Det går lite trögt med bloggandet. Mest för att det är lite ledsamt med ofräsch häst igen. Det har varit trassel med Boogies ena hov under hela lovet. Sömtryck, hovböld, nåt annat? Veterinär och hovslagare om vartannat. Hon är bättre men inte helt hundra, så frågan är väl om det inte drar ihop sig till besök på superkliniken igen...

Hottentotten verkar dock må som en prins efter sin behandling. Han följer sitt rehabprogram och blir nu riden igen i alla gångarter. Framåtbjudning och bra attityd brukar ju vara tecken på att det känns bra i kroppen! Vi hoppas att veterinär och kiropraktor håller med nästa vecka.

På tal om framåtbjudning var Boogie och jag ute på en skrittur i det iskalla solskenet, tillsammans med Bella på Simply och Sara på Cladden. Det är KALLT att bara skritta! På väg hem tog vi ett varv runt energiskogen, och kommenterade hur nyttigt det var för våra buskusar att skritta favoritgaloppsträckorna. Pyttsan, sa Boogie och ruskade loss i en busbjudning. Lååånga tyglar, stelfrusna fingrar och tjocka vantar - då tar det en stund att få styrning på buset. Älskade tokfia som egentligen aldrig är på väg "ur hand" utan mer kommer med "förslag". Som man faktiskt kan tacka nej till, även om det är trist.

Ska försöka trassla med långa snörena i morgon, även om det är något av en utmaning med piggelinhäst! Pga av hoven och leran har jag varit tvungen att ha Boogie i uppgrusad sjukhage, och då är hon minst sagt understimulerad. Nu med minusgraderna är hon tillbaka i hagen med de andra damerna så då hoppas jag på lite mera kontroll. Hrrm....

Vi har stallet denna helg, och även där är minusgraderna en välsignelse. Att inte behöva spola 9 träsktroll varje kväll känns helt underbart! Dessutom är det bara 8 hästar, då den lilla gula hamstern farit iväg till försäljning. Saknad! Både som Hottis lekkompis, och som en underbart snäll, tokrolig och speciell liten häst. Baksidan med stalljourerna - man kommer alla hästarna nära och fäster sig vid dem! Framsidan med stalljouren - man kommer alla hästarna nära och fäster sig vid dem! 9-10 lurviga polare i stället för bara en.

Stallets stabilaste träsktroll Okie ska också snart flytta. Hottis första kompis och mentor! Det känns ändå ok, eftersom han helt enkelt flyttar med sin matte som fått nytt jobb på annan ort. Fortfarande i kända goda händer, och vi kommer att ses i olika sammanhang!

Till Marita, Bella, Sara, Helene, Susanne, Elana, Maria och alla andra härliga hästtjejer (damer) min närhet, några kloka rader jag fått genom en en annan helt underbar hästtjej i Texas, som jag aldrig skulle ha lärt känna om det inte vore för Boogie:

RIDE FOR HER!

Somewhere behind the rider you've become,

The trainers who pushed you,

The people who believed in you,

The long hours of schooling,

The falls you've taken,

The ribbons you didn't win,

The tears and broken bones,

And the horses you've given your heart to,

Is the little girl who fell in love with the Horse

And never looked back.

Ride for her!

~Jane Savoie

 

Susanne

7 januari 2012 22:55

Jag skrittade runt energiskogen med gula bushamstern i veckan, det sög nog både i hans och min galopptarm kändes det som. Åh vad jag kommer sakna honom. Tack för versen, tårarna är inte långt borta...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...