Stella krisar. Hon är plötsligt rädd för allt möjligt. Hon fick en stöt av eltråden i hästhagen för någon vecka sedan och vill nu knappt kliva ur bilen när vi åker till stallet. Hon har fått stötar förut och brukar då vara lite låg när man passerar den platsen i några dagar. Då får man köra lite klassisk betingning och så ger det sig. Men nu blir det bara värre och värre. Det var ingen häst i hagen där hon fick stöten, men när vi gick vidare till valackhagen kom stora Eddie fram för att hälsa på henne. Hon brukar normalt nosa lite artigt nos mot mule och sedan gå under tråden och sätta sig i säkerhet på andra sidan. Nu la hon sig istället platt på sidan, blundade och lät Eddie buffa och nosa henne på magen en bra stund tills jag hann fram och puttade undan honom. Sedan dess är hon rädd för hästarna, t o m för Boogie som hon brukar pussas med.

Hon vill inte heller följa med på tur i skogen när hästen är med. Allt blev ännu värre när jag skulle belöna att hon ändå följde efter, tog fel godbit i fickan och kastade en rejäl morotsbit rätt på hennes nos så det smällde. En (stor?) del i problematiken är troligtvis att hon faktisk har ont i munnen. Hon har sedan flera år en avslagen tand som nu verkar ha börjat spöka. Hon vill inte apportera metallföremål längre, och när hon håller en vanlig apport ser man hur det rister i munnen på henne. Så nu ska tanden ut på måndag, och jag hoppas, hoppas att det blir lättare att få bukt med rädslorna efter det. För det här är inte min vanliga hund!