Boogies rehab-plan går in på fjärde veckan nu, och från och med i morgon är det 60 min. skritt med inslag av 5-min. pass i trav som gäller.

För första gången sedan i maj fick red jag henne på min lektion idag. Att skritta i ett ridhus 50-60 minuter är en evighet om man inte har lite schyssta övningar, och jag ville ha Ankis input på att det blir fysiologiskt rätt!

Veterinärer rekommenderar ofta skritt på lång tygel vid igångsättning. Men en häst som har ett bekymmer i frambenen är väl  egentligen inte så hjälpt av att bara få skyffla sig fram hängandes på fronten? Det borde vara extra viktigt att få bärighet bakifrån! Så vi har växlat mellan rask skritt på lång tygel och pass med mer samlad, rundad form på kort tygel. (Mage/bröstkorg upp och alla som rider för Anki vet precis vad jag menar...) Lite parallella spår också, för att jobba bakdelen lite mer.

Kossehästens läggning och disposition innebär också att det inte skulle bli helt bra att bara "åka" runt fyrkantspåret i en timme. En bom eller två att fokusera på ger åtminstone en illusion av att det finns uppdrag att utföra, ett jobb med  en början och ett slut.

Jag är otroligt attraherad av den där "gimme-some-chores"- attityden, som påminner om bruks-och vallhundar när de är som bäst! Samtidigt innebär den att man hela tiden behöver ha huvudet påskruvat själv också, speciellt om man som jag inte trivs med att utdela straff vartefter som (problem)beteenden dyker upp. Om jag hade varit ekonomiskt oberoende och singel, hade kossehästsinnehavet förmodligen lett till samma typ av kedjereaktion som införskaffandet  av första border collien har haft för många bruks- och lydnadsmänniskor. Ni vet, först lite djur att valla, och så måste man ha en liten gård att ha de där djuren på, och då behövs en del maskiner för att sköta gården osv. Så att hunden mår bra och får utlopp för det den är avlad för...

Men eftersom jag är gift med en ekonomiskt sinnad man med väl utvecklad lervällings- och traktorallergi, så hamnar vi aldrig i den loopen! Vi får vara kreativa med bommar istället för att hålla hjärnkontoret i trim på kossehästen.

Sköna Steve White, som brukar medverka som spår- och luktdiskrimineringsexpert på Clicker Expo skrev idag på Fb:

" a mentally busy dog is a tired dog. A tired dog is a good dog. So, find intellectual stimulation for your dogs and tucker 'em out so they sleep well at night!" 
 

Är övertygad om att det gäller hästar också!

Så under Ankis överinseende tog vi några upphöjda skrittbommar idag. Först inte helt enkelt då Boogie under de senaste veckorna uppmuntrats att verkligen kliva på och ta ut steget. Snubbeltrubbel i plockepinnhögen! Men det fixade till sig och Boogie, hon tyckte själv att hon var så himla duktig och förtjänt av en massa snask   

Vi provade även trav ett varv åt vardera hållet runt ridhuset (utan bommar) för första gången. Hon kändes jättefin och jämn i båda varven! Håller tummarna så det knakar att rehab-planen håller nu när vi börjar lägga till traven!

Sedan fick Bella och Simply en duvning i trav och galopp över bommarna. De var superduktiga och fick en massa beröm. Jag ska väl inte läsa in en massa och tro att jag vet vad som försigår i huvudet på Boogie, men hon var tämligen sur medan detta pågick. Återföll i sina gamla orala beteenden och nöp i min jacka. När Simply var klar och ställde upp bredvid henne höll han dessutom på att få sig en känga... (Men om jag hade varit  "djurkommunikatör" skulle jag påstå att hon var avundsjuk och tjänat en hacka på det  )

Nästa vecka är det dags för återbesök på kliniken igen....