Direktlänk till inlägg 24 mars 2009
Att ta med hästen på skogspromenad är ett himla trevligt sätt att umgås på. Speciellt när man har en häst som är duktigare på "Gå fint i koppel" än de flesta hundar. Boogie traskar med, över, under och igenom allt - precis som en hund. Hoppar upp och ned för klippkanter, över vårbäckar och igenom täta snår när matte slarvat bort stigen.
Ibland kommer hon med diskreta förslag om andra vägval när det blir brötigt. Hon tittar liksom menade åt det hållet. Om det ser bra ut tar vi hennes förslag. Andra gånger bestämmer jag att vi ska fortsätta i mitt spår. Det känns som om vi samarbetar och bygger upp förtroendet emellan oss. Men tänk om jag egentligen underminerar mitt ledarskap när jag låter henne komma med förslag?
Frankly, my dear, I don't give a damn!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 |
4 | 5 | 6 | 7 |
8 |
|||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 |
15 | |||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 | 21 |
22 |
|||
23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 | 29 | |||
30 | 31 |
||||||||
|