Det har ju antytts från tränarhåll att jag inte riktigt håller jämna steg med min häst i utvecklingen. Boogie går från klarhet till klarhet, och det vi försöker finslipa nu handlar mer om mina tillkortakommanden än hennes.

Både roligt och frustrerande!

Jag väljer dock att göra tolkningen att jag ändå utvecklas som ryttare, men inte lika fort som hästen utvecklas.

Ett område där jag i alla fall med säkerhet VET att jag utvecklas, är i den prestigefyllda konsten att BACKA-MED-SLÄP.

Bildbevis  bifogas:

Rakt och nära på första försöket, och det efter lastningspärsen vid kliniken! Den här konstformen praktiseras ju nästan alltid antingen i kolmörker eller efter timmar av utmattande hästaktiviteter, eller både och.

Klick till mig!