Både jag och min träningspartner Mia är oförskämt nöjda med våra insatser under dagen!

Vad har vi då lärt oss idag? Jo, att strategin "skynda långsamt" vinner i längden! Under dag 2 var vi nog båda lite frustrerade när vi såg andra bord jobba med flera färger och former med sina höns medan vi fortfarande strävade efter korrekt pick på en target.  Trots det har vi fortsatt att gå lugnt fram i våra kriterieplaner, och vi har inte behövt backa en enda gång. Samtliga våra fyra fåglar har stadigt gått framåt, och ingen har kroknat på vägen.

Idag började det bli dags att ställa upp på test inför slutuppgiften, förstod vi på Bob i morse. Man måste visa upp sin höna för Bob så att han kan testa att hönan bara pickar på rätt target och att den inte pickar på nån annan target när den heta targeten är borta i minst 20 sek. Han frestar hönan genom att knacka på  andra targets, lyfta dem, flytta dem osv.

Gissa vems pippi som var först att klara testet! Min 275:a!

Slutuppgiften är sedan stimulusreversering. Då ska man med hjälp av endast positiv förstärkning och utsläckning shapa hönan att sluta picka på den heta targeten och istället börja picka på en annan, i förväg bestämd, target. Oavsett i vilken position den nya targeten placeras.

Första hönan att få ge sig på detta var alltså min, och efterom det var första hönan skulle dessutom ske inför hela gruppen. Man försöker lösa hela uppgiften i ett svep, så nu handlade det inte längre om nåt enminutspass.  Den här hönan har jobbat med former, så fyra targets ligger i en rad. Först ska man klicka 2 gånger för den heta targeten, sedan börjar "omvändelsen".

Min strategi att belöna iväg hönan långt från heta targeten funkade hyffsat. Sedan gällde det att hålla en mycket hög förstärkningsfrekvens för att bara hålla sig borta från targeten. Med jämna mellan rum fick 275:an återfall och sprang tillbaka till triangeln. Då var det bara att vänta sig igenom utsläckningsexplosionen  och sedan hitta något att klicka för som var mer i linje med shapingplanen. Trixet var att få igång huvudrörelser neråt, med hög frekvens och sedan allt närmare den nya heta targeten, fyrkanten. Det var inte helt enkelt att tänka bort att en hoper tämligen erfarna djurtränare stod och tittade på! Jag gjorde förstås några klara missar. Vid ett tillfälle tjongade jag matskopan i bordskanten så att det låg mat överallt. Värre var kanske att jag först lyckades shapa fram en sträckning uppåt pga av dålig timing i klicken. Den missen berodde nog delvis på att den där sträckningen vid ett par tidigare träningspass varit inledningen på attacker mot mig när fågeln varit frustrerad. Så nu fegklickade jag  för att avleda attacken, med inte så lyckat resultat för den egentliga övningen...

En värre miss var att jag lät hönan ta för mycket foder ur skopan vid belöningarna. Jag har nog gjort så under hela kursen, mest för att köpa mig lite betänketid, men ibland för att jag tycker pippin varit duktig. Det har inte varit ett problem hittills, men under detta långa pass med många många klick var det ödesdigert. När vi kommit riktigt långt och hönan pickat massor av gånger på fyrkant och inte på länge ens tittat åt trekanten, då när det precis var dags att börja skifta runt placeringen av fyrkanten, så var 275:an plötsligt proppmätt och ville inte ha ett korn till! Ridå! När krävan är full så är det bara vila och vatten som intresserar. Nåja! Jag var ändå nöjd över att ha kommit så långt, utan att ha möjligheten att se nån annan prova först, och utan att tappa huvudet totalt under den press det ändå innebär att framträda inför kritiskt granskande ögon och filmkameror.  275:ans slutprov fortsätter i morgon med hungrig höna.

För att lyckas med uppgiften behöver man våga hänge sig åt utsläckningen, låta den ta sin tid. Det kan vi vana klickertränare tydligen ha svårt med. Det är aversivt för oss själva att inte få belöna djuret på en lång stund. Risken är då att vi har för bråttom att förstärka något som ingår i utsläckningsprocessen. Då fortsätter beteendet vi vill bli av med att ha ett värde för djuret.

Sedan måste man också var duktig på att ge det alternativa beteendet ett högt värde genom massor, massor av repetitioner. Här kan det vara svårt att inte låsa sig vid ett visst kriterium. Speciellt när man fått något som ligger nära målbeteendet några repetitioner så är risken stor att man börjar vänta på för mycket, tappar i förstärkningsfrekvens och BAM så drar hönan tillbaka till targeten som ska släckas ut igen.

En stund senare var det Juans tur att göra samma övning med färgdiskriminering, och det var hur skönt som helst att få vara kritisk åskådare istället. Det är ju busenkelt att bryggsegla!

Dess för innan hade vi fått Mias första höna godkänd för slutprov, och innan dagen var slut var alla våra fyra hönor godkända! Inget annat bord har lyckats med det än! Många kämpade in i det sista i kväll med att få en fågel klar för slutprovet, och alla fick inte till det. Det är ju självklart inte någon tävling detta, men vi är ändå väldigt malliga över vår bedrift, Mia och jag. Måhända plockas vi ner på jorden igen i morgon, när vi ska köra stimulusreversering på fyra hönor!

För övrigt är det jättekul att vi fått till ett så bra teamwork runt bordet, utan att känna varandra sedan tidigare. Det blir tungt att lämna denna exklusiva femdagarsbubbla av bara djurträning i morgon.