Nej, förlåt, Cornhorse Show hette det ju, det vi var på i helgen. Vi var  på samma arrangörers tävling förra året, då i Sandviken.  I år var arrangemanget förlagt på fina Helmer Ridcenter i Strängnäs, men fortfarande  regi av the Fawlty Tower's Crew. 
Vi anlände på eftermiddagen dagen innan showen startade, och förvecklingarna startade givetvis redan vid incheckning. Boxar, som bokats i mars, fördelades lite på en höft, och ingen hade koll på vad som redan var utdelat. Nåväl, jag lyckades få våra 4 boxar i samma stall till slut, men Kicki och Penny som också skulle stått med oss hamnade nån helt annanstans.

Nästa prövning var startanmälan. Med endast en före i kön såg det lovande ut. 40 minuter senare var tålamodet på upphällningen.  Tyvärr var det varken första  eller sista kontakten med sekretariatet, eftersom det tycktes väldigt svårt att få anmälningar, program och startlistor att stämma överens. Man fick ständigt hålla koll på att man fortfarande fanns med i de klasser man anmält sig till. En ganska komisk förklaring som några i sällskapet fick höra var att vi anmält oss FÖR TIDIGT! Vi som trodde att arrangörerna valt att rabattera tidiga anmälningar just därför att det skulle underlätta deras administration....

På kvällen kunde man så småningom provrida i ridhuset. Anki red först, och jag kände sedan bara lite på Boogie. Hon kändes pigg och glad! Efter nattning av hästarna for vi till det fina boende Nini bokat på Svedängs B&B ca 10 min från ridcentret.

Som vanligt för Trail-ryttare är det tidig morgonstart som gäller. Vi började dagen med Trail Two Hands, en inofficiell klass där man fick rida på två händer på valfritt bett. Perfekt uppvärming alltså. Boogie var betydligt nervigare idag med mer folk på läktaren och tävlingsstämning i luften. Dessutom var det ett evigt gnäggande och gapande mellan henne, Älva och Simply.  Hon spökade också på en högtalare som hängde i ena ändan av uppsamlingsringen. Så det var skönt att få börja på två händer, minsann!

Lite ryckigt och slarvigt blev det, och jag tror vi kom 4a eller 5a.

Bella och Simply såg betydligt mer samlade ut, och kom 3:a.

Älva var spänd som en fjäder, och inte så lätt för Susanne att hålla kursen med, så de red lite fel vägar och blev diskade. Inget konstigt med det, det var ju deras första tävling, och det behövs nog några till innan Älva kan känna sig trygg i tävlingsmiljön.

Älva var även med i Trail Gooseberry, där även Emil på Simply tävlingsdebuterade med den äran. Emil red hem en snygg 3:e placering i sitt livs första klass.

Senare på dagen hade vi Allbreeds Western Horsemanship. Boogie var fortfarande lite stökig och hetsig, så jag virrade till mönstret och gjorde en vändning för mycket. Alltså diskad. Vi fick ändå vara med och rida railwork, och jag var riktigt nöjd med hur samlad och fokuserad jag lyckades hålla henne där, trots hästar som red förbi.

Sedan hade Boogie inte mer den dagen, och jag tog en långpromenad i ösregnet med Boogie, för att hon skulle få sträcka på benen lite samtidigt som jag ville bryta fixeringen vid var Älva höll hus.

Susanne och Emil deltog båda i Gooseberry Pleasure där Älva kryddade med några bocksprång och drog på sig en ny diskning, medan Emil såg ut som han och Simply var rena pleasure-veteraner och hamnade på rosettplats 3 igen.

På fredag morgon var det första deltävlingen i Trail-cupen. Anki skulle rida både Boogie och Simply. Susanne skulle rida Älva. Framridning skulle ske utomhus, och liksom dagen innan fanns inte en endaste bom att tillgå vid framridningen.

Tänk er tanken att man på en hopptävling skulle vägra de tävlande att få hoppa fram över ett hinder eller två innan start!

Lika tokigt blir det för Trailryttare att inte få rida fram över några bommar! Nini och jag försökte förgäves få loss några bommar av funktionärerna, men det visade sig att de hade så dåligt med bommar totalt att de inte kunde avstå en endaste en. De hade knappt så det räckte till banorna! (Vilket syntes i mönstret som fick byggas med delar av dressyrstaketet också)

Nini och jag lyckade hitta några dräneringsrör i en skräphög, så de la vi ut på ridbanan så att Anki och Susanne fick ett ryggningshinder att värma upp på. Man får vara lite kreativ!

Boogie och Anki satte klassen med en av sina snyggaste rundor hittills. Inte ett klonk! Scoren blev 73 poäng! Simply var också duktig och kom 5:a.

Susanne kämpade vidare med spända Älva och gjorde ett så bra jobb som det går i den situationen!

Några timmar senare var det Novice Amateur Horsemanship för mig och Boogie, samt Bella och Simply. Nu höll jag bättre koll på mönstret, det blir ju lättare när hästen inte känns som en spänd fjäder under en. Jag hade nog kunnat rida lite med symmetriska volter och så, men va' f-n! Jag blir mest glad av att vi hänger ihop utan psykbryt! Railwork funkade återigen bra. Vi kom 4a och 5a (2 domare) och Boogie fick ett litet studsutbrott när vi skulle rida ut och ta prisrosetten på vägen. Simply fick ju gå ut före henne.

