I skrivande stund skulle Hottis varit på Axevalla och haltrat, huntrat och trailat. Men det tyckte inte vår gamle vän Murphy!

Hottis har i stället varit ur form ganska exakt sedan vi skickade in anmälan, för några veckor sedan. Eftersom det gick hosta/förkylning bland hästarna på gården trodde vi först att hans lilla tempökning och dreglighet kanske hade med det att göra.  Men han hostade och snorade aldrig som de andra. Bara dreglade. Vi har ju också vetat sedan tandkontrollen i januari att han hade tänder som skulle släppa snart. Han har tuggat omständligt och fått ökad i mattid i hösilagestationerna, så han har hållit hullet bra ändå. Han har haft dagar då han inte använt sin tid och dagar då han ätit fullt, så lite fram och tillbaka har det varit.

Så försvann febern, men han håller fortfarande huvudet konstigt om man ger honom en hård godis. Samt att tiden bara går, och hur länge kan en liten häst hålla på att ömsa tänder egentligen?

Så Laura fick komma ut och titta i munnen. Hon hittade både det ena och det andra. En mjölktand som fullständigt vägrar släppa taget när den nya tanden tränger sig på och i stället vinklat sig 90* rakt in i tungan. Ajajaj, vilket sår! Stackars Hottis, vad ont han måste haft!

Så ut med den så klart! Tungan läker snabbt, bara man får bort det som skadar, så inom 4-5 dagar ska det vara bra igen. Under tiden får han inte äta havre och annat med hela korn som kan åka in i sårfickan, svälla och blir kvar. Så nu har vi en Hottis som är riktigt arg på havrestationen som inte ger utdelning som den ska!

Dessvärre har han ytterligare en tand i överkäken som inte heller vill släppa greppet, så där är i stället den nya tanden på väg ut lite fel. Det ska kollas upp om ett par veckor, så det det inte blir en repris av det här.

Åh, man får så dåligt samvete över att han behövt ha ont i munnen! Om inte den här luftvägsinfektionen härjat samtidigt och om Hottis varit ensam om att ha feber så hade vi väl förmodligen anat tidigare att något var knas med själva tandlossningen.

Tack och lov så tillhör vi ju inte den skaran som spänner in och  snörper åt när det trixas med munnen. Hottis har bara skrotat runt och varit ledig de senaste veckorna i väntan på att bli bättre. Tänk vad lätt det måste vara att bygga in negativa känslor till ridning och betsling om man är obetänksam.

Nu blir det vila några dagar till, sedan bettlöst en bra tid framöver tills det är färdigömsat.

Är så glad för att vi har Laura som pedagogiskt visar precis vad som händer inne i munnen på våra hästar. Det gör mig väldigt ödmjuk inför att rida med bett ö h t. Så jag frågar ju alltid Boogie först, varje dag. De bett hon tackar nej till har förpassats till skrotlådan   

 

Elin

19 april 2013 10:17

Stackars Hottis! Tur att Laura kunde komma ut och kika. Hoppas att han blir bättre snart.

http://beautyalices.blogg.se

 

Kim

21 april 2013 10:43

Hoppas han är lite gladare nu stackarn.

Ja usch och fy så fel det kan bli för många andra hästar som får sina käkar ihop spända... hemska tanke :(

Ska försöka göra allt bettlöst med Nelly, eller så får hon välja ut ett bett hon gillar :)

http://varmt.bloggplatsen.se

 

Malin Johansson

25 april 2013 14:52

fy för tusan så ont hon måste ha den stackarn!

http://www.havrefallen.bloggspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...