Vi hann klämma in en extra trailträning innan året tog slut!

Trodde inte vi skulle bli så många pga av släktbesök, tappade skor, halkigt väglag och annat som kommer emellan när man vill träna. Men det lyckades bli rätt fullt i ridhuset ändå!

Vi var lite mer oorganiserade än vanligt och hade ingen egentlig bana, bara ett gäng hinder.

Liite seriösa var vi ändå, eftersom vi gjorde en collecting ring så man kunde skilja på framridning och banridning.

Nyttigt för Boogie som med sin border collie läggning noterar alla avvikelser och nyheter i miljön. Inte så att hon blir rädd, tvärtom! Mer nyfiket distraherad. Plastband? Här? Nu? Vad ska då hända?

Hon tappade också helt fokus på ryggningsbommarna när Sara kom in på Dario med guldboots som blänkte. Nog för att hon i tävlingssammanhang sett blingade hästar, men guldiga fötter var en NY avvikelse, som måste STUDERAS... Då hänger hon liksom upp en mental Var God Stör Ej skylt. Så kan vi ju inte ha det på tävling, så det är perfekt med mycket olika sorters grejer som dyker upp på träning i stället.  

Tycker ändå hon var ganska duktig i dag när vi tränade Av och På. Dvs omstart efter en paus. Inte alls så sur och motsträvig som hon var förr när man tog en henne från pausläge till aktivitet. Vilket ju med all säkerhet beror på att aktivitet numera har ett värde i sig.

Riktigt duktig på att släpa däck idag också. Hon är nu trygg med både att repet kan råka lägga sig mot rumpan i vissa lägen och helt ok med att det drar i sadeln.

Galoppbommarna hade knepiga avstånd idag, då det var sträcka - korta - sträcka igen. Jag tycker hon var duktig där med. Speciellt nöjd med hur lätt det var att fatta galopp även när det blev tight med avstånd innan serien.

Så allmänt nöjd med den lite ostrukturerade, oplanerade träningen! Vilket jag tror de flesta var!

Roligt också att det börjar spridas lite om Wiggebys trailträningar och att det dyker upp fler westernekipage som vill vara med! Ni är så välkomna!

Vi ska skynda oss att planera för 2013 så vi kan återkomma med tider och datum så fort som möjligt!

såg det ju ut så här!

Hottis är ordinerad uteritter av veterinär och equiterapeut, så det var bara att bita ihop och ge sig ut i isvindarna idag.
Kallt var bara förnamnet, trots sol och bara -2 grader.
Tövädret de senaste dagarna har förvandlat det underbara, helt Boogie-perfekta snöunderlaget till hård, knögglig is. Inte bara på bilvägarna, utan även uppe i militärskogen. Är glad att jag försummade familjen lite i jul till förmån för ridningen, så vi hann få in några härliga snöritter i alla gångarter.
Idag var det skritt som gällde. Även om de har ok fäste med broddarna så vill man inte chansa på en fläkning.
Snön i skogen var hård och skarig, så off road var inte heller något bättre alternativ. Vi har ett litet skogsparti med en upptrampad stig som vi klättrade runt i flera varv bara för att underhålla hästarna lite. Man ser ju hur glada de blir när de får lämna den halkiga vägen och klättra lite.
Hottis övade sig på att vara ledarhäst idag. På flit lät jag avståndet bli stort också så han fick ta eget ansvar. Han är så stabil och duktig! Det enda som är lite läskigt är långtradare! Då svajar han till lite, men lugnar sig snabbt!
På hemväg var han trött så då var det skönt att få hänga tant Boogie i kjolen igen. Även om han ser väldigt cool och fin ut hela tiden, märkte man att det fanns lite spänningar under ytan. Han bajsade ofta och han ville ha långa pusstunder med Boogie när vi gjorde paus. Sedan frustade och blåste han samt gäspade när tant Boogie fick ta över igen. Samt snöt sig i hennes skrittäcke...
Så även om det inte blev så mycket konditionsträning så blev det bra mental träning :)

Nu är vi ryttare så stelfrusna att lederna inte går att räta ut.
Frågan är vilken av de fina julklapparna från go'aste syskonbarnen som kommer att göra mest nytta?
Varmt gott te eller ett riktigt "Cowgirlbad"?

