Framför mig i står två herrar, den ena i yngre medelåldern, den andra i övre, i prydlig kö och väntar på sina beställningar. Plötslig vänder sig den ena om och inleder ett samtal.

Yngre herre: Man ska inte dricka för mycket kaffe, det är inte bra för hjärtat.

Äldre herre: Ja, men det är bra mot demens. Fem koppar om dagen minskar risken för demens.

Yngre herre: Man borde dricka grönt te, det förebygger cancer

Äldre herre: Ja, det är så många olika forskningsrön att förhålla sig till.

Yngre herre: Ja, vinna på lotto - det förebygger säkert också cancer!

Äldre herre: Ja säkert! Och Kärlek! Kärlek, det förbygger det mesta! Har man kärlek i sitt liv är man friskare!

Yngre herre: Jaa!! Och kärleken från en hund! Jag har en hund, och det är som att komma hem till mammas kärlek om igen, varje dag!

Vid det här laget möts mina mungipor någonstans i nacken, och båda herrarna ler varmt tillbaka mot mig. Så står vi där, tre kompletta främlingar, och delar ett märkligt, innerligt ögonblick av vardagslycka en vanlig fredag morgon!

Hur ofta händer det?

Jag var hög resten av dagen!

Kursdagen ”Varför gör hästen så?” gav mersmak för många. Alltså bokar vi ännu en kurs med Carolina Fransson för de som vill fortsätta fördjupa sina kunskaper samtidigt som vi har trevligt tillsammans i en positiv, diskussionglad och öppen  kursmiljö.

Nästa kurs heter Grundkurs i belöningsbaserad hästträning, del 1.

Den omfattar en heldag med föreläsning varvat med praktiska demonstrationer. Syftet med dagen är att ge en god orientering i vad belöningsbaserat arbete med häst  innebär,  med fokus på säkerhet och grundläggande övningar. Med på köpet får du utökade kunskaper i hästpsykologi och inlärning , som du sedan har nytta av, vilken metod du än jobbar efter.

Carolinas egen beskrivning av kursen:
Vill du ha en riktigt arbetsmotiverad häst som tycker att det är lika roligt att träna som du gör? Då kanske detta är kurser för dig!

Kursen handlar inte så mycket om vad du tränar med din häst som hur du gör det. Du är alltså välkommen oavsett om du vill rida, köra, hitta ett annat sätt att träna vardagshantering eller kanske göra något helt annat med din häst.

Förmiddagen innehåller en föreläsning där du får en introduktion till träningsfilosofin. Vi tar upp grundläggande teori samt förevisar både klickerträning och andra belöningsbaserade tekniker genom olika filmklipp.

Under eftermiddagen varvas förevisningar med ytterligare lite teori. Carolina visar övningar som passar för att introducera hästen till träningssättet och stort fokus läggs på säkerheten i samband med träningen. 

Kursdatum: Lördag 29 mars, kl 10 – 17 ca.

Ort : Sigtuna

Pris: 600 kr.

Anmälningsavgift 100 kr senast 14 februari, resterande 500 kr betalas senast 10  mars.

Om intresse finns så kommer vi självklart även att anordna del 2 med möjlighet att delta med egen häst under våren/sommaren.

Bindande anmälan per mail till maria@canis.se

Tänkte jag skulle vara "duktig" och skriva om vad jag gjort på direkten, men så hade Ann-Louise börjat på en intressant tråd på FB om varför så många som klickertränar häst tycks sträva efter lugn och stillhet istället för tempo och energi.

Fast jag vill inte ha allt lugnt och långsamt, jag VILL ha mer tempo och energi i vissa saker. Det är bara så svårt att få fram det utan det blir press och stress för Boogie.

Jag hade ju precis Ann-Louises filmsnutt här i ett inlägg nyligen apropå hur jag skulle behöva få lite tempo i övningarna  som ska bli magmuskelstärkande löshoppning så småningom.  Men min häst är ju till naturen tämligen energikonservativ, så det känns som en utopi att kunna komma upp i Edipos kaliber...

