När man orkat hålla igång en blogg några år är det ju så roligt med tillbakaglimtarna!

För tre år sedan såg det ut så här. Sötnosar, men tänk vad mycket som hänt med båda två under dessa år.

Man blir ledsen och frustrerad när man möter alldeles normala, fina, välskapta ungdomar som pratar om vad de vill "fixa till" på kroppen på konstgjord väg.

Man kanske skulle tvinga alla att sitta igenom det här bildspelet på repeat under en lektion?

Några smakprov från tidningsartikeln på hur det kan gå. Precis som med rökning och droger verkar det vara svårt att sluta när man väl börjat...

Det är dags nu. Att skicka in anmälan. Men jag törs knappt. Ifall det händer något.

Ni vet, den där Murphys lag...

Ungefär vid den här tiden förra året började eländet med Boogies hälta. Förra sommaren trodde vi knappast att det någonsin mer skulle bli aktuellt att fylla i tävlingsanmälningar för Boogie.

Men nu är vi där - igen! Cirka 12 olika klasser på Grevagården AQHA Show 2-5 maj inplitade i formuläret, fördelade på trail och western horsemanship med udda inslag av pleasure och halter. Måste postas i morgon, så det är väl bara att ta ett djupt andetag och klistra på frimärkena.

Boogie känns kalas att rida! Hon är så positiv och samarbetsvillig! Så fort jag visar mig i närheten av hagen kommer hon till grinden och anmäler sig. Helt otroligt, sådan har hon aldrig varit första veckorna på gröngräs föut.

I går busade vi inte bara i skogen, vi tränade på railwork på vallen, och turades om att rida förbi varandra. Jättenyttigt för Boogie som gärna vill bryta av när en annan häst kommer in i hennes "bubbla" och lika gärna dra på om det uppstår en lucka framåt. Jag tror jag börjar få lite bättre känsla för hur jag ska hjälpa henne hålla jämn takt och hålla ihop.

Idag regnade det och blev halt på gräset, så plockade vi fram mönstren som kommit till tävlingen och byggde trailbana.

Inte hela banan, det är liksom ingen idé. De olika avstånden mellan och i hinder vet man inte förrän man får gå banan på plats. Vi fokuserade idag på galoppfattningen och de två första bommarna man ska galoppera över. Ser inte så svårt ut på pappret, men lägg ut och prova själva, så upptäcker ni kanske utmaningen i de ganska snäva svängar man behöver göra! Jag försökte hålla mig väldigt rak och stadig själv och styra med naveln, inte handen.  Svängarna gick rätt bra redan från början. Lyckas man få Boogie med sig är hon väldigt styrbar. Men av någon anledning ville hon på första försöken HOPPA över bommarna! När jag började tänka kort-kort-kort med hela min kropp fick jag jämna små fina galoppsprång i jämn takt både före, över och efter bommarna.

Vi grejade också med backningshindret och vändning ut över upphöjda skritt bommar. Det gick så himla bra! Jag är så nöjd med min häst OCH mig själv (som liksom hörde Ankis röst i huvudet hela tiden och försökte göra som hon sa).

Till och med kritiska Ebba, som fick låna Boogie en stund medan jag städade i stallet, tyckte Boogie kändes väldigt fin och mjuk.

Vad Boogie tyckte om att vi sedan körde ut henne i regnet till kompisarna igen, lämpar sig kanske inte i tryck... Men också det känns så underbart, att hon får vara med i gruppen och gå på bete i sommar. I ur och skur!

Vi snackade lite med en av tjejerna i grannstallet som varit och tävlat dressyr på sin fina unghäst. Hon hade fått kritik av domarna för att hon pratade med sin häst. Om hon inte gjort det hade hon placerats bland de 5 bästa av 40. Den här tjejen har så himla trevligt sätt med sina hästar när hon rider och man ser hur fint hennes häst lyssnar på henne. Men i dressyr ska hästen så klart bara lyssna på ben och händer. Suck! Vilken tur att man inte är dressyrtant!

