Efter ett trevligt och konstruktivt franchisetagarmöte under Ann-Louise kompetenta ledning åt vi god middag och sov sedan på saken, för att under dag 2 jobba med störningsträning av olika slag. Föresatsen var nu att låta Kathy faktiskt jobba oss igenom sitt dokumenterat framgångsrika koncept med inkallningar som verkligen fungerar,  samt störningsträning som utvecklats för blivande ledarhundar för blinda. Massor med matnyttigheter för oss att inhämta både för egen del och för våra valp- och vardagslydnadskurser.

Vi hade fortfarande lite svårt att  inte genast "förbättra" upplägget efter eget huvud, men överlag blev det en dag mer i Kathys regi, vilket ju var det önskade!

En av övningarna handlade om att kunna kalla in hunden från något den var engagerad i. Här var det flera instruktörshundar som efter ett par vändor inte längre gick ut till störningen, (det verkar vara Doggie-Zen det här...)

så vi fick introducera varsågod och låta hunden få belöning ut hos störningen emellanåt.

Vi jobbade också med att passera störningar, och Kathy poängterade vikten av att precis förstärka hundens "beslut" att avstå istället för att fokusera på ett perfekt gå fint i kopplet eller fritt följ.

Lite svårt var det att inte vänta på för mycket! Brukar vi inte tjata på våra kursdeltagare att inte vänta på hela färdiga beteenden, att vara beredda att förstärka minsta lilla steg i rätt riktning? Tänk så svårt det kan vara ibland! Speciellt när man står med sina kollegor som publik och önskar sig den perfekta hunden att stajla med....

Själv tappade jag fokus under dag 2 eftersom jag var så galet frustrerad över Toscas skällande.  Hon har mig helt under tummen så fort det ens liknar hundkurs. (På hästkurs kan hon ligga tyst vid min sida i timmar!) Så länge vi tränar är hon helt OK, så fort det blir en paus och jag ska lyssna, titta på nån annan eller prata med någon drar hon igång. Nu stålsatte jag mig själv och tänkte verkligen våga jobba med utsläckning när jag var omgiven av (något så när) förstående människor. Jag klarar ju inte av att göra det under mina egna kurser då folk troligvis betalat för att höra vad jag säger och inte för att lyssna på min gapiga hund. Alltså har jag sakta men säkert grävt ett gigantiskt hål åt mig själv genom att på olika sätt förstärka skällandet. Minsta lilla kroppsrörelse jag gör förstärker numera skällandet. Att jag tystnar förstärker skällandet! 

Så jag använde mest dag 2 åt att faktiskt låta hundskrället gaffla. Samt förstås förstärka alternativa beteenden. Och jobba med mina egna destruktiva tankar som sätts i gång av detta skällande.

När kursen var klar och alla åkt hem stannade jag kvar och jobbade i en timme med hundarna på samma plats. Knäpptyst Tosca, både parkerad på station medan Stella tränade, och bredvid mig när jag fejkade pauser, pratade inför obefintlig publik och gestikulerade. 

Hon triggas uppenbart av närvaron "hundfolk" och jag gör helt säkert andra saker när jag är under den negativa förstärkning som kombinationen andra hundmänniskors  närvaro +  okontrollerbar egen hund utgör. Suck!

För att inte deppa ihop fick jag verkligen påminna mig själv om alla otroligt positiva egenskaper mina hundar har, som t ex förmågan att vistas okopplade i stadsparkerna i centrala Oslo utan att vara till besvär för andra, blixtsnabba inkallningar trots massor av lockande stimuli som andra hundar, barn med glass och fotbollsmatcher, sköta sig på rummet under långa teoripass (bur behövs inte, de rullar fint ihop sig på sängen och ligger kvar där när jag kommer tillbaka). Och de vill, vill, vill jobba trots värmen.  

 

Sanna

5 juni 2008 20:20

Maria! Har precis hittat till din blogg, och tycker att du skriver uppfriskande om din skälliga Tosca. Jag har en skällig Peppar och känner igen mig. Jag ska läsa mer, det här var vad jag behövde =)
/S

 

Anna H

5 juni 2008 22:47

Vad spännande det låter med exklusiv Kathy-kurs! Trots kaoset. :) Angående Tosca: Jag kan tänka mig in i din frustration! Tänk om vi kan vara några stycken som kan stanna kvar en stund lördag + söndag under nästa tränarhelgen för en fejkad kursstund? Jag ställer gärna upp.

http://web.telia.com/~u25803499

 

Maria Y

7 juni 2008 21:44

Tackar!
nappar gärna på ditt erbjudande, Anna. Det räcker med 1 hundperson för att trigga min fröken... Men vi har planer på att föreslå lite frivillig kvällsaktivitet med grillning på nästa träff!

 

Tina

8 juni 2008 21:10

Oj va trevligt med grillat :-)
Kan också ställa upp som "kursdeltagare" vilken strålande idé Anna.
Kul att få läsa om Kathy-dagarna och jag hoppas på lite referat från seminariet också.
Tina

http://workinglabs.wordpress.com

 

Anna H

8 juni 2008 21:11

Åh, vad trevligt! :)

http://web.telia.com/~u25803499

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...