen. Att slå i bommen var uppenbarligen rätt aversivt ändå, för på nästa repetition valde hon att gå utanför bommen. Hon fick ändå klick för en travövergång efter att hon passerat bommen, samt sedvanliga klickerkalaset i ändan av linjen.

Nästa repetition valde hon den andra sidan med den högre bommen, som hon travade lika fint över som vid varje repetition på den sidan. Sedan gick hon tillbaka till den lägre sidan, travade över bommen - polomints!

Boogie kändes verkligen som en liten duracellkanin i den här övningen också idag. Jag försökte dock lägga band på mig och sluta innan det smög in mjölksyra eller något annat som kan göra det aversivt trots många belöningstillfällen.

Det är verkligen spännande att leka med kriterier och  differentierad belöning så här och låta henne ha olika val. Jobba lite - få lite lagoma belöningar, jobba hårdare - få bättre betalt. Fram för allt vara med och bestämma själv hur hårt man ska jobba i varje repetition.

Den lägre bommen såg lättare ut, men gav sämre betalt, Sedan råkade den dessutom bli lite aversiv vid ett misstag.  Intressant, eller hur, att hon inte fortsatte att undvika den, trots att hon fick flera förstärkningar även under den repetitionen då hon gick bredvid den?  Här är det "behaviour economics at work". Sträckan till mötespunkten där man får klick för att bara pussas blir kortare om man går raka vägen (över bommen) än om man går i en båge (runt bommen). Så islaget var inte mer aversivt än att obehaget gick att komma över på ett par repetitioner.

Det är verkligen otroligt roligt att jobba med henne på det här viset. Att kunna låta henne vara med och "tycka".

Nästa gång tror jag att jag ska lägga två bommar på marken på ena sidan och ha en lite högre på den andra för att se hur hon värderar det.

Gäller bara att välja sina tillfällen så man inte är i vägen för någon annans träning    

Det kommer att bli en jäkligt rolig variant av löshoppning till slut! Med betoning på "lös" !

Hemma har jag en löptik som uppvaktar katterna och i stallet har jag en überbrunstig märr. Årets första brunst, ett säkert vårtecken!
Jag har aldrig tyckt det har varit problem att träna vare sig hundarna eller hästen under löp/brunst. Egentligen oavsett träningsmetod jag varit anhängare av. Jag kanske har haft tur med de 4 tikar jag haft?
De har liksom stängt av hormonbruset och varit fokuserade på träning när vi tränat.
Inte heller har jag haft några särskilda bekymmer i ridningen med Boogie under brunstperioder. Lite känslig om magen vid ryktningen bara. Samt vill pinka på stallgången.

Så igår trodde jag att jag skulle få rida en understimulerad duracellkanin, eftersom vi varit sjuka och inte orkat träna häst i veckan.
Istället hamnade jag uppepå en disträ sengångare, som jag inte alls kände igen.
Visst, hon stannade när jag klickade. Men om jag inte serverade godisbiten på den sida där det samtidigt fanns utsikt mot Hottis (!) så var den inte värd att sträcka sig emot.

Gången kändes märklig, då hon liksom skulle skreva med bakstället varje gång vi passerade Hottis.
Favoritövningen förvänd öppna ville hon inte alls göra, eftersom hon inte kunde se Hottis så bra då.
Så vi körde vanliga öppnor och slutor, vilket fungerade något bättre. Bättre utsikt... Men när jag bad om en sluta på långsidan samtidigt som vi passerade Hottis på mitten av ridbanan, så tolkade hon det som " gå med rumpan före ända in till mitten där Hottis står"!

Jag kände mig tämligen vilse och frustrerad. Så här BRUKAR det inte vara! Så här har hon ALDRIG gjort! Jag har ändå haft henne i snart 7 år!

Förmodligen eftersom jag tidigare helt enkelt sagt åt henne på skarpen att nu skärper vi oss och går på.
Det är ju nu ett verktyg som jag valt bort. Träningen/ridningen ska nu vara belöningsbaserad och inget annat.