Vi har senaste veckan kört budföring mellan två personer. Man kan se en intensitetsökning om man tittar på latenstiden, dvs tiden det tar från belöning tills dess att hon upprepar beteendet igen. Den har minskat, så repetionerna kommer allt snabbare. Lite välvilligt tolkat skulle man kunna säga att skritten är lite raskare, mer målmedveten också. Men det är skritt...

I kväll tänkte jag fräscha upp hovtargetmatta. Det var längesedan vi körde, men jag tänkte den kunde vara bra att ha så jag  också kan träna på något slags sändande även när jag inte har en medhjälpare tillgänglig.

Targetmattan har kommit bort i någon flytt, så jag hade med mig en ryaliknande mattstump hemifrån som Boogie aldrig har sett. Bar den i en rulle under armen, och var tvungen att ställa rullen mot sargen medan jag fipplade med portarna till ridhuset. Vem tror ni hade fullt schå med att få dit hovarna på den stående rullen när jag var klar med porten?

Vi värmde upp med långtygling. Först långa skritten, och utmanade mig själv med hyffsat långa durationer. Om den där unga tjejen på Ponnyakuten beskrev sig själv som "spöglad" så är definitivt jag att betrakta som klickerglad. Gillar att trycka på den där lilla knappen, jag   

Vilket är bra, men kan sparas till när det verkligen behövs!

Sedan pillade jag med att samla lite och sedan be om trav. För att få en bättre hållning i traven så hon inte bara ramlar framåt. Även om hon samlat sig bra i skritten vill hon gärna "ramla" när jag ber om trav. Får jobba lite "elastiskt " liksom. Först klicka för bara samla skritten, så klicka för travövergångar,och sedan sätta ihop. Det är fortfarande laddat för Boogie när man sätter ihop sekvenser av det här, så efter de två första "kombinationerna" så tog hon slickpaus. Det verkar vara ett sätt för henne att lugna ner sig (eller försöka lugna ner mig?)

I stället för att söka sig mot nästa repetition så vil hon stå och slicka på mina händer en stund. Jag låter henne hålla på, och efter en stund går hon självmant tillbaka till arbetet. Faktiskt ofta med lite bättre kvalitet.

Så efter första slickpausen kunde vi jobba på med ganska många repetitioner av samla-trava. Att hon tog slickpaus var ju också signal till mig att ta det lite varligt, så jag blandade in förvända öppnor här och där, eftersom det verkar vara en övning hon kan vila i. Så resten av träningen var jag så bra på att få in pauser och variation att hon inte tog någon mer slickpaus.

Sedan släppte jag lös henne och tog fram targetmattan. Hon var ju redan helt klar över att man skulle dit med fötterna. Jag försökte lägga klickpunkten precis när hon kom fram till mattan , för att få bort krafsande med hoven. Det gav snabbt utdelning.

Det kluriga var att få med henne bort från mattan på ett positivt sätt för att kunna få till nästa repetition. Man kan ju ta mattan och flytta den, men då hänger hon liksom med under tiden, och jag ville ju träna mer ett "sändande". Så jag testade att ta henne i kapsonen och leda med henne bort. Funkade i två repetioner, tredje duckade hon när jag skulle ta henne och gick bredvid mig utom räckhåll. Bli ledd i kapsonen var tydligen aversivt, men hon följde med om hon fick gå lös.

Då blev kruxet att få henne att veta när hon skulle lämna mattan. Jag belönade ju rikligt på mattan, så där är ju bra att stå, eller hur?

Handtarget blev lösningen på det. Klick för att gå till mattan, en eller flera godis i följd, och sedan erbjöd jag handtarget. Så fick hon följa handtarget bort från mattan, och plöstligt var alla nöjda med upplägget. Fick klicka

handtarget med hög frekvens precis när hon skulle lämna mattan, sedan glesa ut klicken under transporten.

Här började jag få trav bort från mattan, men tillbaka till mattan blev det bara lufseskritt.

