Alla som deltog på helgen ägnade sig inte åt klickerträning. Det var rätt intressant att lyssna till diskussionerna för och emot. Den största invändningen tycks vara att ge hästen mat. Klicka och klia tyckte flera skulle kännas bättre. Men Ellen var rätt tydlig med att det inte skulle räcka hela vägen om man ville använda klickerträning.

Hästar gillar kli! Här tar lilla nordistjejen klipaus med stallkompisen.

Anledningen till att man inte vill använda mat är säkert flera. Förutom gamla ingrodda idéer om att man inte vill använda "mutor", att man vill att hästen ska tycka om en själv och inte maten man kommer, att den ska jobba för att den vill vara til lags  osv. så är det ett påtagligt faktum att det händer saker när man börja matbelöna en häst. (Det gör det ju även när man matbelönar en hund, men då har man max 45 kg djur att förhålla sig till jämfört med 500 kg.)

Ett illustrativt exempel fick vi under söndagen när Ellen (skickligt) lurade på Marita en magväska med pellets. Lilla nordisens intresse för övningarna ökade radikalt! Plötsligt var hon väldigt intresserad av att erbjuda trav om det var det som krävdes för att få markör och gotta! Motivation var på plats, och energin likaså. Men också motivation att lista ut HUR man snabbast skulle komma i åtnjutande av maten. Från loj och ointresserad till påig och pushig på 30 s blankt.

Ellen visade samma Råna-mig-inte-övningar vi såg i höstas, där hon ställer sig  vid manken och snurrar med hästen i dess försök att komma åt magväskan. Till slut blir hästen trött i nacken, rätar upp och då kan man belöna. Rätt snabbt kommer hästen på att maten kommer om man håller huvudet rakt fram  istället för att råna väskan. Ellen förordar magväska eftersom den är visuellt tydligt och om hästen "anfaller" siktar den på väskan, inte på resten av människan.

Lilla nordistjejen var väldigt på, så Ellen gjorde även en del "korrigeringar" där hon flyttade ut hästen från sig själv med kroppsspråk, röst  och vid några tillfällen en näve sand mot bogen.  Hennes avsikt var då "inte att straffa attityden, utan att korrigera avståndet". Dvs att om hästen är pushig och gåpåig skickar hon iväg den ifrån sig. Om den visar vänligt kroppspråk får den komma tillbaka in till henne. Vänliga hästar får vara nära, få gos och godis. Kaxiga hästar får muppa sig på avstånd.

Nordis provade lite av varje en stund innan hon hade helt klart för sig näsan bort från väskan och öronen framåt gav större utdelning.

Enligt Ellen var detta så tuff som hon någonsin blir. Hon ansåg också att det här var nödvändigt för att hästen inte skulle bli omöjlig att klickerträna. Bättre att ta tag i det direkt än vänta och låta problemen växa, menade hon. Hon påtalade också att man inte kunde korrigera så här innan man hade en motivation hos hästen, dvs matbelöningen. När man korrigerar får man absolut inte vara arg! Man får inte ta hästens beteende personligt, den vill bara ha mat. Man måste kunna växla blixtsnabbt mellan att flytta ut och att bjuda tillbaka  in beroende på hästens reaktioner.

Jag vet inte om jag bara har haft tur eller om jag drar nytta av Boogies tidigare "uppfostran" eller nåt? Jag började i alla fall med Doggie-Zen övningar alldeles i början av klickerträningen och sedan har  det inte varit så mycket bekymmer med sånt här. Det kan hända någon gång ibland, (men jag tycker allt mer sällan) , att hon visar lite "humör" när hon tycker att hon borde haft utdelning. (Humör = öronen bakåt och ful grimas.) Jag har bara ignorerat och inte sett någon upptrappning.

Michele Pouliot, som även klickertränar sina hästar, berättade för mig att hennes yngsta häst som helt och hållet klickertränats sedan föltiden, aldrig har haft dessa tendenser. Den är mer som hundarna och bara kämpar på med glatt humör för att få nästa klick.

 

Åsa

17 juni 2009 18:50

Ardennern är klickertränad sedan han började hanteras vid ett års ålder, (i stort sett)inga korrigeringar. Jag har inte märkt några försök att "råna" mig, däremot maken eftersom det lyckas då och då ;)Han lärde sig mycket snabbt vad som lönade sig och inte, varför fortsätta med något som inte ger utdelning liksom?
Min mammas häst som är traditionellt tränad har noll respekt för avstånd, och springer gärna ner en. Trots ganska rejäla korrigeringar...
Min slutsats: det ligger i att ha tydliga kriterier och verkligen visa VAD som lönar sig. (Känns det bekant..?)
Kursen låter toppenintressant! Jag suger i mig :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...