Det finns vissa aspekter av hästägandet som på något vis inte alls har sin motsvarighet i hundägandet. Det är någonting som gör att hänga med hästarna erbjuder så mycket mera avkoppling ach total avstressning. Jag har funderat lite på varför, men tankarna är än så länge helt osorterade (och definitivt inte vetenskapligt grundande   )

Med jämna mellanrum i hästägandet så infinner sig naturliga, prestationsbefriade perioder. T.ex en skada, eller som nu i påsk påbud från veterinären att inte anstränga hästarna dagarna efter vaccinationen.  Då blir det väldigt naturligt att bara hänga, ta en liten promenad, handbeta, borsta, gosa etc. Eller bara vara.

Att bara hänga med Boogie är totalt avslappning!

Nu har jag ju genom åren  med  jämna mellanrum haft skadade hundar, pensionärer, färdigtävlade hundar m.m Nuvarande uppsättning är ju sedan  länge bestämt att de är pensionärer. Varför blir det då inte lika avkopplande att bara hänga ihop eller ta en prommis med dem?

Hästar är av naturen tämligen lata. De verkar absolut nöjdast när de får äta i godan ro, sova, eller möjligtvis klia varann lite. Hundar är mer av "doers". I alla fall de raser jag verkar välja...  Så även om popcornen och jag tar en liten skön vårpromenad så finns hela tiden frågan där "Ska vi hitta på något?".  Vilket så klart triggar saker i mig som också är en doer. Det utlöser antingen aktivitet som t.ex ett uppletande, eller dåligt samvete för att jag inte hittar på något.

Missförstå inte, jag har jättekul med mina hundar. De är en ständig källa till glädje med sina underbara personligheter och sin entusiasm över livet!

  Märta tog den här bilden igår, Vi kallar den "Mupp i motljus"

Men den där totala känslan av inre frid och "bara vara", den får jag bara med Boogie...

Som född "doer" är det bara att tacka och ta emot när man jämna mellanrum blir tillsagd att ägna sig åt bara varandet. Med nyvaccad häst som dessutom gradvis ska vänjas in på grönt. Vad kan man annat göra än att bara lägga sig ned i gräset och sällskapa   

Först är gräset viktigast! Mat = överlevnad!

Men sällskap är också viktigt!

Vet inte om det syns, men vi har ögonkontakt, mest hela tiden!

Eller öronkoll!

Här är Jag , och där är Du. VI är en grupp, men vi behöver inte göra något, vi bara är här tillsammans.

Maten räcker, du får vara nära mig.