Tillbaka på jobbet... inget är så måndagsödsligt som en skola innan eleverna kommer tillbaka efter lovet...planering och admin, hur kul är det på en skala...men i morgon börjar det på riktigt!

Så var ledighetsbubblan över för den här gången då. Högst motvilligt lämnar jag min mysiga kokong av sovmornar, extra tid i stallet, startreknördande*, pralinknaprande och annat som hört jullovet till.

Avslutade lovet med en trevlig tur till Lidköping och våra vänner där. När vi lärde känna  varandra var vi studenter, bodde på samma gata och var riktiga hundnördar. Under åren har umgänget tagit olika former. Tävlingar och träningsläger, sedan småbarnsliv, nu häst! Så det kan bli!

Därav mitt studiebesök i den "vanliga" hästvärlden. Den som finns utanför de skyddade western och klickerbubblor där jag vanligen befinner mig. Men som jag numera även har hemma på stallplan också, så helt borttappad är jag väl inte?  Men som alltid lika tagen av hur förbaskat stor häst man behöver och hur lite vikt man lägger vid vardagshyffs från marken. Eller, lite vikt är nog fel uttryck, det finns helt enkelt inte en tradition och medvetenhet om att man kan påverka hästens beteende till det bättre även i hagen och boxen. Därför är det så kul med mina kompisar som nu rör sig i den här traditionella hästvärlden men som har en hundträningsbakgrund och därmed ett annat tänk kring inlärning och träning. Det kommer att bli hur bra som helst till slut   

Zorbine e. Tip Top 962 ue. Walör 734

Som gammalt hundfolk har vi båda lagt märke till hur man presenterar sin häst när folk frågar vad man har. I hundvärlden är det ju så att om någon frågar "Vad har du för hund?"

så svarar man utifrån prioritetsordningen Ras - Uppfödare - Linjer/föräldrar

T ex om jag träffar på en hundbekant som frågar om jag fortfarande har hund så börjar jag med att det är lagotto. Om personen indikerar intresse för rasen fyller man på med kennelnamn/uppfödare. Har man fått en lagottokännare på tråden pratar man föräldradjur och linjer.

Men i den vanliga hästvärlden får man på frågan "Vad har du för häst?" svar av typen "Den är efter Napoleon - Cortez" **

I början stod jag där som ett fån och undrade vad jag skulle göra av denna information då allt jag egentligen ville veta var vilken ras det var. Nu har jag lärt mig att det bara är ägare av halvblod, som numera dessutom helt förvirrande ska benämnas svenskt varmblod, som säger så. Har man en kallblodstravare, lusitano eller connemara så säger man det och har inga förväntningar på att omgivningen är insatt i härstamningar och linjer.

Så får man två hingstnamn så är det ett svenskt varmblod. Som quarterägare kan man då riskfritt outa sin okunnighet genom att ställa följdfrågan "Är det dressyr el. hoppstam?" (Fast har de sagt Briar så fattar ju jag med...)

Som själv ägare till ett halvblod, förlåt, SWB, så blir det lite mer pinsamt. Ännu värre att inte ha koll på sin egen. Så min kompis har nu pluggat på. Och jag med, eftersom jag tydligen kan betraktas som obildad och lätt efterbliven om inte jag också kan kan berätta härstamningen på det trevliga svenska halv varmblod jag nyss besökt.

Pappa och morfar ska det tydligen vara. Stona är kuvöser, hingstarna NEDÄRVARE...typ

Zorbines pappa:

Zorbines morfar:

I de fall min hästs härstamning ska omnämnas är det pappa och mamma som nämns. På tävling nämns pappa hingst och mamma sto i program och av speakern. Det känns mer rättvist och bra!  Sedan får man med hjälp av de kluriga quarternamnen indikationer på linjer.

Till vardags räcker det med att jag säger quarter så är mottagaren redan mättad vad gäller informationsbehovet. Rör jag mig i quarterkretsar, så är ju Boogie's linjer ändå alltid helt fel och det räcker med att säga att hon har kossestam, så har mottagaren redan tappat intresset. Den enda gång hennes härstamning väckte glim i ögat och begär om att få provrida henne var på kosseclinic. Då var hon helt RÄTT för en gångs skull!

  Little Bo Badger

    Boons Booger Smooch

Boogies mamma, som alltså inte är någon kuvös, utan har bidragit med ca 50 % av hennes arvsmassa och dessutom präglat henne genom uppfostran under föltiden. Så det så!

.........

Alltid bra att vara ute i andra stall och få perspektiv på hur bra vi har det på Wiggeby också!

Ingen mockning, inga höpåsar, ingen oro för om hästarna fått komma ut, fått vatten eller blivit fodrade i vettig tid.

Vi har det alltid varmt och skönt när vi gör i ordning hästen. Groominghallen är verkligen lyxig när man tänker på hur kallt och rått det kan vara i "vanliga" stall!

Kolla, vi måste ju ta av oss ytterkläderna för att orka sköta hästarna!

Och vi har ridhus, så mitt gnäll på isen är verkligen välfärdsöverslag, inser jag när jag pratar med dem som inte har har tillgång till ridhus och knappt kommer ut med hästarna när vädret är så här.

Fast man kan ju inte låta bli att drömma sig tillbaka till vissa vintrar...

Jag vill verkligen ha mera snö och riktig vinter igen. För jag inbillar mig inte ett ögonblick att våren är på väg i januari!

I morgon blir det ingen ridning oavsett, för då kommer vår veterinär och gör tandvård på alla hästarna. Ska fråga om bettet/huvudlaget som Boogie verkligen inte vill ha. Det brukar ju liksom vara något när hon är så där tydlig. Hon tar villigt stångbettet och sidepull, men tränsbett (med samma Billy Allen mundel som stången) - blähä!

Boogies och mitt träningsrecept för 2013 kommer att vara Carolina varje vecka, och förhoppningsvis en och annan Jonna-clinic.

Samt våra interna träningar förstås. Det är så kul att vara ett helt gäng på samma ställe igen    Roligt också att fler och fler andra ekipage börjar hitta till Trailträningarna. De drar i gång igen lördagen den 19 januari! Mer info om det snart!

Så nu håller vi tummarna för ett riktigt bra jobb- och hästår!

* för oroliga läsare vill jag förtydliga att det handlar om en högst tillfällig flört med mig själv som tioåring. Tror jag saknar de rätta nördverktygen i min hjärna. Efter 27 år som Clapton-fan vet jag fortfarande inte om han spelar på en Gibson eller Fender i den och den låten. Jag kan inte ens se det på bild. Så jag tror att det är ganska riskfritt för mig att titta igenom alla 80 orginalavsnittet av Star Trek -  en gång - utan att förvandlas till trekkie. Men vi får se. Har bara hunnit till nr 15 än. Det tar tid när man somnar hela tiden.

** det kanske inte är en kombination som är möjlig, vad vet jag, jag bara drog till med nåt!