Har idag varit hästchaufför och åskådare när Ebba och Boogie ridit clinic för Matteo Sala

Jag tyckte dottern var värd något kul efter att hon fått avstå tävlingen och stanna hemma och sköta Hottis sår. Dessutom har vi bara hört positivt om Matteo, så det kändes inte alltför pirrigt att låta honom ta itu med mina guldklimpar   

Matteo var en mycket sympatisk bekantskap! Jag har faktiskt bara suttit och njutit hela dagen av harmonisk hästhantering och trevlig pedagogik. Lungt, lågmält, ödmjukt.

Stickord under dagen:

Don't try to control everything!

Let go!

Release!

Relax!

Don't rush!

Dock inte slapp låt-gå-pedagogik, det finns en tydlig röd tråd och plan. Men istället för att hålla emot och kontrollera verkar han jobba mycket med många, upprepade, små justeringar med tydliga eftergifter däremellan.

You have to compromise!

var en annan återkommande fras. 

Dottern red som fastgjuten i sadeln och kossehästen joggade och lopade efter bästa förmåga. Matteo var själv upp ett par svängar på Boogie, för att demonstrera någon detalj för Ebba, och Boogie såg helt nöjd ut även med honom på ryggen. Inga knixigheter och klippande öron där inte! Skönt!

Det såg ut som om han hade förmågan att plocka fram det bästa ur både häst och tonåring, så det ska bli kul att fortsätta titta i morgon!

  Nej det är inte voltige-clinic, det är sitsträning!  (i publiken undrade vi lite oroligt om det finns nån light-variant för oss 40plussare)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...