För en vecka sedan lämnade vi en pigg, glad, nyfiken, busig men huvudsakligen samarbetsvillig liten ettårig hingst till kastrering. 8 dagar senare har vi en sto-fixerad, gapande vildbase som går på bakbenen, sliter sig vid promenader, springer hem, kastar sig över andra hästar och allmänt beter sig som nidbilden av en galen hingst. Hur är det möjligt?

Någon påstod att det skulle vara kroppens sista hormonryck efter förlusten av könskörtlarna.

Det tror jag inte ett smack på. Hela förklaring tror jag ligger i isolering, tristess och frustration. Den lilla kraken är ju ordinerad 14 dagar ensam i en liten sjukhage + rikligt med skrittpromenader. Alla hundägare som någonsin haft en skadad valp/unghund vet hur lätt det är att skritta någon som just suttit en massa timmar stilla i en bur. Lägg på drygt 300 kg muskler till i kopplet, så vet ni hur Ebba har det.

I nr 4/2010 av tidningen HÄSTmagazinet finns ett antal artiklar kring temat "Förstå din häst". Etolog Anna Lundberg från SLU citeras:

"För att hästen ska må bra krävs att den får utlopp för sina biologiska behov av rörelse, social kontakt med andra hästar och födosök under en stor del av dygnet. Tar vi ifrån den möjligheten att ägna sig åt sina grundläggande beteenden så medför det ökad stress och frustration, och många av våra vanligaste problem beror på att hästens chanser till behovsuppfyllelse har begränsats."

Hottis har aldrig varit med om något sådant här tidigare i sitt 12 månader långa liv. Han är alldeles för ung, pigg och frisk för att foga sig i sin lott. 

Man skulle så klart kunna försöka stävja de nya problemen med vältimade straff. Eller så kan man försöka se till att hans grundläggande behov tillfredställs igen, så harmonin i hans liv återvänder, och han återigen blir mottaglig för positiv förstärkning. Har man fått ströva i stora hagen, hänga med polarna och beta det spirande gräset i några dagar blir ju lite positiv träning med matte ett intressant avbrott i tillvaron igen.

Så jag ringde till kliniken idag och frågade om vi inte kunde få släppa tillbaka honom till grabbarna innan han har fått alldees för många nya, oönskade beteenden på repertoaren. Såret är läkt och han har ingen feber. Veterinären menade att med hästar gäller alltid vanligt sunt bondförnuft i första hand.

OK, min inre bondmora säger mig att i morgon ska Hottis ut till polarna igen istället för att öva på mera levad, capriole, och tjurrusningar!

 

Lone

4 maj 2010 21:35

Det er nesten så jeg kjenner hestelukten helt hit når jeg leser i bloggen din :-D

 

Tina

5 maj 2010 12:23

Klart grabben ska få hänga med polarna.

http://workinglabs.wordpress.com

 

Ari

6 maj 2010 10:55

Vi har aldrig isolerat en nyligen kastrerad valack ifrån sina kompisar..fast de i kliniken jämt påstår att man borde göra det (sunt bondförnunft ;-)).
De få gångarna där jag ställde unghingstar för sig (oftast behövde de bättre bete för att de hade blivit lite smala) har jag ALLTID ångrat. Det var vartenda gång det du beskrev..och sen var det ganska problematiskt att få de att gå med de äldre valacker igen..
Hoppas det går bra hos dig, din häst är ju ganska ung och kommer säkert inte att ställa till bråk..
Lycka till!

 

Maria Y

6 maj 2010 13:32

Det är svårt att våga gå mot medicinsk expertis, speciellt om man är nybörjare. Men vi kände redan från början att det aldrig skulle gå i 14 dagar. Det verkade lika orimligt som att alla kläder köpta i USA bara kan tvättas i 30 grader...
Dvs säljaren frånsäger sig allt ansvar genom att ge köparen en omöjlig instruktion att följa. Hottentotten är tillbaka bland grabbarna. De tog ingen större notis om honom och han verkar helt nöjd med att få ströva runt och beta nytt gräs med sällskap igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...