Fredag kväll och tjejerna har bestämt sig för hoppning. Moa och Cladden seglar elegant över det lilla krysshindret, men vår lilla häst är nybörjare på hoppning och något mer tveksam. Ibland blir det tvärstopp, andra gånger kravlar hon sig över och emellanåt tar hon faktiskt ett skutt. Ebba är ju inte heller så van och blir tveksam när det strular. Eftersom en tvivlande ryttare sällan får hästen över hinder, lämnar mamma Y sina stallsysslor, plockar fram värsta ridlärarstämman och ställer sig mitt på ridbanan.

Ebba hittar flyt i galoppen och framåtandan. Boogies språng blir bättre och bättre. Glada och svettiga tjejer och hästar lämnar ridbanan.

En hästägare jag sällan träffar har sett det hela och säger något om att det där med hoppning verkar ju kul, kanske man kunde få lite hjälp nån helg om jag har tid?

Gapskratt! Jag kan inte ett skrutt om hoppning! Har inte hoppat själv sedan tidigt 80-tal. Jag vet bara hur man gastar i takt för att aktivera dotterns högra hjärnhalva!

Se vägen! Se vägen! Galoppen! Galoppen! Rid! Rid! Rid! Go! Go! Go!