Idag på väg till stallet ser jag på håll en stor hund springa längs med vägen längre fram och sedan satsa mot bilen framför mig. Den springer jämte bilen en tag och bilen saktar ned för att hålla hundens tempo. En stund tror jag att det är några idioter som rastar sin hund på detta vis. Så svänger bilen i en korsning och accelerar iväg från hunden. Hunden ser sig omkring och siktar på nästa bil - min...
Så det är bara att stanna och kliva ut för att få kontakt. Helst innan det händer en olycka i halkan. Hunden tänker ge sig iväg men när jag öppnar bakluckan blir han intresserad och joggar tillbaka till mig. Han haltar lite, på vänster bak tror jag. Jag letar efter extrakoppel och hundgodis, men hunden, en schäferhane, är intresserad av den förföriska lagottofrökendoften från plädarna i hundburen. Jag öppnar buren och då hoppar han in med framändan för att sniffa ordentligt. En näve torra gamla frolicar får honom att hoppa in med bakdelen också, och vips är han i säkerhet, borta från körbanan.
Jag börjar köra runt bland gårdarna för att hitta någon som känner igen hunden. Inte lätt. Antingen är folk inte hemma alls, eller så tumlar de upp sömndruckna i underkläderna och är måttligt intresserade. Jo, ett trevligt gäng med egna schäfrar, men de hade koll på sina. Jag skickas hit och dit men inte rätt. Hunden lägger sig till rätta i den för trånga buren och visar inte heller några tecken på att känna igen sig. Parallellt försöker jag komma fram till polisen, men det är helt omöjligt. De har inte tid att svara i telefon, så växeln råder mig att åka till Sollentuna polisstation med hunden.
Så efter en dryg timmes hattande mellan olika avfolkade gårdar i Odensala med omnejd så blir det en tripp till Sollentuna.
På polisstationen är det lika mycket folk som på mellandagsrean. Passärenden mest, verkar det som, så det dröjer inte så länge innan man får komma fram i "övrigt" luckan. Men visionen jag hade av hundkunnig polisman som kommer ut och hjälper mig med den för mig helt okända bamsejycken, den tvärdog... I stället får jag ett sladdrigt nylonkoppel och instruktion om att hämta in hunden. För säkerhets skull frågar jag två gånger om de verkligen menar in i det här fullproppade väntrummet. Japp, de menar de. Med tillägget att jag får ringa om han blir för svår. RINGA! Hur f-n då?
Ute i bilen har schäfern stressat upp sig och är flåsig och virrig på blicken. När jag öppnar buren för att trixa på halsband försöker han kasta sig ut. Jag får på koppel men det är sedan en mardröm att försöka ta sig över isgatan bort till entrén med en 45-kilos hund som bara vill springa och kasta sig hit och dit. Jag försöker avleda med godis, men han är inte mottaglig. Jag får hålla i med båda händerna och parera så gott det går. Nylonkopplet river upp handflatorna. En farbror som hjälper mig med porten undrar om jag verkligen ska ha med hunden in. Ja, nu var det ju inte min idé...
Det känns faktiskt väldigt obehagligt att ta sig in i folkmassan med en så uppstressad stor hund som man inte känner och inte vet hur den kan reagera. Bemanningen i min lucka har dessutom försvunnit så jag får stå en bra stund med hunden bland folk som blänger och ser illa berörda ut. Jag förstår dem, jag tycker inte heller att hunden och jag utgör något särskilt förtroendeingivande ekipage.
Mitt i alltihopa kommer dessutom en synskadad dam och vevar med sin käpp, och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Till slut kommer en poliskvinna och vill ge mig en blankett att fylla i.
Går inte nu, säger jag. Ni måste ta hunden först.
Äntligen får den stackars hunden komma bort från folkvimlet!
Någon schäfer fanns inte anmäld som saknad men jag hoppas den var chippad och redan har hittat hem! (Och att det är ett bra hem...)
Om någon fortfararande saknar den är det annars polisen i Sollentuna man får kontakta. Jag plockade upp den på vägen mellan Odensala och Märsta, vid Hova vägskäl vid tiotiden i morse.

Tre timmar senare kom jag äntligen till stallet, några liter diesel och ett antal parkeringsslantar fattigare.
Men jag gör säkert om det nästa gång jag ser en lös hund i trafiken. Eftersom jag hoppas att någon skulle göra så om det var min hund.

En förhoppning jag har inför 2013 är att Boogie och jag ska få möjlighet att prova på den nya AQHA grenen Ranch Pleasure. Jag tror den borde kunna blir riktigt populär även i Sverige, för visst finns det väl fler än jag som tycker att det skulle vara riktigt roligt att få visa upp fina, NATURLIGA gångarter på en häst avlad för sina bruksegenskaper?

The purpose of Ranch Horse Pleasure horse should reflect the versatility, attitude, and movement of a working horse. The horse’s performance should simulate a horse riding outside the confines of an arena and that of a working ranch horse. This class should show the horse’s ability to work at a forward, working speed while under control by the rider. Light contact should be rewarded and horse does not have to be shown on a full drape of reins. The overall manners and responsiveness of the horse while performing the maneuver requirements, and the horse’s quality of movement are the primary considerations.

Man rider en och en, så ingen trängsel och trassel på railwork (och inget fuskelitricks när domarna tittar på andra).

