I tisdags skulle jag rida min sista lektion innan tävlingen. Redan i bilen när jag körde förbi grabbhagen noterar jag att Hottis inte riktigt beter sig som Hottis. Han står ensam, långt ifrån de andra och ser ut att sova. På väg ned till märrarna går jag precis förbi honom, men han tittar inte ens upp. Något är helt galet, han går ju annars under smeknamnet ”In-your-face”. Jag dyker in under tråden för att kolla honom och tror först att det är något djur som rivit upp hela hans vänstra bakben. Vid närmare granskning syns att han måste haft eltråden virad flera varv runt benet. Sår överallt från karleden upp till ljumsken. På insidan strax nedan för hasen ser det extra illa ut. Det bubblar upp saker ur ett djupt sår.  Hottis verkar chockad, liksom avstängd, och vill knappt röra sig när jag tar på honom Boogies grimma och släpar med honom upp till stallet. Anki hjälper mig konstatera att han verkar kunna belasta benet normalt. Jag duschar bort allt blod, men bestämmer mig strax för att veterinär måste ut och kolla.

Hon kommer inom en timme, konstaterar att Hottis är lite chockad, sätter lugnande och lokalbedövning. Det djupa såret går ända in till benhinnan och dessutom har stora böjsenan blivit lite naggad i kanten. Hon syr, lägger på jättebandage och skriver ut penicillin och smärtstillande. Sjukhage, 2-3 månaders vila. Han är ung och stark och kommer att kunna bli bra igen, tror veterinären.

Så istället för att åka hem och packa inför tävlingen börjar Ebba och jag plocka fram trampstolp och tråd för att ordna en sjukhage bredvid valackhagen. Att sätta Hottentotten i en av de grusade sjukhagarna på andra sidan ridhuset tror vi inte ett ögonblick på. 

Stackars Hottis, stackars Ebba! De som har tränat och trimmat så inför sommarens tävlingar! Har vi nu en sådan här eländes sommar fram för oss igen? Hur är det möjligt?

Ebba verkar ta det hela med en fattning som är osannolik för en fjortonåring. Hon tycker till och med att jag ska åka iväg med Boogie på tävlingen ändå. Hottis ska ha penicillin injicerat i halsmuskeln varje dag. Vi hade ju en sådan vända förra året också, när han fått ett sticksår i framknäet, och det slutade med tumult och inläggning på hästkliniken. Då hade han en smal liten åringhals, nu finns det lite mera muskel att jobba med.  Men kan man begära av en fjortonåring att hon ska kunna utföra intramuskulära injektioner? Det tycker inte jag, och anser att jag måste stanna hemma. Dottern å sin sida, tycker synd om tränaren (!) om hon inte får tävla Boogie nu efter allt jobb hon lagt på henne.  Maken är mest störd över alla tusenlappar i startavgifter som inte återbetalas för Boogie, som ju inte är skadad. Summan tycks motivera honom tillräckligt för att kunna tänka sig att vara Ebbas assistent och chaufför.

Till slut bestämmer vi oss för att packa lite halvhjärtat, kolla hur det går för Ebba att göra injektionen på onsdag morgon och sedan bestämma.

Hottis har klarat sin första natt ensam i stallet alldeles utmärkt. Han är stor kille nu, och kan sova själv, trots att de andra är på bete. Ebba sätter kanylen, ca 5 cm rakt in i halsmuskeln ska den. Jag distraherar Hottis med morötter. Ebba skruvar på sprutan med penicillinet och alltihopa går rakt in enligt plan. Hottis blir inte det minsta upprörd. Han finner sig sedan väl till rätta i den lilla hagen vi gjort, med resten av grabbarna på andra sidan staketet. Ebba hävdar bestämt att hon fixar det här, med pappa som chaufför och morotshållare. Som flera kommenterat under helgen, hon är en tjej av det rätta virket!

Så med väldigt kluvna känslor blir det hästbad och tävlingspackning för mig, i sista minuten.

  Tiggmulen lastad i spiderhorse dressen.

 

Lena G

6 juni 2011 15:53

Oj, vad jobbigt för alla inblandade men vilken härligt kapabel doter! Håller tummarna för sjuklingen. Och för tävlingsekipaget så klart.

http://www.klickersmart.se

 

Kim

6 juni 2011 16:12

Så tråkigt!!
Men vilken tur att du märkte att det var nåt fel!
Håller tummarna för att det läker utan problem.

Lycka till på tävlingen.

Duktig dotter du har.

http://varmt.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...