Stella krisar. Hon är plötsligt rädd för allt möjligt. Hon fick en stöt av eltråden i hästhagen för någon vecka sedan och vill nu knappt kliva ur bilen när vi åker till stallet. Hon har fått stötar förut och brukar då vara lite låg när man passerar den platsen i några dagar. Då får man köra lite klassisk betingning och så ger det sig. Men nu blir det bara värre och värre. Det var ingen häst i hagen där hon fick stöten, men när vi gick vidare till valackhagen kom stora Eddie fram för att hälsa på henne. Hon brukar normalt nosa lite artigt nos mot mule och sedan gå under tråden och sätta sig i säkerhet på andra sidan. Nu la hon sig istället platt på sidan, blundade och lät Eddie buffa och nosa henne på magen en bra stund tills jag hann fram och puttade undan honom. Sedan dess är hon rädd för hästarna, t o m för Boogie som hon brukar pussas med.

Hon vill inte heller följa med på tur i skogen när hästen är med. Allt blev ännu värre när jag skulle belöna att hon ändå följde efter, tog fel godbit i fickan och kastade en rejäl morotsbit rätt på hennes nos så det smällde. En (stor?) del i problematiken är troligtvis att hon faktisk har ont i munnen. Hon har sedan flera år en avslagen tand som nu verkar ha börjat spöka. Hon vill inte apportera metallföremål längre, och när hon håller en vanlig apport ser man hur det rister i munnen på henne. Så nu ska tanden ut på måndag, och jag hoppas, hoppas att det blir lättare att få bukt med rädslorna efter det. För det här är inte min vanliga hund!

 

AK

18 juli 2008 23:48

lilla Stella!
Hoppas det löser sig med tanden! Smärta kan ställa till det ordentligt.
Kråkas rädsla avtar sakta...tyvärr finns inget minne av att tråden är farlig kvar, rädslan verkar vara mer allmänt riktad mot fåren, eller höga ljud. jag måste fundera ut en bra träning på alternativt beteende när jag går till fårhagen, eller så får det bli löplinan då...

http://bacillen.wordpress.com

 

Jenny med Mimmi

20 juli 2008 14:30

Usch, så tråkigt! I-or blev också ordentligt berörd när han gick in i eltråden runt fårhagen här hemma. Trodde att han skulle bli rädd för fåren, eller staketet men istället resulterade detta i att han inte ville ut och gå med MIG... Med Husse gick det jättebra, de kunde passera stället där han fick stöten utan problem, men mig ville han inte ens gå med åt andra hållet. Som tur är gick det över efter några dagar, men i början var han ordentligt rädd. Håller tummarna att Stella snart är sig själv igen!

http://www.freewebs.com/hundraprocent

 

Maria Y

20 juli 2008 16:36

Det är ju precis det som är faran med bestraffning i allmänhet och eldressyr i synnerhet - generaliserad rädsla och kopplingar till fel stimuli...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...