Jaha, tänka om, tänka rätt! När jag inte längre har hot och straff i verktygslådan, vad har jag då att välja på?
Sitta av och strunta i träningen tills brunsten gått övet? Ett möjligt val, men inte helt tillfredsställande när hästen redan haft fler vilodagar denna vecka än vad som är nyttigt för en lagom tjock kossehäst i sina bästa år.
Återstår anpassning av kriterier och ökad förstärkningsfrekvens.
Kulspruteklicker helt enkelt. Klick för allt som var "rätt" . Minsta steg.
Då började hon vakna till lite. Så pass att det kom ökningar och trav. Tänka sig, i trav blev det lättare för henne att fokusera! Så lite otippat var trav ett lättare kriterium än skritt.
Jag undvek att komplicera det med kombinationer och valde att bara jobba med durationer. Hon förvånade mig med att kunna göra ganska långa, men jag höll mig i skinnet och växlade med många korta.
Jag valde att inte hålla på så länge för att få avsluta medan allt var fräscht och spänstigt.
Rätt nöjd med mig själv för att ha löst en svår situation utan att återfalla i gamla vanor!

Det var minst lika brunstigt idag. Dessutom gårdens ställföreträdande hingst Alex i ridhuset. Jag valde att långtygla. Det är i sig ännu mer positivt laddat än ridningen, då det är något vi lärt oss tillsammans helt belöningsbaserat. Jag körde bara enkla basövningar utan att ha andra ambitioner än att få in många förstärkningstillfällen under svåra omständighetet.
Funkar ? Japp!

När Alex var klar blev vi ensamma i ridhuset. Då valde jag att släppa lös henne och rigga upp "springa längs staket övningen". Måste ju passa på när det är tomt. Lite utmaning i att jobba med en frishaping övning med disträ häst! Verkligen få testa av min förmåga att sätta bra kriterier.

Jag går på ena sidan, Boogie på den andra. Först klickar jag för att hon går med, sedan för tempoökningar och övergångar. När hon kommit igång att bjuda trav, börjar även jag springa med en bit innan klick.

Idag hade jag lagt till en något upphöjd bom på ena sidan.

(Ber om ursäkt för den dåliga bildkvaliten. Försök själva fota samtidigt som ni klickertränar...)

Boogie får välja sida! När hon valde bomsidan passade jag på att belöna extra efter bommen. När hon valde den "tomma" sidan valde jag ofta en längre duration på traven, ända fram till vår mötespunkt i ändan på staketet.

Vid mötespunkten i ändarna blir det julafton! Seriebelöning, men Boogie la idag även till pusstarget. Bra idé, tänkte jag, det kanske höjer värdet ännu mer på att komma till mötespunkten så fort som möjligt. För en klickertränad häst kanske det är så att chansen att få utföra ett extremt välförstärkt beteende och bli belönad för det, smäller ännu högre än att bara bli belönad? Kändes som det i alla fall, då hon själv valde att lägga till det.

I början av passet var det oftare jag som hoppade över bommen. Mot slutet valde Boogie oftare att jogga på bomsidan. Den differentierade belöningsstrategin gav utdelning!

Så kul att se hur spänstiga benlyft hon hade över bommen. Så bra de rör sig när de väljer själva!

Jag valde igen att avbryta på ett relativt tidigt stadium. En investering i övningens förstärkningshistoria, utan inslag av mjölksyra!

Kanske för tidigt?

Fick vänta en bra stund innan min häst hade lust att lämna ridhuset och gå tillbaka till kompisar och kvällsmat.

Tror inte sirapen blir långvarig denna gång! Bara jag anpassar kriterierna!

Det har inte blivit mycket gjort med hästarna denna vecka pga envetna virus. På oss människor.

Hottis har dessutom haft tappsko. Så han har bara brötat runt med grabbarna i väntan på att hans matte ska tillfriskna.

Här ansluter han till Eikar och Alex efter en löprunda med Strazzo. Strazzo sprang alldeles för fort för en pleasurequarter, så Hottis gav upp. Sist av alla, Eikar och Alex gav upp redan efter första varvet.

Eikar tycker Hottis behöver vallas runt lite i uppfostrande syfte.
Det är säkert bra!

Men det är roligare att munhuggas med Alex!

De kan hålla på i en timme nonstop!