I helgen som gick var det världscupfinal i reining i Malmö. Stora namn från USA och Europa, westernvärldens motsvarigheter till Beerbaum, Pessoa och Ehning, gästade lilla Sverige. Kul och bra PR för westernridningen i Sverige hade man ju kunnat hoppas på, men så blev det nu inte.

Epona, en dansk sajt för hästintresserade, har filmat och lagt ut videos från framridningen på Bökeberg, som nu orsakar debatter om reining och westernridning över huvud taget på diverse forum.

Några tycker att det är orättvist att just reiningen får kritik, andra tycker det är välförtjänt och att reiningen är den "värsta" grenen inom westernridning. Sedan finns det de som tycker att det här inte är något att kritisera över huvud taget. Somliga tycker att tävlingsverksamhet i största allmänhet borde förbjudas då det alltid leder till tråkigheter för hästarna. Osv osv.

Personligen tycker jag att det är jättebra att strålkastarljuset riktas mot vad som händer bakom kulisserna på en tävling! Jag ser ju ingenting i dessa filmklipp som jag inte redan sett live under min korta tid inom westernridningen.

Jag ser heller ingenting som är så särskilt väsensskilt från vad jag bevittnat i ridhus och på ridbanor som jag delat med ryttare från "traditionell" ridning genom åren. Det är helt enkelt så här vi människor ofta väljer att behandla vår vän hästen. Den prestige, och på högre nivåer även pengar, som följer med tävlingsambitioner kan så klart spela in i de träningsval människor gör. Men man ser minst lika ofta ekipage som inte har minsta avsikt att någonsin sätta sin fot på en tävlingsbana, behandla sin häst med ryck i munnen, sparkar, slag, hårda ord, pisk, och helt orimliga krav. Grundsynen är att en häst ska lyda, till varje pris. Om den inte lyder har jag inte bara rätt att, utan också en skyldighet att straffa. Annars tror hästen att den bestämmer och då går det illa. Typ...

Westernridningen består av så oändligt många grenar, var och en med sin speciella karaktär och krav på häst och ryttare. Jag har aldrig känt någon dragning till reiningen personligen. Jag tycker det är sällan man ser en ritt som ser harmonisk och samspelt ut. I alla fall av det jag har  haft möjlighet att titta på i Sverige. Själv har jag valt helt andra westerngrenar, men kan ärligt säga att inte de heller är befriade från liknande skolningsmanövrar på framridningen. Vilken hästsport skulle kunna säga det?

Nej, på med belysningen bara, och fortsätt visa vad som finns att diskutera inom alla grenar! Inom western, hoppning, dressyr, fälttävlan, islandshästar osv.

Jag valde westernridning när jag "började om" med hästar som vuxen, därför att den slutgiltiga målbilden är en häst man rider med mycket små hjälper på långa tyglar. Tyvärr finns det många olika vägar att försöka uppnå det målet. Min egen önskan och ambition är att göra det på ett så positivt och harmoniskt vis det är möjligt. När jag började hade jag höga ambitioner om att kunna shapa fram det mesta med klickerträning, bara jag fick lära mig vad det var vi strävade efter. Under resans gång har jag, tack vare min fantastiska tränare Anki, fått allt större insikt i hur ridning så väldigt mycket handlar om MIN kropp i sampel med hästens. Jag kan försöka klicka för galoppfattningar så mycket jag orkar, och samtidigt göra det väldigt svårt för min häst att göra rätt genom att rubba hennes balans och allmänt vara i vägen för henne. Rider man går det inte att komma ifrån att två kroppar utövar fysiskt tryck på varandra. Så vårt nuvarande träningsupplägg är en mix av fysisk påverkan och belöningar. Belöningar i vid bemärkelse, alltifrån godis, kel, glada tillrop och också det som traditionellt kallas eftergift. Fysisk påverkan som i guidning. Om man ska leda ett barn över en väg är det en himla skillnad på att vänligt och mjukt hålla det i handen, eller att hårdhänt dra det i armen! 

En stor fördel med westernridningens slutliga målbild är att du själv kan välja metod för att komma dit. Inom dressyren t.ex finns vissa regler kring utrustning och hur din kontakt med hästens mun ska se ut.   Jag tycker westernridningen på det sättet ger mig större utrymme att jobba med metoder som jag kan stå för etiskt. 

Om alla som tar avstånd från hårdhänta bestraffningar och dålig hästhållning óckså tar avstånd från tävlingar och olika ridgrenar i sin helhet, då tror jag det kommer att ta mycket längre tid att påverka hästvärlden till mer positiva träningsmetoder. Precis som inom hundvärlden behövs att några konkret visar att det går att uppnå goda resultat på andra och nya sätt.

Så jag åker till tävlingarna i Skövde nästa vecka med högburet huvud för att visa upp min fantastiska omskolade lilla kossehäst och det jobb vi gjort tillsammans med Anki. Om någon känner för att spana in en rund liten 40+tant på sittandes på en brun köttbulle, så hoppas jag att de ser en häst och en människa som har kul ihop!

 

lana

26 maj 2011 19:26

FY!!!!!!!!!!!!....................SÅ JÄ**A BRA SKRIVET:::::::::::::::::))))))))))))))))))))))

 

Camilla Svenäng

26 maj 2011 19:26

Kom lite längre söderut nästa gång så kommer jag gärna och tittar! :-D

 

Camilla Svenäng

26 maj 2011 19:37

Och efter att ha tittat på filmerna måste jag säga att associationerna till hundsporten blir plågsamt tydliga. Bara för att något "funkar" betyder inte det att jag vill göra det... Och de stackars hundar/hästar med mycket driv/motor/arbetslust/energi/stress eller vad man nu vill kalla det råkar allra mest illa ut, för de fortsätter ju att jobba oavsett hur mycket stryk de får.

Maria

30 maj 2011 13:35

När man granskar hästsporten känns det oftast som om hundsporten faktiskt kommit en bra bit längre i diskussioner om etisk träning, även om det fortfarande finns mycket kvar att göra. Dessutom tycks hästar, tyvärr, generellt sett vara än mer "stryktåliga"

 

Marita

26 maj 2011 20:47

Håller med dig till 100%

 

Anna

18 juni 2011 12:24

Instämmer fullständigt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...