...är som att angöra en brygga. Dvs det drar till sig lika mycket intresse från omgivningen.

Vi har ägnat lite tid åt detta denna vecka eftersom vi ska åka på kurs i helgen. Boogie var en mycket lättlastad häst när vi fick henne. Tyvärr har vi nog förvaltat det lite slarvigt genom att bara lasta henne 3-4 gånger per år, och då åka till Skövde varje gång.

Sist visade hon alltså en viss tvekan när det var dags att åka. Skulle jag nog också göra om jag VARJE gång jag satte mig i bilen var tvungen att åka minst 45 mil. Då spelar det ingen roll att bilen är laddat med godis och bra musik. Det blir i alla fall motigt att alltid åka så långt. Speciellt om man själv inte har någon aning om det övergripande syftet med resan.

Det är väldigt enkelt att få in Boogie i transporten med lite press. Men så vill ju inte jag ha det, om jag själv får välja!  Jag vill ha Crate Games  - för häst. (Fast utan fokus på fart!)

Så nu har det varje kväll serverats middag i "buren" och Boogie har klickats för steg upp och in transporten, samt fått jackpott (sitt kraftfoder i bytta) när hon är inne. Backat ut och gjort om några gånger.

Det kräver självförtroende, tålamod och teflonhud att stå på stallbacken och vänta på hästens egna initiativ. Varenda förbipasserande stannar till, undrar vad man gör och varför, samt erbjuder hjälp och lån av allehanda utrustning i form av linor, dressyrspön, specialgrimmor och jag vet inte allt.  Varför dras alla till lastning som flugor till hästskit?

Själv brukar jag se till att hålla mig lååångt borta när jag ser att det ska lastas häst på gården. Eftersom jag inte vill hamna i ett läge där jag ombeds dra, trycka och banka. (Om det inte gäller folk jag känner väl, som bara vill ha hjälp att stänga luckan!)

Hur det går med Boogie? Jo, enligt plan! Så det så!

 

AK

13 juni 2009 19:02

Jag tycker du är verkligt duktig som tar tag i den träningen! Roligt verkar det också!

http://bacillen.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...