...råder i stallet just nu. (Fast jag vet inte om det är just den febern som slagit ut både mig o ungarna så det blev en VAB-dag idag?)

Det är dags att anmäla till vårens första tävlingar, och för oss blir det Corn Horse Show i Strängnäs 13-15 maj.

Det blir nog 4 hästar från stallet som åker iväg. Vi har bestämt att Hottentotten är för liten och grön för att debutera på en tredagars med uppstallning i tältbox, så han får stanna hemma och växa till sig. Ebba ska i stället premiärtävla Ninis Älva, som hon brukar rida på måndagar. Hade Älva varit en quarter hade Nini först varit tvungen att adoptera Ebba för att hon skulle få tävla. (Och gifta sig med Susanne, den andra medryttaren? Näe förresten, AQHA godkänner nog inte samkönade äktenskap, de godkänner ju inte ens tvåkönade samboförhållanden...)

Men eftersom Älva är en korsning som ska tävla i Allbreedsklasser så blev det inte alls lika krångligt att tävla på lånehäst.

Nu tror jag vi lotsat matte Nini genom pappersexercisen, nu återstår färgkoordinationen! Det är ju inte bara att hoppa i ett par rena jeans och nystruken skjorta, som man först tror när man ska börja tävla western. Nej, nej, det är en hel vetenskap och en alldeles egen modevärld....

Eftersom Nini har bokat in två jockeys till sin häst, får hon dessutom det delikata uppdraget att synka klädvalen hos en 30-åring OCH en 13-åring! Det får ju inte bli några colour-clash-dramas där på framridningen!!!

Den oinvigde kan läsa in sig på Hobbyhorse Inc's Dress for success-skola på nätet. (Många skratt på vägen utlovas! Men glöm inte -  det är på allvar!)

Ska vi då ta en titt på vad som gäller på tävlingsbanan 2010:

Det ska vara utanpå-tunika, det ska vara midjemarkeringar, och det ska (fortfarande) vara åksjukeframkallande mönster...

Så jag är väl helt ute och flummar som beställde den här mer traditionella från Rods i stället.   

Å andra sidan kan det kanske vara läskigt  att vara FÖR tidig med nya trender i det lilla western-bakgårdslandet Sverige? Jag tror vi i så fall skickar ut Ungdomssektionen i frontlinjen.

Lite intressant i sammanhanget att jag numera inte ens funderar över mina livsval, när jag lägger en stor del av min klädbudget på konstiga syntetplagg med glitter och kristaller på... S.k habituering? Eller bara galopperande galenskap?

För övrigt bara längtar jag efter att få prova vad den lilla tjocka, långhåriga och i övrigt helt otrendiga kossehästen och jag lärt oss sedan sist det begav sig!