Efter flera dagars intensivt konsultande inomhus var det ljuvligt att få bege sig till stallet och tillbringa förmiddagen i friska luften!

Först lektion för Anki som ledde till vissa aha-upplevelser. Mitt yttre sittben har tydligen alldeles för lite kontakt med sadeln i galoppen.  Genom diverse fiffiga övningar lyckades Anki lura min kropp till ett nytt läge. Fastän det kändes bra kunde jag samtidigt känna hur muskler och leder envetet ville streta tillbaka till det gamla invanda. Så det krävs nog många upprepningar för att bryta detta "fixed action pattern".  Efter viss förvirring förstod jag också att det var hästens, inte mitt, Anki menade när hon hojtade "Sträck dig mot vänster öra".

 Vi kämpade lite med travbommar också. Jag kan ju tycka att Boogie gjort framsteg som nu villigt tar sig över utan allt för mycket strul. Men då tycker förstås Fröken Anki att nu ska vi PLACERA hästen också. Hitta en punkt för varje bom där vi vill att ett framben ska ta avstamp. Det här är hur mysko som helst! Försöker jag  tänka på  hästens ben och vilka som är var, blir det aldrig rätt. Tänker jag bara på att fixera punkten med blicken blir det mycket oftare riktigt.

Sedan tog jag en skogstur med hundarna. Ridning måste vara det optimala sättet att motionera hundar. Man kan variera terräng och underlag mycket mer än med cykel och man kan variera tempot på ett helt annat sätt än till fots. Boogie tycker att det är så kul med hundarna och följer förväntansfullt med till bilen för att släppa ut dem. Hundarna älskar att springa i skogen och tycker väl att matte äntligen har förstått i vilket tempo en lagotto vill färdas.

Idag sken en blek vintersol och fick rimfrosten att glittra i träden. Helt och hållet underbart!

Ända tills jag  hörde det karaktäristiska klirret av lös sko...

Men ibland har man tur. Sonny var på plats för att sko andra hästar och kunde knacka tillbaka skon innan den ens trillat av!

Man kan köra lite godissök från hästryggen. Boogie vill också vara med och leta....