Får klura lite på det. Jag vill ju ha högre tempo så det är bara att tacka och ta emot när det kommer en högre gångart. Kanske får bygga övningen så att det är där tempot kommer till att börja med?

Hela tiden när jag tränade så var hundarna med. De rensade noggrant mattan från foderrester mellan repetitionerna, och ibland var de kvar på mattan när Boogie återvände. Min annars så resursförsvarande hästhäxa har helt klart ingenting emot att snubbla på hundar mitt i sina övningar, för inte ett suröra ens!

När jag skulle plocka undan mattan la jag en liten hög pellets till Boogie för att undanplockningen inte skulle bli negativ. När jag kom tillbaka stod hon och delade systerligt med Tosca.

Ibland är hon ju snällare än snäll   

Det går ju inte att busa igång Boogie för att få fart. Det har vi ju testat och lärt oss att det upplevs som press.

Inte heller finns det ju något specifikt godis som har så mycket högre värde än annat att hon taggar i gång extra för den skull.

Så jag tror att min enda väg till högre tempo är långsiktig och skicklig administrering av hög förstärkningsfrekvens.

Ibland är det verkligen som att träna hönsen på Chicken Camp. Inga genvägar. Ingen tolerans för brötig hantering. Ingen möjlighet att toppa med belöningen. Inget yvigt kroppsspråk.

Bara renodlad Timing-Kriterier-Frekvens.

Söndag = bloggtid numera   

Lämpligt soundtrack:

I lördags hade jag förmånen att få samla ett gäng hästtjejer i åldrarna 17-60 för att diskutera och lära mer om tillämpad beteendeanalys, dvs hur lär sig hästen något  och hur påverkar vi dens beteende i den riktning vi önskar!

En 2 1/2 timmes interaktiv föreläsning med Carolina Fransson som jag varmt rekommenderar till alla stall och träningsgäng , oavsett inriktning. Att bättre förstå hur beteenden påverkas hjälper dig att bli mer effektiv i din träning, vilken metod du än har valt och vilken gren du än ägnar dig åt.

Carolina är kunnig, lyhörd och ödmjuk. Hon har en fantastisk förmåga att få sina elever att känna sig trygga och på gott humör. Det bäddar för öppna och ärliga diskussioner, vilket "mitt" gäng nappade på, av surret och skratten att döma.

Här kan du läsa om Susannes intryck av föreläsningen och här om Elins

Själv for jag ut och in och råddade med fika, lunch och annat praktiskt. Samt klämde in ett jobbmöte med min närmaste chef, när jag ändå var i farten.

På eftermiddagen hade några av förmiddagens deltagare bokat prova-på-lektioner med Carolina på Nytorp.

Blandade önskemål om innehåll, så Carolina fick visa upp rätt stora delar av sitt register!

Camilla och Alex lasttränade t ex. Inte för att Alex har några svårigheter att lasta och åka transport. Han är väldigt duktig på det. Men Camilla vill lära honom att gå in själv, (utan handgripligheter...) så hon kan stå kvar utanför och stänga. Då blir det ju enkelt att åka iväg utan medhjälpare.

Carolina titade först hur Camilla och Alex brukar göra, och utgick sedan från det. De tränade utanför transporten på att skicka Alex genom en konport. Mycket beröm och en del gotta var konsekvensen för önskat beteende   

Alex klev sedan glatt och villigt in själv och belönades av medhjälpare på insidan.

Många fina, okomplicerade repetitioner. Bara att bygga vidare på och så fasa ut medhjälparen på insidan, så är det klart   

Signalen för att kliva ut igen är att Camilla guidar Alex i svansen.

Sedan red vår medryttare Kristin på Boogie, och fick hjälp att introducera lite mer klickertänk i sadeln. Både Kristin och jag har känt att Boogie nu kommit till en nivå i den klickerbaserade ridningen där hon faktiskt tydligt säger att det är så hon vill jobba  - jämt. Det såg jättefint ut och Boogie såg väldigt nöjd ut. Vi har världens bästa medryttare som är villig att dela vår krumeluriga resa mot en mer  positiv ridupplevelse för både häst och ryttare .   

