test

lite mera test, nu från annan dator

Klämdag? Inte här inte! Nej, vi har haft terminstart med personaldag. Föreläsningar och grupparbeten i tvärgrupper. Samt avrundat med Midvinterblot.

Först ut var Leif Östling, VD för Scania, som berättade hur Scania ökat sin produktivitet och vinst med långsiktigt kvalitetsarbete. Tyvärr hade han bara en timme på sig, så vi fick bara nudda vid intressanta tankar som hur Scanias ledarskap utvecklats från resultatinriktade "John Wayne" som delar ut order och pekar med hela armen, till dagens undervisande ledare, vars roll är att hjälpa medarbetarna och gruppen att utveckla sin potential.

För produktionspersonalen har omställningen gått lätt!

Scania har radikalt minskat sjukfrånvaro och personalomsättningen, och samt ökat personalens delaktighet och motivation för arbetet.

 För ledarna har det uppskattningsvis varit relativt enkelt att anpassa sig till det nya ledarskapet för ca en tredjedel, ytterligare en tredjedel har klarat det med mycket support och fortbildning och för den sista tredjedelen har det varit svårt. Några personer har valt att i stället gå in expertpositioner och avstått från personalansvar.

Genom att lägga sitt fokus på att uppnå hög kvalitet så får man även effektivitet på köpet, hävdade sedan Leif Östling bestämt!

Sedan grupparbetade kring hur dessa industriella tankegångar kunde appliceras på vår typ av verksamhet. Slutligen skulle arbetsdagen avrundas med ytterligare än föreläsare, nu PG Wettsjö från EQP som skulle prata kommunikation och företagskultur i 90 minuter. Han körde mer i stå-upp stil, och jobbade hårt med att få in alla billiga skämt som går att hitta på temat manligt-kvinnligt, blandade idrottsfloskler och annat kollijox som ibland, med lite god vilja, kunde tänkas anknyta till kommunikation. Somliga tyckte det var kul, andra somnade, och några upprördes över att han tvingade någon att berätta vilken hand han höll snoppen i när han kissade (apropå människan som vanedjur, i fall ni undrar).

Hej och hå, där försvann en och halv timme av ens liv...

Till sist personalens julfest, som ingen på vår skola orkar med i hektiska december. Nu fick det bli Midvinterblot i stället, med vikingamat och blodsoffer. Mitt bord offrade två personer ur ledningsgruppen för att få bättre löneförhöjningar 2011. Vi får se om det funkar!

Kan bara konstatera att med så trevliga arbetskamrater går det utmärkt att ha riktigt kul med ett par julmust!

Ibland önskar jag att jag hade en liten videokamera ständigt igång, så man fick med sig de där superba ögonblicken som illustrerar hur dj-a bra klickerträning faktiskt fungerar i skarpa lägen. Ni vet, de där ögonblicken som kritikerna tror vi hittar på!

Som när Stella avbröt jakt efter en hare som ploppade upp mitt framför näsan på henne, bara för att jag sa tokitok med min gladaste felsignalröst.

Eller idag när jag lyckades med konstycket att koppla loss hundarna, ge frisignal och peka med hela armen mot ett öppet fält med liten dunge mitt på, i exakt samma ögonblick som ett helt knippe harar lämnade sagda lilla dunge och skuttade iväg för glatta livet. Svisch så flög hundarna som missiler genom snön, "Häråt tjejer!" så avbröt de sina förföljanden på direkten och svischade tillbaka med glada förväntasfulla svansar. Och vad hade matte att belöna med? Gamla hästpellets, Boogies light variant dessutom.

Men nästa gång då, hör jag kritikerrösten, då väljer de haren framför en gammal hästpellets. Men se, det tror inte jag alls. Dels fick de naturligtvis högvis med annan positiv feedback i form av beröm, gos och lek. Men viktigast av allt, de har, genom massor av olika repetitioner, lärt sig att det lönar sig att avstå från en sak för att få en annan. Ibland blir det oxfilé, ibland hästpellets, det är inte så noga, för nåt bra blir det alltid.

En stor skillnad från den tiden då jag hade traditionellt nej-tränade hundar är också hur de beter sig efteråt, när vi ska passera genom vittringsbältet som hararna orsakat längre fram på promenaden. Jag behöver inte fylla på med några flera "låta bli "-signaler, vare sig verbalt eller med kroppen. Vi är liksom helt klara med de där hararna, det var ju utdelning för att låta bli dem som gäller! Inte så illa pinkat för Stella, som har kommit i drevskall på hare förut!

Believe in the power of positive reinforcement!

STAY CALM AND REWARDING!

