Idag träffade Hottis vår hovslagare Sonny för första gången. Det gick väldigt bra, tycker jag. Lite sprattlig var han, men Sonny är så lugn och fin med hästarna. han höll bara stadigt kvar Hottis ben utan att bråka med honom, tills dess att Hottis stillade sig. Då fick han sätta ned hoven.

Jag hade tänkt vara riktigt klickersk och belöna med godis, men upptäckte raskt att det saknades lite grundfärdigheter för att det skulle bli bra. Det finns nämligen inte tillstymmelse till Doggie (Horsie?) Zen! Jag har inte hanterat Hottis nästan alls den här första vecka hos oss, och Ebba har inte börjat ge honom godis systematiskt ännu.

Så lilla Hottis blev alldeles vild och "på" när han kände äppledoft ur min ficka. Risken kändes rätt stor att jag skulle förstärka fel beteenden och dessutom göra arbetssituationen besvärlig för hovslagaren om jag i det läget hade börjat mata. Så istället fick det bli utsläckning på intresset för fickan, och lite vanligt kli på halsen och beröm för låna-ut-hoven-till-hovis-beteendet. Det gick fint det med!

Belöningshanteringen är nog så viktig på hund, för att inte få med skräpbeteenden på köpet. På häst blir det verkligen en säkerhetsfråga!

Så om jag fick önska lite skulle Hottis få jobba med multarget först, och sedan "titta bort från godishanden" som sina första klickade beteenden. Alternativt Ellens "karusellövning"  Personligen är jag förtjust i multarget som första, eftersom jag tycker det ger hästen en aha-upplevelse att göra något bort från maten för att få maten. Hästar är ju inte direkt vana vid att mat försvinner iväg för dem.

Jag passade på det Ebba-fria tillfället att bonda lite med Hottis genom att gå runt lite med honom i stallet, hälsa på Boogie, gå ut och titta på den nyfallna snön, följa med till bilen och hälsa på hundarna osv. Han är verkligen medgörlig och följsam!

När vi sedan skulle gå till hagen tyckte jag det blev lite överkurs med två stycken stora okända hästar  som av någon anledning skulle ryggas fram och tillbaka upprepade gånger på gångvägen mellan våra hagar. Det tyckte tydligen inte hästskötarna,  som inte behagade flytta på sig, utan tyckte att lilla Hottis kunde passera mitt emellan två okända hästar, och på köpet få en liten hund skällandes runt benen.

Men Hottis klarade även detta alldeles galant! Vilken härlig liten kille han är!

Runt fikabordet hade vi sedan lite intressanta diskussioner  kring effekten av olika typer av uppfostran. Vår hovslagare träffar på många importerade quarterhästar både från Tyskland och USA. Han har också varit en hel del i träningsstall i USA. Hans upplevelse är att de tyska hästarna blir jobbigare för honom att sko, eftersom de är rädda. Så när de börjar krångla rycker de först åt sig hoven och sedan kastar de sig eller går i försvar i väntan på ett straff. När de först kommer till Sverige kan de verka väldigt lugna och väluppfostrade, men efter en tid börjar de påfallande ofta stöka runt och bli riktigt besvärliga. Ungefär som att när de upptäcker att de inte blir lika hårt straffade i svensk hästhållning så bubblar allt möjligt upp.

Den amerikanska hästuppfostran, menade vår hovslagare, går mycket lugnare till. Man löser ofta olika beteendeproblem genom att låta hästen kämpa mot sig själv. T ex genom att binda upp den och lämna den tills den har lugnat ned sig. Man kan binda upp ett ben eller hobbla den. Fightas den mot rep och hobbles får den göra det tills den ramlar omkull. Då väntar man tills den är lugn, knyter upp så den kan resa sig och binder upp den igen. Till slut "lär sig" hästen att det inte lönar sig att kämpa emot, och den blir passiv och foglig. Inlärd hjälplöshet skulle man väl kalla det inom beteendepsykologi.  Inte något trevligt tillstånd så klart, men fördelen här var att hästen i alla fall inte associerar människan med straffet, och därför inte är lika rädd för att bli straffad som de tyska hästarna. Så när den amerikanskt fostrade hästen börjar tycka att det är jobbigt att stå på tre ben och få hoven fixad, så drar han bara åt sig hoven. Han finner sig sedan i att hovis tar tillbaka den, utan att det blir så mycket mera stök.

