Jag kom till mitt pass med en plan (vi var strängt tillsagda att ha en sådan) att jobba med shaping av ”vända på stället”. En manöver i Trail där bommar ligger i en liten fyrkant och man ska vända hästen runt, alltifrån ett kvarts till flera varv, utan att nudda bommarna förstås. Boogie har en tendens att vara spänd och tappa ut bakdelen när hon ska vända innanför bommarna. Eller så är det jag som har den tendensen, det är nog lika troligt….

Så planen var att kunna få henne att vara mjuk, smidig och följsam.

Men det visade sig vara jag som behövde träna på mjukhet och följsamhet...

En stor poäng med helgen för oss var att få åka iväg, stå i gäststall, komma in på ny arena med publik och högtalare, dvs. uppleva  alla dessa tävlingsliknande triggers. Men i ett så totalt positivt sammanhang som bara en klickerträningshelg kan vara!

Boogie svarade mycket riktigt på dessa triggers med klart förhöjd stressnivå. Precis som på tävling har man plötsligt mycket mer aktivitet och framåtbjudning än hemma. Samtidigt som man inte alls har lika mycket kontakt och fokus. Så direkt jag red in, noterade Ellen hur jag spänner och spjärnar emot i min kropp. En rätt naturlig reaktion när det känns som det kan bära iväg lite hur som helst. Men denna spända människokropp på ryggen gör knappast ens häst mer avspänd och tillfreds med situationen! Så jag fick börja med att jobba med min sits och rygg, slappna av och följa med i hästens rörelser i ställer för att hålla igen. Låta sittbenen följa Boogies bakbensrörelser. När man har hittat och följt med en stund, DÅ kan man börja använda sina rörelser för att påverka hästens. När man kommit i fas med hästens rörelser kan man börja ändra sin takt lite grann, uppåt eller nedåt beroende på önskemål och behov, och så påverka hästens rytm. Inga nyheter, så här har vi jobbat med både Anki och Manuela. Men det var väldigt nyttigt att få påpekat hur spänd jag var i ryggen i det här sammanhanget. Det var jag inte medveten om, mitt fokus låg ju på helt andra (prestationsinriktade) saker!

När jag kommit i fas med hästen fick jag jobba med att sträcka Boogies skritt. Ellen tyckte att hon var kort i steget, speciellt höger bak. Att kunna sträcka ut ordentligt i skritt är oerhört viktigt för ryggmuskulaturen menade Ellen. Så vi skulle sträcka så långt att hon nästan gick upp i trav, och hitta läget precis innan. Vi tittade sedan på galoppfattningar, som ju var vårt bekymmer sist vi sågs. Ellen var imponerad med utvecklingen, medan jag tyckte dagens fattningar var springiga. Men helt klart otroligt mycket bättre än förra året, men hon kan ju ännu bättre numera! När hon inte är spänd, vill säga. Det här var ganska likt tävling.

Så avslutade vi första dagens pass med neckreining. Ellen har i sitt varierade hästtränarliv även utbildat westernhästar i Texas. Hon ville få Boogie mer känslig för tygeltryck mot halsen, s vi mixtrade en del med det. Jag kände mig lite ovan, i vår ridning hemma ligger numera väldigt litet fokus på hand/tygel i styrningen. Vi har fått lära oss att en vändning börjar bakifrån, och styrs mest av säte, kroppsriktning och skänkel. Handen kommer sist och ska väl mest följa kroppsriktningen. Boogie kan neckreining också, så det var inte så svårt att plocka fram igen (med några klick förstås). Men det kändes som hon blev lite mer framtung i vändningarna när fokus låg på halsen. Vi vill ju ha bakhjulsdrift!

Ett kul och positivt pass i manegen blev det hur som helst för Boogie. Det var väldigt roligt för mig att få mycket beröm för Boogies utveckling också!

 

AK

18 juni 2009 12:35

Roligt att hon såg era framsteg!
Det låter som ett bra pass. Intressant att läsa om hennes tänk.

http://bacillen.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...