Vad göra med världens hungrigaste katt? Klickerträna förstås.

Nu när det äntligen börjar bli lite ordning på Johnny Walkers mage kanske man kan våga sig på lite träning igen. Ingen av våra katter har varit lika lättjobbad som han är. Visst kan han hemfalla åt lite putsning emellanåt men jämfört med de andra kan man köra tre-fyra gånger så många repetitioner utan att han på katters vis bara tackar för sig och knallar iväg.

Eftersom jag har mycket tankar kring stationsbeteenden för hundarnas del utan att riktigt komma till skott och genomföra dem, så fick Johnny vara försökskanin i morse. Stationsbeteenden är nämligen katters paradgren enligt Clickertraining for Cats (Karen Pryor). Sitta stilla och vänta är ett naturligt kattbeteende.

Först började jag klicka för ett intresse för "pallen". De första 2 repetitionerna locka/lurade genom att lägga en liten skinkbit på burken. OM man ska locka/lura tycker jag att man bestämmer det redan i förväg och placerar ut betet innan djuret hinner se vad man gör. Detta för att undvika att ta till hjälpen när djuret om passivt och på så sätt bli hjälpberoende. Så när Johnny kom fram till burken låg där redan en liten godis som hans förfinade luktsinne snabbt fick korn på. När han tuggat i sig den började han se sig om efter fler och när han hade huvudet åt ett annat håll placerade jag ut mitt andra och sista bete. Efter att den var svald passade jag på att klicka för nosning på burken. Godisplacering mitt på.

Efter en 5-6 klick för detta började Johnny bli nyfiken på godishanden, vilket jag utnyttjade genom att placera burken mellan mig och Johnny och vänta på hans defaultbeteende - krafs med tassen. Ut kom en tass, krafsade mot handen och snuddade burken - klick. Här blev jag imponerad av kattens kroppsmedvetenhet, för tre klick senare var tassen bestämt placerad på burken! Raskt kom nästa framtass också upp och vi hade nu två på, två av i uppförslut, så att säga. Där höll vi på ganska länge med klick -mata så länge han var på burken, klev han av väntade jag på minsta tassrörelse mot burken igen - klick och så klev han raskt tillbaka upp med båda tassarna. Precis när jag stod och funderade på hur vi skulle få upp baktassarna också kom ena baktassen i rörelse - klick. Aha! sa Johnny och plockade genast upp samtliga fyra tassar på burken. Sedan satte han sig bekvämt till rätta och såg till att bli matad!

Efter en stund klev han av med framtassarna och jag hade ju fortfarande 2 av, 2 på från agilitykursen i huvudet, så jag klickade ivrigt även för det en stund, innan jag besinnade mig. Man tränar på 1 beteende i taget, puckomatte.... Stick with your plan!

Johnny klev av, tog ett varv runt diskbänken och insåg att här kommer inga klick, bäst att gå tillbaka och sätta sig på den där burken.

Jämfört med de andra tre katterna jag klickat är han underbart snabb och uthållig. Jämfört med lagotto (och höns) är han underbart långsam och renodlad i sina rörelser. Han gör en sak i taget, vilket underlättar timingen på klicket! Jag hinner med!

 

Anna H

14 november 2007 00:25

Vilken härlig klickerkatt ni har! Jag gillar verkligen bilden i mitten :)

http://web.telia.com/~u25803499

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...