eller så är det precis det man borde göra...

För när Skällsta ungdomssektion leker hästtränare så är alla borden, måsten och så-gör-man-absolut-inten helt omkullkastade och ändå (eller förmodligen just därför) så blir det hur bra som helst.

Idag skulle det hoppas. Billy och Snappy stod först på listan och fick med nöd och näppe runt gjordarna kring betesmagarna.

Några andra inspänningsremmar, manicker och snören tycker inte ungdomarna att det behövs för hoppning, "kontroll" sitter inte i remmar, förklarade Ebba.

Sedan blev det full fart över låga hinder och Snappy verkade sikta på Täby och Jägersro nästa. Det flyter ju en och annan fullblodsdroppe i de här två sport-quartrarna.

På lång tygel hoppas det...

Snappy bjuder gärna på lite extra!

Men att i full fart introduceras för en helt ny hindervariant - vattenmatta under  - blir nästan överkurs.

I alla fall för mer orutinerade Billy.         

Men eftersom tjejerna bara fnissar och skrattar när det kör ihop sig,    tappar hästarna aldrig självförtroendet. Om den som sitter ovanpå verkar tycka att det är hur kul som helst att hamna på halsen på sin häst och krånga sig tillbaka, så kan det ju knappast vara nåt läskigt, det där som låg under hindret?

I denna fnissiga, flamsiga "lekstuga" verkar man kunna introducera vilka tokerier som helst för hästarna, och få det att verka helt normalt!  Vi har världens snällaste, bussigaste hästar i stallet även i vanliga fall, men i händerna på Ebba och Moa tycks de bli precis just de där drömhästarna som beskrevs i hästböckerna när man var liten. De där som gick  genom eld och vatten för sina små ryttarinnor.

Hemligheten tror jag är att tjejerna har så genuint roligt tillsammans, att de tycks sakna förmåga att bli rädda eftersom de är i den "odödliga" åldern,  och att de alltid är så försiktiga om munnen på sina hästar.

Så receptet för att få den där totalt tillitsfulla relationen till din häst som du alltid har drömt om, tycks vara att försöka vara mer som en 14-åring....med mjuka händer förstås!

 

Anna m Fonz & Arvid

11 september 2010 18:05

Vilket underbart inlägg! Man blir varm i hjärtat av att läsa & se bilderna!

http://www.3vallare.se

 

Marita

11 september 2010 19:14

De är för härliga tjejerna och Snappy och Billy förståss. Tänk att den största killen Billy kan fara fram så :)

 

Ingrid

11 september 2010 19:31

Ja, tänk om man lyckats hålla kvar 14:års känslan upp i 50:års åldern, så bra det kunde ha blivit !

 

Lotta

11 september 2010 19:52

Mmmm... minns hur det var när man trodde man var odödlig. Det gick över. Tyvärr...

Hur som helst har både de och hästarna hjärtans roligt och det är huvudsaken!

http://www.bruksterrier.se

 

Bella

11 september 2010 21:01

Åh, vilka underbara bilder!!! Man riktigt hör fnissen och gapskratten genom datorn :-) Vilket dream team de är Ebba och Moa :-))

 

lana

11 september 2010 21:06

Håller med Bella, helt underbart:)))))!!!!!!!!

 

Carro

12 september 2010 00:33

Härligt inlägg, härliga tjejer och härliga hästar! :)

http://cabyliss.zoomin.se

 

AK

12 september 2010 22:01

Ljuvligt!
Vilka förebilder.

http://bacillen.wordpress.com

 

Anki

13 september 2010 21:21

Alltså det här såg ju helt sanslöst ut, e d säkert att bilderna inte e fejkade?? Har helt klart fått ett och annat upplägg för mina lektioner med vuxna ryttare... Fast jag brukar inte utsätta mina elever för något som jag inte vågar själv :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...