Även om ingen av metoderna är något jag vill jobba med, så är det intressant att diskutera utfallet av olika typer av metoder. Jag hoppas ju att vi ska kunna förebygga problembeteenden istället för att vänta in dem och straffa bort dem.

Hovis var inte lika säker! Han menade att de flesta unghästar är medgörliga som Hottis så här i början, men att det alltid kommer en period i tvåårsåldern då de börjar ifrågasätta och stöka runt. Då är det förstås inte så kul att vara hovslagare...

Måste det bli så, även om man jobbar belöningsbaserat, undrar jag?

Vad säger ni som har mer erfarenhet av unghästar?

 

Åsa och Popsy

16 december 2009 10:37

Jobbade på ett (välkänt och framgångsrikt) stall i Tyskland för 15 år sedan, och känner tyvärr igen din hovslagares beskrivning till punkt och pricka... Sorgligt!

Däremot känner jag inte riktigt igen "två-års-trotset" som din hovis pratar om (även om min egen sa något liknande). Tvååringen som står i stallet för tillfället sköter sig exemplariskt, och likaså Benji förra året när han var två. Om de vet vad som ger utdelning blir det väl inte intressant att testa om man kan "komma undan", tänker jag.
Fast å andra sidan går ju hundar genom en unghundsfas, kanske gör hästar detsamma? Det är bara det att jag kommit lindrigt undan?
Bättre svar har jag inte...

God jul!
Åsa

 

Carolina F

16 december 2009 14:36

Håller med dig om att det helt klart låter som ett val mellan två onda ting som din hovis beskriver. Jag är dock inte heller helt obekant med fenomenet att problem kan uppstå när hästar flyttar mellan ägare med helt olika ”uppfostrings”- / träningstänk.

Min erfarenhet säger att det absolut går att förebygga mycket bök och stök hos unghästen med genomtänkt träning när de är små. Däremot har jag upplevt perioder hos unghästarna där det inte är läge för så mycket nyinlärning utan att man istället tjänar på att låta dem vara ifred lite. Koncentrationen är inte på topp, eller snarare på helt andra saker än människornas påhitt just då ;-) Kanske det just då kan vara lite mycket begärt för vissa hästar att de ska orka stå stilla en hel skoning, men det är ju å andra sidan lätt avhjälpt genom att ge pållen en liten paus mitt i skoningen för att ta någon annan häst emellan. Min åsikt är att ju mindre affär man gör av sådana perioder och låter bli att skapa konflikt kring dem desto bättre.

Jag får dock säga som Åsa. Jag kan så klart inte gå i god för att det är representativa unghästar som jag umgåtts med. De är för få att de verkligen ska bilda ett statistiskt underlag.

 

lana

17 december 2009 13:08

Tror faktiskt inte du och Ebba kommer få några problem med lille Hottis, du har ju helt rätt tänk, sen är det väl klart att alla hästar är olika, och därmed reagerar olika, men efter att ha sett Boogies förvandling eft hon kom till dig, jag vet ju lite om hur hon var innan, så kan jag bara säga att Hottis är i mkt trygga händer! Kommer bli jättekul att följa hans och Ebbas äventyr:))

 

Ann-Louise

26 december 2009 15:52

Jag körde metoden - det ska vara fest när hovis kommer! Jag tryckte i hästarna godis. Allt vad tygen höll och utan att direkt träna något speciellt beteende. Ju äldre de blev ju glesare med "itryckandet". Nu behöver de inget godis längre, står snällt och tålmodigt med "petter-nicklas" hängande :-). Sen har jag världens bästa hovis också. Han var YTTERST skeptisk till godis i början - men sa "det är okey att DU gör det. Du har en tanke med det". Fast det hade jag väl egentligen inte he he Utom att det skulle vara trevligt förståss.
Det är ju det som är.... vad är hönan eller ägget? Godiset - hovisen - mognaden.... who know. Det enda jag är övertygad om är att allt obehag är av ondo.

Förresten - i början höll/försökte hovis hålla benen när de drog åt sig dem. Var inte så glad i det. Fick honom att sluta med det då jag upplevde att det mer hade med dålig balans än med dåligt humör eller för att "komma undan". Det blir kamp och obehag istället. Nu är inte heller det något problem.

Jag vet inte vad som är rätt, men så har vi gjort och det har funkat fint.

http://hastochhund.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...