Känner mig lite allmänt frustrerad över att lärare kan så lite om TKFF. För en klickertränare är det förmodligen uppenbart att:

• om en elev har haft mattefobi och skolkat från alla mattelektioner i sin tidigare skola, så är det dålig timing att lägga mattepassen först på dagen i den nya skolan
• om en elev misslyckats med en uppgift varje dag i en halv termin så är kriterierna för höga
• om eleven inte ser någon som helst poäng med att gå i skolan så är det troligen både för låg förstärkningsfrekvens och för låg förstärkningskvalitet på beteendet "komma till skolan"

Om man har ett funktionshinder som innebär att man inte kan förstå långsiktiga konsekvenser och därmed inte heller KAN jobba för belöningar som ligger i framtiden ( = god utbildning, bra jobb, nöjda föräldrar etc)  så blir det helt meningslöst att en hel hop högskoleutbildade vuxna ägnar massor med planeringstid åt att spekulera kring vad som enligt vår mening borde försiggå i elevens huvud ("förstå sitt bästa, tag sig i kragen, mogna, ta eget ansvar, allmänt kamma till sig" etc)

Fokusera på det observerbara: Beteendet gå i skolan förekommer inte med tillräckligt hög frekvens! Vad kan vi göra för att påverka beteendet? Jo, vi kan ändra på saker i (skol)situationen. Schema, uppgifter, ämnen, placering i klassrummet osv. Vi kan ändra på konsekvenserna ett beteende får (Belöningsprogram! Med belöningar som faktiskt fungerar som förstärkare....)

Hur svårt kan det va' ?