   I januari var vi alldeles nyblivna unghästägare.

I februari hade Hottis redan börjat i Ebbas alldeles egna miljöträningsprogram, medan  Boogie och jag racade glatt i snön med våra stallkompisar.    

En riktigt härlig vinter var det på många sätt!

Men våren kom så sakta framåt mars

och vi firade Lars 50-årsdag i London där våren kommit ännu längre

I april var det dags för Hottentotten att säga adjö till sin fulländade manlighet, och vi fick sedan prova på hur mycket problembeteende man kan få fram på en liten vecka när en unghäst ska hållas isolerad från polarna i en liten sjukhage. 

Finbesök i stallet hade vi visst också, "den ofrivilliga hästtjejen":

Sedan kom ödesmånaden maj...

Började fint med clinic, lastträning och alla andra trevliga förberedelser för säsongens första tävling

Sedan mycket lyckad tävling för Skällsta-gänget i Strängnäs

medan maken dansade av sig hälsenan hemma i gillestugan...  

          ...även Hottis såg till att bli justerad och hamnade till slut på hästkliniken i flera dagar med dropp och drän

Inte nog med det, Boogie blev tvärhalt en vecka efter tävlingen, en sträckning trodde vi först...

     Men hundarna mådde bra i alla fall!

I juni var Boogie fortfarande halt och hade dessutom lyckats få ett sticksår i buken och fick boxvila i tio dagar.

Vi hade en underbar kurs i Kroppsspråk med härliga Ellen Ofstad

            som lärde oss allt om Powerpupper!

         Hottis växte och frodades på sommarbetet

medan Boogie åkte in och ut på kliniken med allt dystrare framtidsutsikter

Lars och jag firade 25-årsjubileum som par, men foten hade han fortfarande i paket!

 Juli månad var tung och dyster pga av Boogies deprimerande turer till kliniken och allt trassel och pyssel med att få livet drägligt för en häst som skulle vara ensam i stallet när alla andra var på sommarbete och ingen stallskötsel fanns att tillgå.  

Men några ljuspunkter fanns det:

       Hottis och Ebbas första tävling som de genomförde med bravur!

Härliga spa-dagar med Märta på Yasuragi!

   Sedan kom augusti med nya ljusglimtar:

   Ebba och Hottis på Nationals

Härliga dagar i Frankrike med en kompis

samt veterinärbyte för Boogie och en helt ny framtid!

I september passade stallbästisarna Moa och Ebba på att ha extra kul ihop

           innan de pga av diverse vuxenbeslut inte längre skulle ha hästar i samma stall.

Sedan flyttade Boogie, Hottis och de flesta av våra stallkompisar med vår tränare Anki till hennes nya stall i Märsta.

Boogies rehabilitering gick framåt, helt enligt nya veterinärens plan. Synd att Stella inte hade samma tur! Hon skulle bara ta bort ett ofarligt lipom, och hamnade i en flera månader lång mardröm med halskragar, infektioner, dränslangar, öron- och ögoninflammationer och ett jätteksem. Huvva!

Oktober månad kom med hösten förstås. Så vackert när man jobbar där jag gör!

Men det är verkligen inte bara utsikten som gör att jag älskar mitt jobb! Att få jobba med ungdomar är så fenomenalt roligt, och att få göra det tillsammans med superproffsiga medarbetare och med en arbetsgivare som respekterar psykologprofessionen - det är helt underbart!

Hottis och Boogie verkade trivas prima i sitt nya, hemtrevliga stall!

   Boogie fick farthinder för att hålla sig till rehab-planen, som nu faktiskt kommit i fas IGÅNGSÄTTNING!!!

November månad med regn och rusk och mörker, men för familjen Y var det faktiskt ljusare än på länge! Boogie igångsatt, Stellas sår läkte äntligen och även maken började återfå ett alltmer normalt rörelsemönster.

     Clinic-premiär på Brunnby, och Boogie fick vara med på lite "tävlingsmässig träning" med publikjubel och hög musik!

December månad satte liksom ned foten redan från start och talade om att vi skulle ha en riktig vinter i år igen!

Inte mig emot!

           ADVENTuredog handlade om Hunden i TV, och var en intressant happening att vara med på!

Jul firade vi så klart med alla våra härliga djur, samt  en och annan släkting !

Sedan avrundade vi året med att bli riktigt eländigt dunderförkylda och höll så när på att missa vårt traditionsenliga Nyårsfirande med våra härliga vänner. Men Nezeril, Ipren och envishet, samt vänner med förhoppningsvis starkt immunförsvar,  gjorde att allt blev som det skulle ändå!

HAPPY END 2010!