Man rider ett mönster som måste  innehålla skritt, trav och galopp i båda varv, samt ökad trav och galopp i minst ena varvet plus stop, vändning och ryggning.  Det finns dessutom ett antal tillvalsmanövrar som kan ingå, t ex bommar, sidepass. galoppombyte, spin och annat som anses kunna ingå in en arbetande hästs repertoar. Mönstret ska i tillägga till de obligatoriska manövrarna innehålla tre sådana tillval. Det finns 4 olika mönster i AQHA 's handbok men står i reglerna att domaren kan välja att göra ett eget som också uppfyller kraven.

Här är mönster nr 1 ur handboken

Nu till några riktiga guldkorn ur regelverket:

(1) No hoof polish.

(2) No braided or banded manes or tail extensions.

(3) Trimming inside ears is discouraged.

Personligen jag tycker det är så otroligt snyggt att se de här fina, fina, quarterhästarna på World Show Ranch Pleasure, supergroomade så inte ett hårstrå ligger fel, men utan krimskramset. Jag gillar grooming, jag älskar känslan av en nybadad, "squeeky clean", blank och välansad häst. Jag  vill vara stolt och jag  vill att publiken  ska tycka att min  häst är vacker och välvårdad. Men utan "silikoninlägg"- tack så mycket!

Jag gillar ännu mer målsättningen att visa funktionella rörelser. Rörelser som passar för det arbete som hästen från början avlats fram för att utföra. "Brukset"  - om ni hundmänniskor förstår   

Ni kan ju kanske gissa att jag och husets western pleasure fantast diskuterar lite högljutt runt datorn emellanåt om vad som är snyggt (och totalt nördstämplas av resten av familjen, som förmodligen inte ens ser skillnad på en pleasureklass med quarterhästar och en töltklass med islänningar)

Oj, vad kul det vore om jag och kossehästen kunde få ha det här som tilläggsgren utöver Trailen!

Gott om plats och soloflygning med lite mera tempo, och utan fåniga tofsar som inte vill samsas med kossehästkalufsen!

Då ska vi träna som galningar så det blir riktigt snygga, bruksmässiga UTFÖRANDEN!

Please, SQHA!   

Är äntligen är hyffsat klar med det här

Måste bara köpa saffran som vi glömde när vi väl kom fram till kassan. Så klart!

Så idag har jag hunnit vara med och mysa med hästarna ordentligt

Nypåfyllt i halmstationerna.

En ny sida av Hottis. Han tar sig ton! 

Absolut inte mot mig! Den här grimasen är riktad mot en annan häst bakom som också ville vara med på ett hörn. Den senaste tiden har Hottis varit väldigt tydlig mot vissa hästar att jag är hans människa och de får INTE vara med och dela på hans resurs. Till andra, t ex Boogie och Billy säger att inte ett dugg om de kommer fram och vill vara med och snacka lite.

Jag skulle ta en titt på Joey också, eftersom hans matte är borta på julfirande. Tänkte att jag tar ett kort och skickar så hon ser att han mår fint.

Här håller han på och  trixar med Pikaboos stjärtlappar. Om det är så smart låter jag vara osagt.

Eftersom jag upptäckte en färsk broddspark så fick Joey följa med in för lite sårvård.

Det är lite kul med Joeys paint-teckning. I alla fall med täcke på så har han liksom en vanlig quartersida

och en paintsida

Efter lite bestyr med de ytliga  såren (mycket snäll häst), och kontakt med matte så fick Joey gå ut igen. Fast först lyckas jag mms:a närbilder på sår och en lång beskrivning till någon stackars okänd person! Tänk er själva, det blippar i mobilen och ni tror att det är ännu en trevlig julhälsning, men klafs i nyllet så får ni en närbild på vad som finns under huden på en hästhas. Uäck!

Jag måste verkligen städa i mina kontakter i mobilen. Där finns så mycket skräp efter alla mobilbyten...

Till slut kom vi iväg ut på tur med Hottis och Boogie. Premiär för Hottis efter den långa vilan. Ebba har suttit lite på honom i ridhuset några dagar, men bara lite, eftersom han är ordinerad uteritter. Coola killen har dock inga bestyr med att det var ett bra tag sedan han kom ut i omgivningarna. Lastbilar, pendeltåg som sprutar snörök, tanter med stavar och snöskottande gubbar - bring it on!

Det var mera Boogie som hade lite märkligheter för sig. Först skulle det INTE galopperas och sedan skulle det BARA galopperas...  Jag har sagt det förut, den hästen ska inte vara ledig i onödan, det blir bara rörigt på hjärnkontoret då. Pussmulen!

På hemvägen hoppade jag av vid de akademiska damernas hage och gick in och tittade till dem en stund eftersom även deras mattar är på julfirande. Ingen sårvård där inte, bara tre milt förvånade märrar som undrade varför jag var så närgången :) Snälla go'a mular!

Hoppas hinna ut en sväng i morgon också innan släktinvasionen. Hottis får dock vilodag. Kan vara lagom med varannan dag när man inte haft ryttare på ryggen på ett tag.

Kanske är någon mer som vill ta en jultur på morgonen?

Så nu är det dags för lite julstökande! Ska bara ladda upp med lite BRA julmusik!