Känner mig lite allmänt frustrerad över att lärare kan så lite om TKFF. För en klickertränare är det förmodligen uppenbart att:
- om en elev har haft mattefobi och skolkat från alla mattelektioner i sin tidigare skola, så är det dålig timing att lägga mattepassen först på dagen i den nya skolan
- om en elev misslyckats med en uppgift varje dag i en halv termin så är kriterierna för höga
- om eleven inte ser någon som helst poäng med att gå i skolan så är det troligen både för låg förstärkningsfrekvens och för låg förstärkningskvalitet på beteendet "komma till skolan"
Om man har ett funktionshinder som innebär att man inte kan förstå långsiktiga konsekvenser och därmed inte heller KAN jobba för belöningar som ligger i framtiden ( = god utbildning, bra jobb, nöjda föräldrar etc) så blir det helt meningslöst att en hel hop högskoleutbildade vuxna ägnar massor med planeringstid åt att spekulera kring vad som enligt vår mening borde försiggå i elevens huvud ("förstå sitt bästa, tag sig i kragen, mogna, ta eget ansvar, allmänt kamma till sig" etc)
Fokusera på det observerbara: Beteendet gå i skolan förekommer inte med tillräckligt hög frekvens! Vad kan vi göra för att påverka beteendet? Jo, vi kan ändra på saker i (skol)situationen. Schema, uppgifter, ämnen, placering i klassrummet osv. Vi kan ändra på konsekvenserna ett beteende får (Belöningsprogram! Med belöningar som faktiskt fungerar som förstärkare....)
Hur svårt kan det va' ?
Nina
12 mars 2008 16:16
Min lillasyster har haft kämpigt med skolan och inte gått till skolan alls i perioder. Mina föräldrar försökte att straffa henne på mängder av olika sätt (indragen månadespeng, ingen tillgång till dator/tv, inget stall, utskällningar, besvikna anklagelser etc.) och inget fungerade. Det blev snarare värre.
När jag tog initativet till att måla kulor tillsammans med lillasyster, och därefter använda det som ett belöningssystem, ökade genast närvaron. Det, i kombination med en schemaändring, var nästan som magi! Hon såg en anledning att åka till skolan och hade något att sträva efter. Idag har hon nästan inga problem alls att gå till skolan.
Tacka vet jag positiv förstärkning :-)
http://agera.org
Margareta
12 mars 2008 16:31
Åh så bra skrivet och även kommentaren från Nina. Varför inte fler såna här tankar i skolan? Kan inte någon från Canis föreläsa för lärare på fortbildningsdagar? Och även lära föräldrar?
Sara (fd. klickerT-elev)
13 mars 2008 11:03
Precis!! Svårare än så är det oftast inte..
Elisabet
14 mars 2008 05:43
Jag är alltid lika faschinerad av att positiv förstärkning anses som så "nytt" i skolans värld. I mitt jobb har jag mycket med pedagoger att göra och igår refererades en "ny" metod med någon konstig bokstavsförkortning. Observera, reflektera, bygg på det önskvärda beteendet. Det var kopierat från klickerträningen!!
Jag som pratar fortare än jag tänker kunde ju inte låta bli att kommentera detta - vilket mottogs med kompakt tystnad. Föreföll inte vara en populär tanke ;o)