På temat "Prata med hästen" håller jag förresten på att lägga en muntlig signal på intensitetsökning. Carolina visade mig på vårt senaste pass hur jag skulle göra. Vanlig smackning är ju kopplat till negativ förstärkning på en traditionellt tränad häst, så jag behöver en annan "klickerskt inlärd" signal för detta.  Som sagt, tur man inte är dressyrtant!

Det närmaste dressyr vi kommer är Western Horsemanship. På tisdagsträningen tänkte Bella och jag att Fröken ska få hjälpa oss med detta mönstret:

Fram för allt det där "enkla" bytet då...

Mot brevlådan!

Igår släppte vi ihop alla valackerna i en sommarhage. De har ju gått två och två under vintern, men de flesta känner varandra sedan förut. Undantaget är Kiddas (den vita araben) som kom i höstas. Han har inte gått med Simply och Billy förut. Vi studerade grabbarna under morgonen, och mer livat än här på filmen blev det aldrig.

Trodde vi. När vi återvände någon timme senare hade Kiddas tydligen fått nog av det nya grupplivet. Så idag ska vi prova lite andra gruppkonstellationer, eftersom vi hellre vill rida och pyssla med våra hästar än laga staket och jaga rymlingar.

Playing around with Lillen, Simply and Snappy today. Filmed from horseback on Boogie, who was a little eager to join in...

Quinn är kapten för cheerleading och ordförande i celibatklubben men blir gravid med den judiska ligistkillen Puck  i mohawkfrisyr. På något sätt lyckas hon lura sin trogne pojkvän fotbollshjälten Finn att det var något som hände när de hånglade i bubbelpoolen. Homosexuella Kurt syr sina egna kläder och  bor med sin bilmekaniker till pappa som säger " You job is to be you and my job is to love you". Rullstolsbundne Artie har fått ihop det med superheta Brittany,  som också trasslar med Santana,  som inte kan bestämma sig för om hon vågar komma ut som lesbisk eller inte. Puck har upptäckt att han gillar riktigt stora tjejer. Coach Biest, som basar över fotbollslaget är jättestor , men det är omöjligt att avgöra om det är en man som vill vara kvinna eller tvärtom.

Emellanåt brister all ut i sång, oftast ledda av stjärtansiktet och spanskaläraren  Mr Shue. Han verkar ha en otrolig förmåga fastna för kvinnor med allehanda psykiska besvär och uppvaktar för tillfället den tvångsneurotiska SYO-konsulenten.

Är det verkligen bara jag (och Märta ) som helt och hållet sitter fast i det underbart skruvade  Glee-träsket?

Mönstren till årets första SQHA-tävling har nu kommit ut på hemsidan.

Medan de studeras av mattarna hemma vid köksbordet håller de intet ont anande hästarna på att övergå i sommarläge på allvar. Damerna är redan inskolade på betet och har börjat övernatta där.

   Mat, mat, mat!

  Boogie i sin nya frisyr, som ska kortas ytterligare 3-4 cm i helgen av hennes stylist.

Fast idag hade nyhetens behag redan börjat lägga sig och Boogie kom frivilligt och anmälde sig till tjänstgöring vid grinden!

Efter vår extra lektion (fick ta Ebbas idag) så visade hon på tydligt Boogie-vis att hon nog kunde tänka sig att sova inne i boxen i natt. Jag fick verkligen övertala henne om att prärieliv är sunt och nyttigt för små hästar. Kanske inte alltid för figuren, men för benen och ryggen är det bra att vara ute och röra sig i stället för att stå på box. Det bör väl även vara bra för själen att få leva lite närmare sitt ursprung? Få bestämma själv när man ska äta och sova? Hänga med polarna utan fåniga mellanväggar?

   Sov gott!