Igår hade vi ett eget "Tina-moment" på hundpromenaden.

Stella skuttar runt i snåren vid sidan om vägen och plötsligt flyger TVÅ harar upp precis framför Stellas fötter och far iväg  i varsitt vädersträck. Den ena springer i panik rakt mot Tosca uppe på vägen, den andra är precis under näsan på Stella, när jag tjoar Woaah! Båda hundarna låser benen i backen, hararna drar vidare och godis regnar över vovvarna. Promenaden fortsätter som om inget har hänt, men jag passar på att leka extra många gånger för att påminna hundarna (och mig själv) att jag faktiskt är det roligaste som finns i deras liv :-)

Festligt nog fick jag långt fler spontana galopper mot förare av Stella än vad jag brukar under resten av promenaden. Borde verkligen lekbelöna henne mer även i vardagslydnaden. Slarvar ofta med det när båda är med ( = alltid på promenad) eftersom hon ibland blir aversiv mot Tosca när det finns leksaker i farten. Toscas föremålsintresse och leklust har jag verkligen fått jobba fram, så det känns alltid som ett bakslag när hon får sig en omgång om hon visar intresse för bollen. Men igår gick det fint, så det kanske är andra tider nu?

PS. Innan någon (klickernörd) har synpunkter på tillförseln av stimulit "Woaah" i ovanstående situation vill jag bara säga att det fanns ingen tanke alls bakom. Jag fick helt enkelt lite panik när 2 harar liksom sprang på var sin lös hund. Men eftersom jag använder "Woaah" även när häst och hund håller på att snubbla på varandra och alla inblandande då förstärks för att de stannar, så borde det inte ha varit PS.

 

Tina

6 mars 2008 15:39

Visst blir man alldeles lycklig när det bara funkar, med eller utan ljud. Jag har nog också svårt att vara tyst när man blir så överaskad. "Tina-moment" föresten, den var kul :-)

http://workinglabs.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...