Om man frågar Tosca. En matte på hästryggen tar sig nämligen obehindrat fram i terrängen i nästan samma tempo som en lagotto.

Det har varit en period när det inte har fungerat att ha med sig hundarna ut på ridtur. Tosca har genomgått sin sedvanliga jag-ska-snart-löpa-så-jag-har-bara- dofter-i näsan-och-vadd-i-öronen-period. Hon springer inte bort men jag vantrivs med den här "ska-bara"-attityden och sätter koppel på tills det är över. Nu när hon faktiskt löper är hon tillbaks i normalläge vad gäller vardagslydnaden.

Stella lider fortfarande av sviterna av hästfobin hon utvecklade i somras . (Ni vet trasiga tanden, morot på nosen, eltråden och magpussarna) Sitter jag på hästryggen följer hon inte med av gårdsplan. Hon verkar övertygad om att det farliga kan hända mellan stalldörren och ridhusknuten. Så nu går jag med hästen förbi den här laddade zonen och sitter upp bakom ridhuset. Då är hon med utan problem resten av turen!

Den där laddade zonen är jag nog själv skyldig till. Det är nämligen där man av säkerhetsskäl verkligen vill ha hundarna nära sidan pga trafik, folk och andra hästar i rörelse. När hon då hade sin panikperiod och verkligen inte ville närma sig en häst, la jag press på henne när det kom bilar och trraktorer. För att snabbt få henne i säkerhet. Men det är karaktärsdanande med dessa lagottofröknar. Man betalar för sina klavertramp!

Idag var Boogie så pigg och sprallig att det fanns en massa krut kvar efter Ebbas ridtur, så då fick hon hänga med och rasta hundar också. Bättre sätt att motionera hundar kan inte finnas! Man kan ju variera tempo och underlag på ett helt annat sätt än till fots, cykel eller ens med fyrhjuling.

Tosca blir helt lyrisk i galopperna och lägger sig tätt intill och bara mäter sina krafter med Boogie. Ibland slinker det ut ett glädjeskall! Då gör Boogie en ful grimas åt henne! Stella lägger sig på behörigt avstånd snett bakom för att slippa grussprut (och fula grimaser).

Ur vägen träning förra hösten

Ett viktigt kommando jag lärt hundarna är "Ur vägen!" Det innebär att de snabbt hoppar in ett par meter i skogen och sättter sig tills de får frisignal. Det behövs när man möter bilar, människor och andra hundar. De är väldigt duktiga på att sitta kvar men ibland är inte mötande hundar och hundägare lika duktiga på att låta dem vara ifred. Då är jag beredd att hoppa av och hjälpa till. Riktigt förbannad blir jag på folk som släpper fram hundar i flexikoppel eftersom linan då drar förbi Boogies ben på ett obehagligt sätt. Även utan häst får mina hundar inte umgås med hundar i flexikoppel pga av skaderisken för dem själva.

I dag mötte vi bara en väldigt lydig kopplad hund som joggade med matte, men eftersom Tosca löper så hoppade jag  av i alla fall, man har ju hört talas om kärlek vid första ögonkastet! Men det var ingen fara, han var för stor och stöddig i typen, sa Tosca. Hon hoppas på att få korsa stig med nån av jaktlagets taxar i stället.

Få saker gör mig så glad som de här ridturerna med hundarna, när alla mina fyrfota tjejer uppför sig så fint och samtidigt har kul tillsammans!

PS. Snart är det Texas-dags för mig! Den 15 januari flyger jag iväg till Clicker-Expo och efter det jag har fått en så gullig inbjudan av Boogies uppfödare! Jag längtar!

 

AK

21 december 2008 17:10

*grymtar avundsjukt* jag saaa ju att du skulle ut på härliga ridturer.. ;)
Så goa de är dina tjejer! Och duktiga! Det där "ur vägen" imponerar särskilt!
Stor godjul-kram till er hela härliga högen!

http://bacillen.wordpress.com

 

Maria Y

21 december 2008 22:17

Hihi - den här turen var otippad! Det var inte min dag och jag hade egentligen inte alls tid. Men hundarna måste ju rastas och finns det en havremoppe med halvfull tank kvar så....
"Ur vägen" shapades fram ur ett godissök.

Julkramar till din egen härliga hög också!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...