Upp kl 5.10 Fodra! Göra egen makeover. Nu för tiden är väl westerntävling det enda som kan få mig att lägga en komplett makeup med foundation och hela baletten. Känns ju som en väldigt sportig inledning på dagen….

Paljetter och chaps hade jag dock lämnat hemma. Det känns lite fånigt med hela maskeradkostymen, jeans och skjorta får duga tills vi har lite mer ordning på hästen!

Hatt är dock ett måste. För en neuropsykolog känns det helt vansinnigt, att enda gången vår häst ”bär sig åt”, så sitter man med bara ett lager filt på huvudet…

Suveräna Anki dök osjälviskt upp i gryning för att gå banan med mig och ge en massa goda råd om vägval och framridning. Första klassen var Novice Amateur Trail, med lagom mycket pinnar i. Boogie fick ett psykbryt redan i gaten, när föregående ryttare mottog supporterklubbens jubel. Men inne på banan gick hon faktiskt som en klocka! Extra stolt blev jag över ”backa i vinkel” och fungerande galoppfattningar. Vi kom 2:a för ena domaren och 4:a för den andra.

Sedan kånkades det ut mera bommar och det var dags för plockepinnhögen, dvs Amateur Trail. Ankis åsikt var dock att banan skulle bli lättare för Boogie med fler galoppbommar att hålla fokus på. Det hade nog stämt om inte matte konstrat till det! För jag har lite svårt att hålla både plan A – rida banan och plan B – hantera psykbryt, parallellt. Enligt Anki behöver jag bara ha plan A, så går det vägen. Hon har förmodligen rätt. Men ändå... Nu valde Boogie att skrika som en liten gris när vi startade banan med att vändning i box. Vid nästa hinder – grinden – steppade hon som om den var strömförande. Jag började med lugn guidning men sa sedan till henne, verbalt och med skänkeln, Nu står du still! Och tänka sig, det gjorde hon! Varpå jag blev så glad att det gick att bryta psykbrytet, utan att ta till två händer och diska sig, att jag liksom tappade bort delar av plan A – rida banan…. Så när vi så småningom kom till galoppvolt till höger, så ber jag av oklar anledning om vänster galopp, och den lilla hästen tar lydigt större delen av bomserien i förvänd galopp… hej och hå! Men vi kom på 6:e plats, och det känns helt OK!

Boogie avslutade sedan dagen med att delta i Open Senior Trail med Anki. Där blev det en 3:e plats, och Fröken var riktigt nöjd med att klå Moa som kom på 4:e plats. Den interna konkurrensen är visst värst!

För Anki och Blixten (med träningsvärk) blev det sedan seger i Open Junior Trail, innan Skällsta-gänget packade, mockade, och lastade för hemfärd.

 

AK

15 april 2009 09:43

Vilka dagar! Det har ju gått görbra! Ni är så himla duktiga hela bunten. Och du skriver som vanligt så himla underhållande.
Hur många deltagare är det i genomsnitt i varje klass?

http://bacillen.wordpress.com

 

Maria Y

16 april 2009 13:46

Tack AK! Vi har haft väldigt roligt! Vi reser ju dessutom med det bästa gäng man kan tänka sig.
Antalet deltagare variera väldigt beroende på klass. Denna tävling var rätt liten så mellan 8 och 15 ungefär i de klasser vi var med i.

 

Tina

16 april 2009 15:13

Grattis till fina prestationer. Ni är jätteduktiga som brytit ihop och kommit igen så storslaget, vilket winning team. Måste kännas som en seger i sig att Boggie kan genomföra en hel tävling.

http://workinglabs.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...