Sist ut var Annika och Galax som ville ha hjälp att hitta mer glädje och positiv energi i arbetet tillsammans. En underbar ambition som man skulle önska att alla ryttare hade! 

Quick fix finns ju inte, och dagen var tänkt som en prova-på möjlighet.

Det kom så många positiva omdömen under dagen och önskningar om "mer" så jag ska genast kolla med Carolina vad och när vi kan hitta på något!

Mer info snart!

Receptet på lunchsoppan kan jag dock dela med mig av nu på en gång: 

4 port:

• 3 dl röda linser (torkade)
• 1 gul lök
• 2 morötter
• 1 tsk hel eller malen spiskummin
• 2 msk olja
• 8 dl vatten
• 1 msk hemgjord currymix
• 1 tomat
• 1 msk torkade korianderblad
• 1 burk kokosmjölk (à 400 ml)
• 2 msk färskriven ingefära
• 1 vitlöksklyfta
• 2 msk färskpressad citronjuice
• 1 tsk salt

Currymix:

• 2 msk malen spiskummin
• 2 msk malen koriander
• 2 msk malen gurkmeja
• 2 msk malen ingefära
• 1 tsk kajennpeppar
• Förvara i burk med lock

• Skölj linserna noga i en sil. Skala och hacka löken. Skala morötterna. Dela på längden och skär i slantar eller stavar.
• Fräs spiskumminen i olja i en kastrull ca 30 sekunder.
• Lägg i löken och fräs tills den är genomskinlig.
• Tillsätt currymix, morötter, linser och vatten. Låt småkoka under lock 10–15 minuter, tills linser och morötter är mjuka.
• Skär tomaten i grova bitar.
• Rör ner tomat, kokosmjölk, ingefära, koriander, pressad vitlök och citronjuice. Krydda med salt. Sjud ytterligare 5 minuter.

Servera med riven kokos och yoghurt smaksatt med rivet limeskal.

Är lyckligt lottad med så många fina hästvänner som är intresserade av att fundera över sin relation till hästen och sina val av träningsmetoder. Folk som ser sina hästar som individer med olika behov! Människor som också bemöter varandra med omsorg och respekt för att vi alla befinner oss på olika ställen i vår egen resa - resan med målet att uppnå samspel och glädje tillsammans med våra hästar.

Dagens gulligaste på fejan! Helt underbar! Jag ser en (ögonblicksbild) av en liten kille som verkligen inte behöver någon ponnyakut.

Ändå måste gnälliga människor förfasa sig om bristande föräldraansvar, fel skor  och jag vet inte allt. Men när  internetfenomenet Naughty Ed bockar av sin unge till höger och vänster, då är det HAHAHA! och kommentarer om elaka ponnier, och om hur "härdad" man blir av att rida ponny.

Kan man inte ens leka med tanken att Elliot ovan kanske har föräldrar som valt precis rätt ponny till honom, och som bara försätter dem i situationer som de har chans att klara av tillsammans på ett bra sätt? 

Nu är det inte många minuter kvar av den här veckan och dags att börja tänka på nästa. Den innehåller nog mer studier än hästträning är jag rädd, men också avslutningen på Ätstörningsutbildningen.  Det har varit kul att vara deltidsstudent, men samtidigt ska det bli skönt att få en sak mindre att fokusera på här i livet.

Mer tid att bara hänga med bästa Boogie!

Nästa söndag blir det trailträning igen!

 
I övrigt är jag uppriktigt ledsen att Philip Seymour Hoffman har avlidit. Han är/var en sådan skådis som kan få mig att vilja se en film, bara för att han är med.

Eric Church får sjunga ut dagens (veckans) inlägg också.

(För övrigt spelar han på Nalen 11 mars. Weee!)

Jag tror kanske att det är där vi står nu, Boogie och jag, vid ännu ett vägskäl.