Sent på eftermiddagen var det dags för nästa omgång Trail-klasser. Jag hade först Novice Amateur. Här lyckades jag med konststycket att diska bort mig vid första hindret, grinden. Gaten sa till mig att rida in och ställa mig vid grinden väldigt tidigt, vilket jag förstås skulle ha avböjt. Det är mycket bättre att få cirkulera lite med Boogie tills allt verkligen är klart för start. Nu blev det en evighetsväntan medan de fixade banan efter föregående. Jag blev också osäker på om jag fick startnick från domaren eller inte, och Boogie klarade inte denna otydlighet från min sida och blev trampig och nojjig. Så jag fick henne inte att stå still vid grinden och diskningen var ett faktum. Men jag red resten av banan hyffsat snyggt och prydligt ändå, så det kändes ok.

Anki startade sedan Boogie i Senior Open Trail, där de kom 3a efter en snygg runda, men med en del klonk!

Hem till pensionatet för omladdning till nästa dag. Det blev inte riktigt så vilsamt, eftersom Märta ringde mitt i natten och berättade att pappa dansat med grannarna så att han slitit av hälsenan och låg på akuten.

Så mitt fokus under sista tävlingsdagen var väl inte helt på topp  med all oro och telefontrixande för att få barn- och hundpassning att funka där hemma...

Som tur var Boogie fokuserad som aldrig förr. Hon började dagen med att vinna även deltävling 2 i Trail-cupen  med Anki. Hon var alltså solklar till final, medan Simply som återigen kom 5:a inte alls kom med, trots att de 6 bästa skulle gå vidare. Man hade i år inför nåt slags poängssystem á la Melodifestivalen så att någon som fått en bra och en dålig placering kammade hem fler poäng än en som konstant legat bland de 6 bästa som Simply.

Efter en stunds vila var det NSBA-klasserna i Trail. Först Anki på Boogie och Simply som placerade sig 1:a och 2:a. Sedan red jag Non-pro och red nog mitt livs snyggaste ritt hittills! Anki gjorde ormdansen! Synd bara att jag red innanför en kona jag skulle varit utanför, och diskade mig....

 Domaren kom utspringande och visade mina kalaspoäng i protokollet och förklarade vad som hänt. Jag tror det tog hårdare på mina kompisar och min tränare än vad det berörde mig. Dels var jag faktiskt helt nöjd med KÄNSLAN av att jag kunde rida en sån runda med Boogie! Sedan hade jag faktiskt en man på akuten! Men jag vet precis NÄR misstaget skedde. Det var redan på banvandringen, då jag hade bråttom och GENADE till ryggningen som jag ville hinna få förklarad av Anki. Som man går banan rider man den, så det ska jag aldrig slarva med igen!

Ännu lite längre fram på lördagen var vi på det igen, nu i Amateur Trail. Det gick ganska bra, förutom lite klonk och en lite knyckig travserpentin där Boogie fick för sig att ropa på Älva mitt i och vi tappade rytmen. Vi kom 3a för ena domaren och 5a för den andra.

Booge hann få en kort vila innan vi sadlade på henne för 4e gången denna dag. Nu var det dags för den stora Trail Cup finalen!

De sex tävlande hade till slut fått ta del av ett mönster (som de själva fick skriva av från en anslagtavla, då arrangörerna trots 500 kr i cup-avgift, inte hade möjlighet att dela ut 6 st papperskopior). I mönstret ingick bl a ett stopp för att ta på och av sig en regnrock. Tur att man övar på det vart och varannat ridpass när man blir varm!

När banan byggdes upp kunde man notera att arrangörerna ansträngt sig för att "klämma åt" trail-ekipagen.

Grinden visade sig nu vara en helt annan än den som använts i alla andra klasser. En stor, klumpig, fast trägrind, istället för den repgrid som hittills använts.

Vad som inte fanns med alls på banskissen var den enorma plåttjur i anfallsposition som arrangörerna släpade ut mitt på banan. Den ingick inte i nåt hinder utan skulle bara stå där som ett mentalprov.

"Modigaste häst vinner" förkunnade en av huvudarrangörerna stolt på läktaren.

Dummaste arrangör förlorar, snarare! Vill man få visa upp snygga, eleganta trail-ritter i en final med de sex bästa, eller tycker man det är kul att sätta folk på pottkanten och fnissa åt att de inte fixar det?  De två första hästarna vägrade ut sig med ögonen fastnaglade på den stora svarta skepnaden. En quarterhäst ska inte vara rädd för en ko, tyckte arrangören. Men så ställ då några riktiga kor i en inhängnad vid hindren! Det tror jag de flesta klarar. Men en gigantisk svart skepnad utan rörelse eller dofter att utgå ifrån, är inte lika enkelt för en häst att tolka.

Hur det hade gått för Boogie och Anki med tjurfäktartjuren vet vi inte. Den tyske gästdomaren begrep att här riskerade man en trail-final där kanske inte någon häst skulle ta sig runt banan pga av den stora tjurfäktar-attrappen. Han avbröt finalen, krävde att tjuren skulle bort, att alla hästar skulle få gå in på banan och se sig omkring och att tävlingen skulle startas om. Så blev det till slut efter en stunds argumenterande med arrangörerna. Publiken applåderade ljudligt när plåtskrället släpades ut igen. Banan var svår nog som den var med omöjliga avstånd mellan bommarna. I stället för att få se 6 riktigt stiliga trailrundor blev det knyckigt och klonkigt. Allra bäst gick det för Emelie Stiwing på Docs King Calibar som tog hem segern med snyggaste rundan. En viss liten tjock kossehäst från Texas med Anki på ryggen placerade sig mycket hedrande på 2a plats!

Vi har filmat en del under helgen och ska lägga ut så fort jag fått ett program i datorn som hanterar filmerna från nya filmkameran.

Så mycket fotat blev det inte, bara lite på framridningen:

  Moa & Blixten

  Nästan hela Skällsta-gänget på en gång

  Anki på Simply och Bettan på Cattis

  Anki & Simply