Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ingångsättning. Igen. Kanske blir det bra, kanske inte.

Jag väljer medvetet att inte dela diagnoser och detaljer. Jag har lärt mig att jag inte mår bättre av alla välmenade tips och förslag som hästfolk då vill dela med sig av. Det kan jämföras med tiden som gravid med första barnet när kreti och pleti ska berätta om alla märkliga graviditeter och dramatiska förlossningar de kan komma på. Spännande, kul och ångestreducerande för den som pratar, tvärom för den som ska ta emot. 

Just precis nu har jag en häst som känner sig pigg och smärtfri. Jag har egentligen inte högre krav på "lyckad behandling" än så. Att hon mår bra och inte har ont. VAD vi kan göra tillsammans är så mycket mindre viktigt än att vi KAN göra något tillsammans. Att vi kan fortsätta vara tillsammans. 

Nu har vi dock en veterinär som anser att uppsuttet arbete är nödvändigt för den framtida hälsan. Jag är inte helt säker på att det är alldeles sant  - med tanke på vilken stor värld av icke-uppsuttet arbete som "vanligt hästfolk" inte känner till. Men om det är så att vi så småningom åter ska kunna färdas tillsammans i terräng i de hastigheter Boogie själv väljer när hon känner sig frisk och kry, då kan det nog vara en fördel om jag kan sitta uppepå...

Hon tycker redan att jag är något av ett släpankare på skrittpromenaderna...

Vi börjar lite försiktigt rida igen om en vecka. Med sadel denna gång... Den senaste igångsättningen tyckte jag att barbacka padden var tillräcklig för lite skritt i ridhuset i 20 minuter. Pfft... Där sprack 0:an efter 11 år och 2 månaders samvaro. Vi blev nog lika snopna bägget två. Så då har vi fått vara med om även det tillsammans. 

Fortsättning följer. Tack och lov   

Några bilder från en både härlig och oviss sommar...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...

När en bloggar så sällan går det inte att skriva ikapp. Jag börjar mitt i i stället. I helgen var jag på seminariet Lugnande signaler och Emotioner hos häst med Rachaël Draaisma och Rachel Bedingfield. Lyxigt nog på hemmaplan i Knivsta kommun! ...