Boogies hosta har försvunnit så jag har smugit i gång i lite skritt. Boogie visar med hela sig att hon är sugen på uppgifter. Min familj brukar reta mig för att jag kommer hem och säger saker i stil med att "och då sa Boogie..."

Inte bara crazy cat lady, utan även crazy horse lady, alltså.

Men jag står för att jag upplever att Boogie själv har föreslagit att det var dags att sätta i gång med lite igen. Inte alls på det viset att jag "får bilder" från henne eller att hon "ropar på mig" eller vad djurpratare nu upplever. Absolut inte! Bevare mig! Nä, jag tittar bara på kroppsspråk. Eftersom jag alltid "tillåtit" henne att komma med förslag som jag tillräckligt ofta nappar på, så har hon väl genom åren lärt sig att man kan visa den här morotsbäraren vad man vill göra (eller få gjort åt sig...) genom att visa med kroppen. Vi pratar om något mycket mer finstilt än att släpa sin människa över gårdsplan och sånt! Nej, det handlar om titta åt ett håll, ta ett kliv i en riktning osv. Det är otroligt vad mycket information och kommunikation man kan få från sina djur, om man bara TITTAR!

Så min häst sa, eller snarare gestikulerade,  att hon vill jobba lite i ridhuset, så det har hon fått göra nu i några dagar   

Lite skrittbommar sen torsdag kväll. Westernryttare har samma utgångläge i ridhusen som konståkare har i ishallarna. Det är inte de bästa tiderna som tillfaller oss...

På fredagen broddade jag av. Nu ska det väl vara slut på istiden, eller?

Jag hade tänkte långtygla, men ett tydligen väldigt plötsligt påkommet hoppbehov satte p för de planerna så jag fick vänta en timme och ta en vända uppsuttet på den sk "Kvalitetstiden" i stället.  Boogie var väldigt engagerad och inte särskilt intresserad av att förhålla sig till SvRF's godkända ridvägar. Nä, hon erbjöd sidepass och spontanspinn i stället. Hon ville verkligen göra spinn, som vi inte gjort på evigheter eftersom det inte är så hälsosamt fullbroddad. Det var hon som började, så det är frestande att dra slutsatsen att hon kände att hon blivit av med broddarna och ville utföra ett tidigare rikligt förstärkt beteende som hon inte haft möjlighet till på länge...F-n vet...

Vi provade några travövergångar - hostfritt! Boogie var inte alls sugen på att avsluta passet, men hon kan ju inte få bestämma allt   

Idag var det lördagstrail med en liten tapper skara. Glömde ta en endaste bild. Hade fullt upp med att administrera min ganska taggade häst! Jag hade tänkt hålla mig till skritt och pyttelite trav. Men det var svårt att inte smittas av Boogie entusiasm. Hon vill verkligen göra trailhinder, så är det bara! Jag fick telefon mitt i, och då var hon självgående, bara att åka med...

Som vanligt körde vi hela banor på slutet. Roligaste på länge, eftersom Boogie var så ivrig att få köra. Då uppstår ju lätt ett och annat slarvfel, men det är det värt när man har en häst som verkligen vill! En självklar känsla när man tränar hund, men inte alltid lika given till häst! Det är svårare att få till ridträningen lika 100 % positiv, i alla fall för de flesta av oss. Men banne mig, jag har kommit långt när det gäller trailen! Boogie VILL lämna flocken och viloplatsen i collecting ring, och in och KÖRA.  Så kul, precis rätt attityd!

Min man frågade precis härom dagen hur man ser om en häst är glad, eftersom de inte kan vifta på svansen som en hund och sånt. Svårt att beskriva för en icke-hästmänniska, men visst är det en speciell känsla i hela hästen som man kan känna när man rider på en glad häst? Något speciellt, som kanske skulle kunna mätas rent objektivt i muskeltonus och reaktionstider och sånt? Idag var hon glad, och då blir man ju glad själv också!

Vi skulle ju inte galoppera, men här och där kändes det i hela hennes kroppen att hon ville just det, så då fick hon signal och fattade direkt, helt friktionsfritt. Så enkelt det är, när man har hästen med sig!

Attans så kul det är att träna med en häst med den här inställningen! Klurar på om vi kanske bara ska träna ett par dagar då och då, med veckolånga uppehåll emellan. Eller kanske strunta helt i träning, och bara vila oss i form mellan tävlingar...

Skoja' ba'.

Hoppas så klart på friska hästar som kan träna normalt under resten av året.

Fullt hus i groomingen!

 

Erika

13 april 2013 21:20

Jag förstår precis vad du menar med att hästarna berättar med hjälp av kroppsspråket. Om man bara tar sig tid så finns signalerna där. Det ger så mycket mer med hästen - både socialt och träningsmässigt - om man tar sig tid att lyssna :)
Var kul med säkerhetskoden - fick meddelande att jag skrev för fort - sorry for that ;)

 

Cicci

14 april 2013 08:15

Haha , jag älskar dina inlägg ( men kanske sämre på att kommentera , sorry )

Självklart kan hästarna "tala" på sitt vis . Ja vissa kan ju överdramatisera detta o påstå det ena o det andra men om man känner sin polla utan o innan så finner man ett sätt att "tala" till varann via kroppspråket. Detta du skrev om med glad häst :D ja man känner det !!! :) Den totala känslan är när man kan rida o det är som man läser varandras tankar men jag antar man uppfattar varandras minsta muskelrörning o där av läser va den andra vill. Känslan är iallafall obeskrivlig!
KramC

http://www.bonnaliv.bloggplatsen.se

Maria

14 april 2013 23:18

:) tack snälla!
Det flesta kommentarer hamnar på FB numera.
Visst är det den där känslan man lever för ,

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...