Det diskuteras just nu flitigt både i bloggar och på klickerforum kring användandet av negativt straff och s.k time-outs i klickerträningen.

Ett namn som surrar i diskussionerna är Susan Garrett, författare till Ruff Love och Shaping Success. Man kan säga mycket om Susan Garrett, t ex att hon är en person som knappast lämnar någon oberörd. Jag har gått en helgkurs för henne för ett par år sedan och det var en upplevelse på många sätt. Den hette Advanced Shaping och där var Sveriges samlade klickerelit och brottades med Basics, kan man väl sammanfatta lite kort.

Själv tyckte jag att jag fick med mig många tankar och en del användbara verktyg. (En del av tankarna handlade om hur jag själv verkligen INTE vill vara som instruktör…)

När det gäller just negativt straff och time-out har Susan skrivit en väldigt bra artikel som finns i slutet av Shaping Success. Innan man ens funderar över att använda en time-out i sin träning tycker jag man ska läsa denna artikel både en och tre gånger och noggrant utvärdera sin träning på de punkter hon radar upp.

Så här skriver hon, lite grovt översatt till svenska:

”TIME-OUTS

Bruk och missbruk av negativt straff

När fler och fler människor går över till icke fysiskt korrigerande hundträningsupplägg, verkar användandet av time-outer öka. Även om en time-out är passiv till sin natur, så är det likaväl en form av bestraffning, negativt straff för att vara exakt. Positivt straff innebär att man applicerar något till djuret för att trycka undan oönskade beteenden (t ex koppelryck), negativt straff innebär att man tar bort något åtråvärt, (t ex tar bort hunden från agilitybanan när den missar ett kontaktfält). Ett modernt hundträningsupplägg bör undvika positivt straff till varje pris!

 ....

Eftersom time-outer är bestraffningar, så är det viktigt att vara selektiv med dess användning. Ge time-out till högst 15 % av din hunds försök i träningen. Din hund måste få lyckas många fler gånger än han misslyckas. Felaktigt bruk av time-out gör din hund stressad och frustrerad i onödan.

 Använd följande regler som en guide när du använder dig av time-out:

Förstärk först

Använd time-out endast i miljöer som har en hög grad av positiv förstärkning för den färdighet som tränas. Inget djur ska utsättas för bestraffningar om det inte först har en mycket god grund av förstärkning av korrekta responser i många olika miljöer! Av denna anledning, var mycket försiktig med time-outer på valpar

Se till att du har förstärkt hunden ordentligt för korrekta responser på många olika platser – utan retningar och hjälper. Hundens grundträning är inte färdig förrän du gjort dig av med alla hjälpmedel som t ex targets och fysisk guidning, hjälper och överdrivet kroppsspråk.

Om du inte får det beteende du önskar på tävling, fråga dig själv om hunden verkligen har förstått hur den ska bete sig i många olika miljöer.

Hunden ska inte bestraffas för bristande erfarenhet

 Håll huvudet kallt!

En time-out ska utföras utan ilska och affekt. Hunden tas bort från något den vill vara med om. Bestraffningen handlar inte om att få hunden att känna ånger eller ängslan. Du kan till och med vara munter när du ger en time-out ”OK kompis, nu tar jag dig till buren om det är du vill!” 

Förhindra stress

Din time-out position eller time-out platsen ska vara kopplad till mer förstärkning än bestraffning, och ska varieras för att undvika ångest. Du vill inte att hunden ska bli orolig över att bli tagen i halsbandet eller skickas in i buren. Därför måste du se till att värdeladda time-out platsen eller positionen - INNAN du använder den som en bestraffning. Kom ihåg: du vill ha en förändring i hundens beteende efter time-outen, du vill inte ha en tillplattad hund. Kom ihåg att variera vilken time-out du använder. Om du alltid ber hunden lägga sig som time-out, kan hunden bli ängslig andra gånger du ber den lägga sig.

Om det finns minsta risk att det var du som gjorde ett misstag, använd inte time-out! Om det är du som gett hunden vilseledande information, t ex med ditt kroppsspråk, så, är det orättvist och stressande för hunden att bli bestraffad. Det kan dessutom försämra er positiva relation.

Utvärdera varje time-out. Om du inte fick önskad effekt, upprepa inte bestraffningen. Din hund upprepade misstag är en indikation att här finns en svaghet som du behöver åtgärda med förstärkning, inte med straff. För träningslogg så att du har koll på dina förstärkningar och bestraffningar.

• Hunden inte kan belöna sig själv under time-outen
• Hunden kan det önskade beteendet. Hunden kan bara ersätta en oönskad respons med en mer passande om du har förstärkt det önskade beteendet.
• Hunden verkligen älskar det arbete du tog ifrån honom
• Du är pålitlig i användandet av time-out. Om du time-outar för ett beteende ena dagen och släpper igenom samma beteende en annan dag blir det förvirrande för hunden

Time-out, sparsamt använt, kan vara ett effektivt verktyg i träningen. Men kom ihåg: All slags bestraffning trycker bara undan beteenden, det kan inte forma beteende. Förstärkning är det som bygger upp beteenden. I all träning bör ditt mål vara att forma fram korrekta beteenden med god timing och effektiv användning av belöningar.” 

Så långt Susan Garrett. En annan som skrivit klokt om detta är Ken Ramirez i en av mina favoritböcker:  Animal training - Successful Animal Management through Positive Reinforcement. Läs den!

På min gamla jobb, där jag nu är tillbaka på ett gästspel, är frågan om time-out ständigt aktuell. Fast då handlar det om elever med Asperger på en resursskola.

Om du tycker att det är svårt att förhålla dig neutral när du time-outar en hund, gissa hur lätt det är när du blivit sparkad och biten av en människa...