Gamla kattan Nilla kan driva mig till vansinne när hon försöker lindra sin reumatiska värk genom att lägga sig i laptopen. Så fort jag vänder ryggen till lyckas hon radera något, efterom hon alltid börjar sin framstöt med ett tassavtryck på deleteknappen.

Det var bättre på tjockskärmstiden. Då låg hon bekvämt ovanpå.

Just nu har vi förhandlat oss fram till en kompromiss där hon ligger bredvid, så nära det går, och bara killar mig på handen med morrhåren. Efter 17 års tjänst som biträdande hundtränare och husets interna expert på utsläckning av kattjaktbeteenden, så bör man väl få ha vissa privilegier. Men reser jag mig för att hämta kaffe är det kört. Nyss lyckades hon infoga  42 bilder till helgens PowerPoint om beteendeanalys. Utan innehåll dessvärre, vet inte riktigt hur hon tänkte där?

 

Helena

14 februari 2008 17:41

Vilken härlig katt (räknar i huvudet) - det här är alltså samma Nilla som på rottistiden! Som pensionär måste man få ha vissa privilegier, det håller jag helt med om.

Kan man kanske (som alternativ observationsövning) sätta hunden vid tangentbordet och se vad som händer? Det är ju bara att spara resultatet i en fil och ta med till kursen!

http://bordertass.wordpress.com

 

Jana

14 februari 2008 22:30

Hon har kanske en helt annan syn på beteendeanalys än du? ;-)
Det är bara med kreativa djur! (Kan jag skriva eftersom hund"pensionären" med sina gubbfasoner har inte hittad till tangentbordet än.)

http://isgardsdjur.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...