Så Boogie och jag kom iväg till Grevagården till slut, men viss del av entusiasmen blev så klart kvar hemma.

Onsdag kväll hann vi provrida i ridhuset, men tyvärr hade de stängt av musiken när jag och Boogie kom dit. Boogie kändes allmänt pigg och samarbetsvillig, men underlaget gjorde att galopperna kändes lite annorlunda, tyckte jag. Anki red henne också en stund, men tyckte hon rörde sig bra.

Torsdagen var Novice Amateur Show, vilket innebär att alla klasser är för amatörer, och då endast de som tagit under 25 AQHA-poäng i grenen. Med tanke på hur lång tid det tar att skrapa ihop sina poäng med det låga antal tävlingar och deltagare vi har i Sverige, så består målgruppen av de flesta av oss..

Boogie och jag hade först en Trail Walk & Trot, som är en helt inofficiell prova-på-klass. Boogie gjorde en Boogie, kan man säga. Dvs kunde inte stå still, vill tjuta och fara i väg alternativt göra blandade småhopp på stället. Bara att ta två händer och diska sig, samtidigt som jag försökte guida runt lite och få något gjort. Hade jag haft huvudet lite kallare hade jag förstås gjort som Anki säger, och bara sett till att få trava över så många lämpliga bommar som möjligt, istället för att försöka fortsätta följa mönstret när man ändå är diskad. Nåja, jag tycker det redde ut sig skapligt ändå. Jag var inte förvånad att detta hände, det hade jag nästan räknat med i någon form. Domaren tyckte visst det såg farligt ut en stund, men läskigt känns det inte, det finns liksom ett slags behärskning även i galenskaperna… Men domaren hade kanske dagens första ekipage färskt i minnet, där hästen gick upp och omkull med ryttaren efter en korrigering med bettet…

Hur som helst, jag hade helt klart kunnat göra ett ännu bättre jobb med guidningen när det rörde till sig, men jag försöker ha lite överseende med att det faktiskt inte bara för Boogie, utan även för mig, är 13 månader sedan senast begav sig. Dessutom ännu längre sedan hon fick tävlingsspunk!

Sedan var det en lunchpaus innan det var vår tur igen, nu i Novice Amateur Trail, som är en riktig klass, med AQHA-poäng. Boogie var spänd i sidorna, och därmed lite svårmanövrerad, men inga Boogie-utbrott, inte ens i ryggningen som låg precis under högtalarna. Grinden, som låg precis intill hennes gamla spunk-trigger läktaren, med publik precis i öronhöjd, gick prima. På slutet skulle man först stanna i en box och vända90’grader, men då hade hon lite sug mot hemrakan, så jag lät henne liksom bara gå igenom istället för att tjafsa med ett stopp i ett läge där hon kanske skulle vara svårstoppad.  Vi fick en femteplacering, medan Emil och Simply vann denna klass precis som de gjort med Walk & Trot tidigare på dagen.

Sedan deltog vi en Novice Amateur Pleasure, där min avsikt var atthelt enkelt öva på att vara i arenan. Boogie är ju långt ifrån en pleasurehäst, så det var inte någon besvikelse att inte få rosett i denna klass, utan snarare en seger att utföra den, på en hand, utan spunk!

Efter det hade vi Western Horsemanship, först Walk & Trot, sedan en ”riktig” Novice Amateur, och om jag inte minns helt fel kom vi femma i båda. Inga snygga mönster precis, utan lite stelt och forcerat, men spunkfritt!

Avsikten med fem klasser första dagen, var att få in Boogie så många gånger som möjligt på banan, så att hon kan landa och känna sig ”hemma”. Det kändes ju som att det gått planenligt, enligt min åsikt.

På fredagen var det mest Halter-klasser. För första gången någonsin hade jag anmält Boogie även till en sådan. Hon är ju inte en sådan häst (heller) men eftersom Anki nu har ridit ihop tillräckligt många trail-poäng på henne för att hon ska få ställas i Performance-klass tyckte jag vi kunde prova på. Det var ju en chans att få vara inne på banan även denna dag, då inga andra klasser fanns i våra grenar.

Boogie var lite uppjagad först när hon kom in på framridningen. Hon ropade efter sina stallkompisar och stressade lite. En anledning till att jag undvikit ”hand”-grenar är att jag tidigare tyckt det varit omöjligt att få styrsel på henne från marken om hon stressar upp sig.  Men nu var jag faktiskt extremt nöjd med hur jag kunde ge henne uppgifter, och belöna bra utföranden, så att hon kunde stressa ned och bli samarbetsvillig igen trots att hon började på tårna.

Två timmar senare var vi fortfarande på uppvärmningen och tämligen möra. Promenera och jogga själva med en häst i ett ridhus i sommarvärmen, iförd fastsprejad filthatt, jeans och långärmad skjorta, så vet ni!

Plötsligt var det vår tur att gå in, precis när Boogie somnat vid min sida. En stor grupp märrar skulle in samtidigt i uppsamlingsringen inne på arenan så det var bara att hänga på. När vi kom in till musiken där, kom helgens sista Boogie-spunk. Hon sprätte till, och då nöp väl kedjan man måste ha på Halter-grimman, så hon reste sig lite. Jag släppte efter så fort jag kunde, och så tog jag direkt i grimman så inte kedjan skulle stressa henne mer. Sedan försökte jag jobba igen med små uppgifter, så gott det gick i trängseln, och belöna med någon enstaka godbit (vi var ju bara i collecting ring än så länge).  

När det äntligen var vår klass, var vi tre som skulle in, och Boogie skulle springa först. Travsträckan gick rätt under högtalarna, men nu gjorde hon inte ens en grimas. Det gick hyfsat att ställa upp henne, och hon stod stilla trots att hela proceduren drog ut på tiden. Domarna upptäckte nämligen att de måste diska mina två medtävlare, då de redan varit inne med sina hästar även i Aged Mares klassen.  Det blev förstås strul och diskussioner innan de äntligen kom och inspekterade Boogie, men hon var nu som en filbunke. Vann klassen gjorde hon också, visserligen på walk over, så domarna hade ju inget val när de väl konstaterat att hon hade korrekt bett osv. Så vi fick stå kvar när de körde Grand Champion också. Där hade så klart en liten kossehäst inget att hämta, men det blev ju mycket träning på att stå stilla i arenan med musik och publik!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...