Av outgrundliga anledningar så bestämde sig de högre makterna förra veckan för att kalla hem ytterligare en av våra allra käraste fyrfota vänner - Marita och Stefans fina, mysiga Okie!

Hottis första "farbror" som tog så väl hand om sin lilla skyddsling från deras första dag tillsammans i december 2009.

 En egen snäll farbror är guld värd för en liten nykomling på 7 månader, och Okie var den bästa tänkbara! Lagom snäll, lagom bestämd och med en stark känsla för fasta rutiner. Man ska sova på maten , t ex!

En trygg lots i skog och mark:

 Ett hjärta av guld hade han, men till en början lite kroppen emot sig. Ungefär lika smidig som ett kassaskåp och med kondis och flås därefter!

Tålmodig träning under Ankis vakande öga byggde upp muskler och smidighet, och en och annan galopp med Äventyrsdamerna var bra för flåset!

Marita och Okie började tävla så smått, och självförtroendet växte! Här en av deras första starter på WRAS:

Jag kommer aldrig att glömma Novice Amateur Trail på Nationals förra året, då Marita och jag gick banan tillsammans. "Här kommer Okie aldrig att få plats!" kved Marita olyckligt när vi stegade avstånd mellan galoppbommar på volt. Sedan satte hon och Okie klassens tightaste sväng, hur enkelt som helst, så vi fick gåshud allihopa!  3:a i en stor klass vid sin första AQHA-start!

Den här sagan hade kunnat fortsätta hur bra som helst, men ibland är livet väldigt orättvis och inget blir som man har tänkt. Okie's sista veckor var tuffa, både för honom och för hans underbara människor som skulle gjort vad som helst för honom. Nu gör det inte ont i Okies mage längre, och det får väl vara det viktigaste! Vi tvåbenta får klara oss utan hans godmodiga, vänliga närvaro i våra liv.

Njut av det evigt gröna gräset, fina Okie!