Fredag: Ebba och Moa tränar mycket seriöst på trail. Skritta över bommar, in i boxen, vända ett varv, galopp från stillastående över bommar ut. Om och om igen, tills det sitter. Sedan kikar de på varandra, fnittrar till, och drar några crazy-race runt ridhuset . Öronen ligger slickade på Boogie och hon bara SKA komma först.  Stannar till och pratar lite med oss. Sedan några galna varv till med Simply och Emil i släptåg. Ny fickparkering och småprat. ON&OFF-knappen sitter verkligen där den ska på de här hästarna!

Lördag: Boogie och jag på en lång skogsväg. Vi har redan galopperat flera km. En ny oprövad väg med lång raksträcka och svagt uppåtlut öppnar sig framför oss. Jag bara flyttar fram händerna och ger henne full frihet. Ingen skänkel, inget tryck. Boogie accelererar tills skogen förvandlas till grönt och gult dis runt om oss. Vill jag, kan jag be henne stanna direkt.  Men jag vill inte.

Lördag kväll: Vi ska på musikal i Stockholm, hela familjen. Barnen vill INTE åka iväg! De vill hellre vara hemma och titta på TV, alternativt gå på Halloweenparty. Två timmar senare står två hänförda barn upp i stolsraden och skakar rumpan till Footloose.

Söndag: Boogie ska klippas i år. Ingen aning om hon varit i närheten av en klippmaskin förut. Maskinen brummar och väsnas. Boogie står helt stilla och ser nästan ut som om hon njuter. Vi är klara på 20 minuter, inte ens kinderna är något problem. Mycket möjligt att hon varit med om detta förut. Lika troligt att hon inte har det. Hon bara är sån här!

Stella och Tosca strosar lättade runt i stallet och gläds åt att de inte ska skalas ned. Stallets nya invånare Killer1 och Killer2 (alias Thea och Bengt-Peter), 2 x 3 hekto fullblodstiger, gör sitt bästa för att sätta sig i respekt. De morrar, väser och viftar med klorna så fort hundarna kommer in i deras synfält.  Tosca lyckas de stirra in i ett hörn, hon lägger sig ned och blundar. Upplyfta och stärkta av denna fenomenala framgång bestämmer sig kattungarna för att hundarna nog inte är så farliga i alla fall.  Nu börjar de smyga på hundarna, lägga sig i bakhåll, hoppa fram och hänga sig i svansen. Stella suckar och ruskar på sig, Tosca blundar och låtsas att hon är någon annanstans.

När vi kommer hem är hundarna svimfärdiga och drar långa timmerstockar under köksbordet. Det tar på krafterna att vara så tålmodig och tolerant!

 

AK

3 november 2008 14:42

Vilken fantastisk helg ni verkar ha haft!
(ja utom Tosca med kattungeattackerna då ;) )
Jag avundas galoppen nåt oerhört!!

http://bacillen.wordpress.com

 

Maria Y

3 november 2008 23:37

Ja AK, de där uteritterna på tu man hand med Boogie är värda varenda krona det kostar att ha häst.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...