Idag har jag klippt våra får, jag menar, lagotto. Jag har väntat och väntat på mildare väder allt medan hårbollarna blivit allt yvigare. Till slut stod jag inte ut längre. ALLT fastnar, snön så mycket att de på slutet av skogspromenaderna knappt tar sig fram. I stallet är det också kortsnaggat som gör sig allra bäst bland torv,gödsel och sand. Så idag var det först schamponering och sedan totalklippning. Det tar sammanlagt ett antal timmar.

Jag vet hundägare som tycker att pälsvård är kul. Att det är stunder då man kommer riktigt nära sin hund. Jag antar att de personerna har väldigt begränsade erfarenheter av allt annat skojigt man kan göra tillsammans med sin hund?Personligen tycker jag pälsvård är astrist!

Inte blir det roligare av att Toscas päls är av en sådan fenomenal kvalitet att den slår ut både handsaxar och maskiner på nolltid. Jag skulle verkligen behöva en riktig fårklippningsmaskin till henne, som inte bara äter sig fast i underullen.

De lagotto spekulanter som tror att det är så himla fiffigt med lagotto för att de inte fäller, borde få göra studiebesök hos mig idag. Förvisso har hundarna inte släppt ifrån sig ett enda hårstrå frivilligt, men det är nu pälsfragment överallt, som tunn hinna på allt. Inklusive mellan ens tår och inuti ens näsa. 

I en stor påse ligger dessutom 1,5 kg avklippt päls. Rätt otroligt med tanke på att lagottofröknarna väger in på 13 kg var.

Nu ser vi fram emot några riktigt nära dagar med de f.d.popcornen, (som nu mest påminner om en rosa korsning mellan bedlingtonterrier och sharpei) eftersom de kommer att insistera på att sova under täcket tills några mm växt ut igen.

Tosca före och Stella efter