Hon har länge tålmodigt accepterat mitt experimenterande hit och dit med olika träningsupplägg, blandningar av metoder, och träningar för olika typer av tränare.

Men varken hon eller jag kryssar lika frimodigt fram och tillbaka längre, känns det som.

Det blir svårare och svårare för mig att lägga på press, ens i "krisläge".

Så jag blir "mesig".

Boogie själv, säger ganska tydligt att nu tar hon inte (små)skit, längre. Och då hamnar man ju där i vägskälet...gå upp i press/tryck eller avstå och låta hästen "vinna"?

Enkelt i teorin, svårt som f-n i vissa praktiska lägen.

Jag lyckas olika bra med mina beslut olika dagar, kan man lugnt påstå.

Om det bara är Boogie och jag, så går det bra. Om det är Boogie, jag och Carolina går det superbra!

Men när det är Boogie och jag tillsammans med andra hästar och ryttare, så blir det lite mer blandat...

Rida ut har varit struligt på sistone. Boogie får som frispel när vi kommer ner i slottsparken. Min bitvis väldigt tålmodiga och förstående dotter har hjälpt mig analysera och prova, men vi blir inte helt kloka på vad som gör henne så upprörd.  Igår var det bättre när vi höll oss nära varandra, så en viss del "hålla koll på Hottis" verkar ingå. Galoppera vill hon inte, men trava volter och serpentiner, och skolor gick bra. Får väl ta det lite sakta så därifrån. Alternativet är ju att "ta tag" och "ställa krav", och det vill jag ju inte. Samtidigt som det oundvikligen blir press och fysiska tag när jag stoppar upp henne i utbrottet. Men att låta henne springa hem känns ju inte som ett gångbart alternativ, så jag tar så lite jag kan för att hålla henne kvar, och släpper efter så fort hon stannar upp, och sedan försöker jag försiktigt lirka igång henne i någon annan övning.  (Samtidigt som man känner sig sårbar  som michelingubben på mekaniska tjuren när hon bockar loss och man sitter där i sina termobyxor och tjocka varseljackan...) Så lösningen bör ju rimligtvis vara att långsiktigt bygga upp ett värde för roligt arbete ute, precis som i ridhuset. (Alltså inga problem att rida ut, det är när vi ska "träna"  ute som hon får emotionella utbrott. ) Ska testa att rida ut helt själv också, hon har ju nästan alltid varit bäst då.

Har gjort några övningar med lös häst i ridhuset i veckan. Det var längesedan! Vi kom liksom av oss med det på Wiggeby av praktiska skäl. Men på Nytorp är det inte så svårt att hitta ensamtider i ridhuset. Nu ska jag försöka utveckla budföring och gå till target på avstånd, så kanske det kan bli lite gymnastikhoppning och annat på sikt.

Boogie är rätt seg, dvs lång latens, och lågt tempo,  än så länge. Vi får se om hon kommer i gång på sikt.

Undrar om vi någonsin kommer upp i den här sortens fart:

Får väl skicka henne på träning hos Ann-Louise, fast då kommer hon väl hem med någon spansk liten överraskning i magen...

Idag har vi haft trailträning med bästa gänget (i begränsat urval, vissa verkar vara i vinteride   )

Vi hade en bana med rätt mycket "tittgrejer" samt mycket upphöjda bommar. Så var det lite folk på läktaren och musik i högtalarna, samt ett par hästar som inte var så vana. Allt sammantaget plockade fram lite nerver hos min häst, som var spänd och svårjobbad. Fram för allt var hon lite låst på en gästande unghäst som var en aning  explosiv.

