Efter ännu ett Walking Dead maraton med yngsta vaknar jag halv tre av märklig musik. Tassar upp för att se vems ohängda kompis som fått för sig att väcka en hel (nåja, 1/4 ) familj för att hen själv inte kan sova.
Musiken kommer ovanligt nog från badrummet. Ovanligt att ungarna inte har mobilerna i princip på kudden när de somnar? Samtidigt hörs tunga rosslande andetag i mörkret.
Min sömniga hjärna gör genast märkliga kopplingar till Merles manöver med bilstereon för att samla ihop en hel hjord zombier. En plan som gick så där... Var tusan ÄR mina älskade barn?
I sina sängar så klart! Ihop med en gammal hund som alltid låtit som en vandrande död när hon sover!
I badrummet poppar One Direction som maniska smurfer i form av en spelande tandborste som kortslutit sig själv.

Nästa semesterserie får nog bli ett brittiskt kostymdrama...
Förslag, någon?

 

Elin

26 juli 2013 18:11

Haha, visste inte ens att det fanns spelande tandbortsar.

Jag har alltid gillat Jane Austen. Speciellt de serier som BBC dramatiserat. I övrigt har jag varit fånigt fäst vid Downtown Abbey :)

http://beautyalices.blogg.se

Maria

26 juli 2013 19:09

De spelar i 2 min så barnet ska borsta tillräckligt länge.
Antar att det säger något om åldern på 1D's målgrupp ;p

Gillar oxå Austen men det blir alltid så ensamt i tv-soffan när man tittar på sånt i det här hushållet!

 

Kim

27 juli 2013 16:07

Tack för ett gott skratt!
Tänk vilka "logiska" förklaringar man kan fantisera ihop ibland, särskilt på natten :)

http://varmt...osv

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...