Idag tränade Boogie och jag med "snörena" för Carolina Fransson igen. Utgångsläget såg inte helt lovande ut. Boogie var väldigt trött och loj efter ett träningspass med Anki på eftermiddagen och rörde sig i slow motion. Dessutom väldigt sugen på gräset i kanterna på utebanan. Men när vi lyckats höja förstärkningsfrekvensen rejält genom att jobba med öppnorna och belöna ofta, så hände det grejer.  Plötsligt hade jag en überivrig klickerhäst i händerna. Hon började spontanjogga längs kortsidorna för att komma i läge för nästa öppna på långsidan, glömde bort gräset, och brummade ivrigt efter varje klick. Paus tänkte hon inte alls gå med, här skulle jobbas non-stop.

Söta lilla knashästen! Jag blir glad i hela kroppen när hon blir sådan. Samtidigt kan jag också förstå hur det kan komma sig att folk fegar ur klickertänket med sina hästar, just när det börjar hända saker. Det blir ju åtskilligt många fler kilo entusiasm att hålla reda på med häst än med hund, och därför ännu viktigare att ha koll på sina regler för belöningshantering osv.

Det är så kul och inspirerande att träna för  Carolina! Jag fick massor med bra uppslag att jobba vidare på, både för arbetet på långa tyglar och saker att laborera med i ridningen. Här ska tränas frys på target, huvudposition vid belöning, utveckla energisignalen, befästa stimuluskontroll på "skritta", samt premacka så att andra delar av långa tyglar jobbet blir lika poppis som öppnorna. Tur jag har semester snart!