Vid ett tillfälle brakade det loss ordentligt bakom oss, då den på något vis gjorde sig av med sin ryttare. Då fick Boogie ett litet spel, och  jag valde att helt ignorera min stackars träningskamrat och bara fokusera på att belöna stillastående och sedan sidvärtes rörelser. Egoistiskt, men jag visst ju att det fanns folk till fots som kunde agera om det hänt något allvarligt. Boogie hade sedan jobbigt med att unghästen longerades och reagerade både på dens brallningar och på långpiskens ljud. Halleluja för de välförstärkta skolorna, f f a förvända öppnan! Så skönt för Boogie att få vända nosen mot väggen och göra något välbekant och positivt. Så egentligen var det bra träning,  bara detta att få vända hennes känsla och få fånga upp henne i övningar som gör henne lugn. Perfekt test av strategi till framridningar på tävling!

Men så blir jag ju girig, vill ha mera, när jag  nu släpat bommar och byggt bana, och så vill jag rida hinder. Hissar upp kriterierna i taket, bara för att...

Dumma, dumma människa som aldrig lär sig att skynda långsamt är den snabbaste vägen...

Nu var det mycket som funkade bra. Travserpentiner, ryggningslabyrint (kors i taket, där brukar hon ju spänna sig) alla tittgrejer, travbommar mm. Så på den postiva sidan så har jag en mängd välförstärka beteenden som hon känner sig bekväm att utföra även när det är lite spänningar i luften.

Men se galoppera, det ville hon inte!  Tvärstopp och mental utloggning så fort jag gav signal.

Där borde så klart klickertränare Y tagit westernryttare Y i kragen och sagt till mig själv: "lägg ned - nu!".

Men så var det ju fina, roliga  bommar utlagda, och folk på läktaren och jag vet inte vad. Så då pressade jag...  

Och fick lite galopper, som jag belönade. Men återfall i motstånd i fattningarna...big time...

Så var unghästen klar och lämnade ridhuset. Jag skämtar inte när jag säger att 30 sekunder efter att porten stängts bakom den,  så vänder sig Boogie spontant mot en galoppbom och fattar galopp.

Utan signaler. Easy peasy. Som om hon skulle säga : NU kan jag...

Så galoppade vi och klickade och galoppade. Gjorde boxen, ut ur boxen, vände mot bom och bara  "tänkte" galopp, varpå fattningarna satt som en smäck.

Underbara, känsliga, smarta, überkomplicerade och samtidigt glasklara hästskrälle...

Det var bara Camilla och jag som var tappra nog att rida hela banor på slutet. Jag red bara en gång. Hon lyssnade fint, hade bra flyt, och gjorde allt bra utom ett totalt koncentrationstapp på grinden då hon lyssnade på lastningsbuller utanför. De senaste trailträningarna har hon haft väl bråttom på "upploppet" så idag gjorde jag ett mönster som slutade mitt i ridhuset. Hon vill kuta till Pausstation bredvid Alex, men lyssnade och höll ihop i skritt ut. Så jag kände mig nöjd med en runda. Camilla körde flera   

Lite fika i värmen i sadelkammaren med fingästerna Emil & Bella efteråt!

Hästarna fick ta itu med sina eftermiddagsmål. Våra slowfeedingnät hänger med, utan revor, efter 6 månaders användning. Jag älskar dem, eftersom de innebär att jag aldrig behöver hetsa upp mig över utfodringsrutinerna. Mina hästar har alltid något att pyssla med och tugga på, även om det uppstår omständigheter som gör att de kommer ut sent eller in tidigt eller vad det nu är. Sånt där som alltid händer i ett stall när det kör ihop sig.

Hottis har hösilage och lite halm blandat. Han har ju så mycket grovfoder.

Boxgrannen är alltid väldigt uppmärksam och kommunikativ när vi fyller på näten. Jag säger att han måste prata med sin matte, inte med mig!

Boogie har bara halm i sitt. Och hon vill inte synas på bild alls.

Nästa trailträning ska jag verkligen utmana mig själv att sätta kriterierna utifrån var Boogie befinner sig här och nu! Även om det skulle innebära att jag inte kan rida över en endaste bom jag släpat ut...

9 februari!

En träningskompis hade verkligen laga förfall idag. Hon var i väg och gjorde någonting mycket viktigare.

Tog ytterligare ett steg, gjorde ännu ett vägval!

Jag blir så glad och varm i hjärtat när jag läser om Susanne och Joey!

Tror inte jag ska förstöra den go'a känslan genom att glutta på kvällen Ponnyakuten...

Får nog bli mera Sherlock i stället.

Blir på märkligt gott humör av hans vassa tunga. Dessutom är det ju på låtsas.

I dag passade jag på att fräscha upp långtyglingen lite när det var tomt i ridhuset. Har ju varit mycket fokus på uppsuttet arbete på sistone. Jag bara körde igenom lite av varje. Som vanligt så infann sig det eviga tvivlandet, klickar jag för rätt saker? När är det samling och när är det en pose? Försökte få lite mer energi genom att gå från samling ut i trav. Hmm, Carolina får titta i morgon...

Ebba hade drällt kvar bommar, så på slutet fick jag för mig att försöka förbereda Boogie för morgondagens "klickerlöshoppning". Carolina har en plan för magmuskelstärkande skutt av något slag. Nu släppte jag bara lös Boogie och klickade för att hon följde efter mig över bommen. Så satte jag upp konportar före och efter bommen, samt koner vid bommen. Tänkte att alla förstärkningstillfällen mellan koner senaste veckorna borde ringa en klocka.
Boogie var rätt så sävlig. Men skrittade över bommen till mig och fick belöning. Så kilade jag över till andra sidan och väntade på henne. Vid några tillfällen valde hon att gå vid sidan av bommen, men då sprang jag tillbaka till andra sidan utan att vänta in henne, samt placerade mig så att kortaste vägen till mig blev över bommen. Tänkte att "behaviour economics" skulle leda till "över bommen" blev enklast och snabbaste vägen till belöning. Försökte ha bra timing i att snabbt försvinna iväg när hon valde "fel" och snabbt klicka när hon valde rätt, samt strategisk placering mig själv så valet blev "lätt".
Hon valde rätt 80 % , men än så länge lite lång latens. Nu var det en ny övning och ett tag sedan hon jobbade helt lös, så känner jag min Boogie rätt, så var det en del att grunna över. Just därför kändes det bra att få introducera lite redan i kväll, så hon har hunnit smälta lite till i morgon. Har ingen aning om hur Carolina tänkt lägga upp det, så om det var till någon nytta visar sig!
Rätt trevligt var det nog i alla fall, för Boogie var inte alls sugen på att lämna ridhuset!

fast det finns massor av kul saker jag vill skriva om. Men det är för mycket jobb, plugg och geriatriska komplikationer. 

Hästarna mår iaf bra, vi tränar och har kul.

Vi tränade med boll för ett antal år sedan också. Då blev hon het och hetsig. Nu när jag jobbar helt belöningsbaserat bygger jag upp det som shaping från hästryggen. Dvs jag bara "åker häst" och klickar. Jag varken styr eller driver. Det är inte helt lätt att sätta kriterierna, men jag tror vi är på rätt väg. Det kom inte med på film, men hon kom spontant igång med att trava efter bollen, men utan tecken på stress.

Har precis hämtat ut en egen boll till Boogie på posten, så hon inte behöver snylta på Eikars. 

Min plan är att det ska bli ytterligare ett sätt att få in motion och rörelse på ett lustfyllt sätt, utan att behöva hemfalla åt drivning. Samt lite utlopp för kosseinstinkerna så klart! 

Vi tränar på annat också. Arbetet med att lägga om HELA ridningen belöningsbaserat fortskrider enligt plan. Vi har valt vår väg. In i dimman   

På söndag blir det årspremiär för öppna trailträningen på Nytorp. Välkomna!

Idag hade vi finbesök i stallet.
Småtjejerna fick sprida torv i boxarna och packa höpåsar innan det var dags för hästpyssel.

En lite lätt förvånad Hottis fick även han en minimakeover av pyssling på pall.

Kan ju vara bra att ha även sånt på CV:et ...

Boogie har ju vanan inne sedan flera år.

Smått folk = lätt arbete + mycket morötter